I ditt inlägg lägger du ett mycket stort och tungt ok på många svenskar av idag!

Alla vi som inte tillhör någon inskränkt församling, det du verkar leva för och leva genom.

Det är nämligen också så att alla , det du kallar församlingar, drastiskt minskar i antal eller i alla fall i antal medlemmar.

Varför kan man då fråga?

Därför att i dagens 2008 har många insett att Jesus inte alls är den enda och inte heller den rätta vägen att följa!

Kanske också för att i olika församlingar blir man bemött av torr inskränkthet och av människor som inte har en susning om LIVET utanför sin lilla församling.

Bibeln är en gammal skrift, ingen vet med säkerhet sanningshalten i den … ska vi då anno 2008 blint följa den så kommer världen att gå under.

Du visar på att många som kallar sig kristna är mycket trångsynta, lever i en trång och instängd värld, ser inte det ”vi andra” ser = verkligheten i livet. Den verklighet vi lever i och inte via en gammal bok.

Det finns LIV, och det LIVET finns i allt större utsträckning utanför de små församlingar du skriver om.

Kärleken är till för ALLA, glöm inte det Madeleine … kärleken är till för ALLA!

Dels brister det stort i kunskapen kring relationen man/kvinna. Sen har många varit så upptagna i köttet med att ”tjäna” att de satt sin fru/man långt ned i prioriteringen. Självklart kommer djävulen sättandes och det är svårt att fälla ett hus som är splittrat.

Själv vill jag utspy den ljumhet som råder bland många s k singlar. Äktenskapet är ett fundament som gud instiftat för att skapa stabilitet i en församling. När män och kvinnor ytligt letar partner lider hela kristi kropp.

Hur ofta hör jag inte både kvinnor och män säga om sin nästa att hon eller han inte duger. Detta ogudaktiga prat tror jag gud avskyr. Han har skapat människan till sin avbild och älskar sin skapelse. När vi poäng bedömer vår nästa får vi skörda dess frukt.

Det behövs skapas sunda förutsättningar i församlingen så att människor kan komma samman och lära känna varandra. Världens barn vet bättre att skicka sig en vishetens säger ordet och vad menas med det?! Jo att det som för världen är fullt naturligt blir något onaturligt och konstlat i församlingen.

Världen är inte vår måttstock bort det men sättet människor träffas på där ute skapar bättre förutsättningar än på många håll inom kristenheten.

När män i församlingarna jagar den ”snyggaste,läckraste och vassaste” tjejen tror jag gud gråter. Det viktiga egenskaperna, insidan har ställts åt sidan. Lär oss inte guds ord att prydnaden INTE ska vara utvärtes allena. Jag menar inte att vi ska gå runt i säck och aska men det måste finnas balans och sundhet även på detta område.

Då äktenskapet och familjen är så viktigt för gud borde alla församlingar ständigt undervisa om hur vi ska relatera som singlar och gifta. Vi måste också kalla på familjer, äktenskap och upprättelse i de befintliga.

När en man eller kvinna vill gifta sig och går längre än ett år t ex borde man kalla det för KRIS(uttjatat ord jag vet men ändå) och agera därefter. Om någon vill gifta sig måste det finnas förutsättningar för det där personen befinner sig.

Det är hela kristi kropps angelägenhet. När kvinnor t ex gråter sig till sömns över att de inte träffat någon man att dela sitt liv med(har träffat många sådana) så måste det ses som ett problem, och sådana är vi pliktiga att ta itu med.

Religiositet lägger antingen locket på eller förnissar felaktiga fasader. Herren utrannsakar hjärtan och njurar, honom kan vi ALDRIG lura. Vi kan åka över hela världen men förlora oss själva. Gud vill att vi ska älska vår nästa såsom oss själva. Det är jätte kul att många träffat varandra men varje ensam själ som inte funnit något borde ligga högt upp på böneberget.

Vi kan inte ge upp, utan måste ständigt uppdatera läget i församlingen. Den som har öron höre vad anden säger till församlingen.

Be, men agera också. Är någon hungrig säger man inte bara att jag ska be för sig syster eller broder, man GÖR något, eller hur!?

Världen och kristenheten har samma problem, nämligen det att för få äktenskap ingås. Vi borde veta bättre och kasta ut SYNDEN ur kroppen. Om en lem lider så är hela kroppen sjuk. Bittra män och kvinnor skapar ingen god atmosfär. En lycklig själ är bättre än en sorgsen. Vi måste ta de ensammas dilemma på större allvar.

Den som är gift och har varit det länge kanske saknar förmågan att sätta sig in i hur det är 2008. För gud är ingenting omöjligt, men om det finns 100 singelkvinnor och 50 män får någon gärna förklara för mig hur det rent praktiskt ska gå till.

