Stå på dig Ulf…

Är kärleken till en människa onaturligt?
Är önskan och längtan att fysiskt manifestera denna kärlek onaturlig?
Har oförmågan till gemensam avelse nånting att göra med kärleken?
Är kärleken endast förbehållen fertila heterosexuella människor?

Om kärleken kommer från Gud, är då inte kärleken störst av dem alla, eller kommer den med villkor, till exempel att du får inte känna kärlek till vem som helst?

Visst känner jag fysisk lusta till min käresta, men den lustan har sin grund i den kärleken jag känner för min käresta, kommer inte den kärleken också från Gud?

Vad är naturligt?
Att åka i en mekanisk plåtlåda framdriven av lämningar från fossiliserade djur?
Att äta färdig fabricerad mat som man värmt upp med hjälp av elektromagnetisk strålning?

Det är deras absoluta demokratiska rättighet att göra, till skillnad från vad RFSL med Juvas i spetsen verkar anse. Men dessutom är kampanjen sett ur ett kristet perspektiv, ljusår ifrån missionsbefallningen. Man kan inte göra folk till lärjungar innan man ens berättat för dem att det finns en Gud som älskar dem.

Så, selv om det er mye i ”nådeforkynnelsen” som faktisk er både herlig og sant, er det totalt sett et avvik fra ”den sunne lære”, p.g.a. ovennente problemer.

Jag tror att detta högst aktuella problem gällande de som tar olika ställningar till antingen ”nåd” eller ”lagiska” förkunnare ligger i en grundläggande missuppfattning i det Gudsrikesbudskap Jesus själv proklamerade. Det Bonhoeffer och många andra reagerar emot är just den ”billiga nåden” som har gradvis evolverat från Luthers teologi. Luthers betydelse för kyrkans riktning har varit oändligt viktig till ett tillfrisknande från villoläror under den tiden. Men Guds rikes budskap går djupare än just att antingen vara frälst eller inte, räddad av nåd eller genom gärningar. Frälsningen är en central del i Jesu försonande verk på korset, och Joh 3:16-18 gör det tydligt för oss. Men det slutar inte heller där. Att ta del i Guds Rike och att bli nya skapelser i det innebär att vi blir kallade personligen och kollektivt att vara lärljungar till Jesus – alltså att efterfölja honom och göra vad han gjorde – och uttrycka det symboliskt och praktiskt i våra liv. Det räcker inte med att säga att ”jag blev frälst av nåd då” och sen inte följa honom i gärningar. Att Jesus är Herre i våra liv innebär ett bekännande och bekräftande var dag att han är Herre i allt vad vi är och gör. Det innebär inte på något sett att vi förringar hans stora nåd för oss. Snarare bejakar vi hans herradöme. Jesus proklamation om Guds rike handlade inte om att vara frälst ”av nåd och inte av lag” men om ett kall till lärjungaskap. Hela vår skapelse berörs, inte bara vår ”andliga” status i himlen. Därför kallar Paulus oss för slavar till Kristus. Frågan borde vara om vi är villiga att sälja allt och följa honom.

Allt gott!

Ett citat från en alldeles utmärkt bok, Jerry Potters ”På denna klippa” :

”Ofta tar vi nåden alldeles för mycket för given. Det säger också Dietrich Bonhoeffer. Den uppfattning om nåden som han kallar ”billig nåd” är att nåden ger människan en rätt ställning inför Gud utan att det innebär några förpliktelser. Man menar att nåden gör så att man kan bli frälst och ha det underbart som kristen, men man talar aldrig om en överlåtelse till en tillbedjan i ande och sanning. Bonhoeffer definierar ”dyr nåd” som att man tar emot Guds nåd samtidigt som man överlåter sig till Kristus. Hans uppfattning är att ingen kan ta emot Guds nåd utan en överlåtelse till efterföljelse.”