Visst ibland är många otroende duktiga med att komma farandes med bibelord, men jag föredrar att visa min tro genom gärningar och först då blir det bestående frukt. Ordet ska förgås, kunskapen likaså men kärleken ska bestå. Har inte Jesus lärt oss att det är genom gärningarna från tron som frälser och inte ordet i sig självt. Klingande cymbaler är inte något gud har fördrag med

Jesus ÄR vägen sanningen och livet

Alla människor är i behov av trygg gemenskap och familjen när den fungerar som den är tänkt fyller en otroligt bra funktion där. En familj kan ju vara så mycket mer än en kärnfamilj, dock. Ett kollektiv kan fungera som en familj för en ensam student, en cellgrupp kan fungera som en familj för en singel, och en församling kan fungera som en familj för en änka vars barn har flyttat hemifrån. Eller vadsomhelst! Kärnfamiljen kan säkert för många människor lätt bli en avgud, något man strävar mot mest i ett socialt syfte för att passa in i olika (ofta frikyrkliga) sammanhang. Detta kan skapa otroligt stora utanförskapskänslor och en enorm stress hos de som inte passar in i ramen.

Däremot tror jag inte på att helt avfärda kärnfamiljen som något alltigenom ont heller. Som så ofta annars tror jag på att försöka balansera på den gyllene medelvägen och tillsammans dra upp varandra ur dikena längs vägen.

Människan existerar för att leva i gemenskap med sin Skapare. Det är det som är meningen med att vi finns överhuvudtaget. Och eftersom vi är skapade till den gemenskapen, borde det rimligtvis vara så, att det är det vi mår bäst av!

Tidigt i 1 Mosebok beskrivs hur Gud skapade man och kvinna för att det skulle föröka sig och hålla sig till varandra. Kärnfamilj?

Vad jag vet, står inget om att män gifter sig med varandra och låter en utomstående föda ett barn till dem. Det står heller inget om att svärmor och farfar ingår i just den föreningen. Däremot står det att mannen ska lämna sina föräldrar för att hålla sig till sin hustru.

Ja, jag tror att kärnfamiljen är den starkaste gemenskapen mellan människor oavsett om man är kristen, hindu eller ateist.
Däremot när Gud finns med i bilden är det inte bara människor emellan. Då är det helt andra förhållanden som gäller – pånyttfödelsen.

Den pånyttfödda människan lever i en evig gemenskap men Gud och andra pånyttfödda människor. En gemenskap i anden – i den helige Ande – där kärnfamiljen bara är en svag återspegling av den sanna gemenskapen, i och med Honom som skapat oss. Jag tror att det var det Jesus försökte förklara för oss, när han sa att den som gör Faders vilja är hans familj.

Jag kan bara komma på två kontroversiella frågor kring familjepolitiken just nu. Vårdnadsbidrag och samkönade äktenskap. Vårdnadsbidraget kan säkert ge ett välkommet tillskott till de familjer som meriterar sig för det. Men är de riksdagsledamöter som röstade emot vårdnadsbidraget fientliga till familjen? Det låter överdrivet. Inte heller kan väl samkönade äktenskap innebära något hot mot någon konkret familj. Snarare tvärtom. En del familjer som redan finns kan då få sin status som familj mera erkänd. Sammanlagt blir det bara plus och inga minus för familjerna i vårt land. Möjligen skulle motstånd mot samkönade äktenskap kunna ses som ett angrepp på vissa familjer. Men det var nog inte så Ekman menade.

Ska vi finna någon mer radikal familjemotståndare får vi lämna riksdagen och vända oss till Jesus själv. Nästan allt Jesus säger om kärnfamiljen är negativt. Den som vill vara en lärjunge måste vara beredd att välja bort sin familj. Inte bara föräldrar och syskon kan man bli tvungen att lämna för Jesu skull, utan också hustru och barn (lite androcentriskt formulerat, men det är så det står t ex i Luk 18:29). Även den familj som Ekman hyllar som det främsta exemplet på kärnfamiljens betydelse, Jesu egen familj, ifrågasätts av Jesus. När hans mor och bröder kommer och vill ta hand om honom vägrar han att träffa dem. I stället pekar han ut dem ”som gör Guds vilja” som sin egentliga familj.

Våra folkvalda är nog inget större hot mot kärnfamiljen. Möjligen kan det efter hand bli utrymme för lite mera variation i familjernas sammansättning. Men om kristna började ta Jesu undervisning om familjen bokstavligt, då skulle kärnfamiljen bli utmanad på riktigt.

Om mannen oxå älskar sin hustru som Kristus älskar församlingen och hon låter honom göra det, blir det en enhet som samhället inte kan manipulera. Och familjen håller generation efter generation.

Tyvärr ser inte alla familjer ut så här och är så oskyddade mot influenser utifrån. De blir som skadeskjutna fåglar som inte kan flyga fast de försöker förtvivlat. Vi måste i Kristi församling finnas omkring dem och ge stöd och kärlek med stor respekt. Fördöm inte människor som inte lyckas fullt ut. Det är svårt nog ändå.

Kärnfamiljen är idag ingen lösning för alla! Helt klart inte alls!

Men herr Ekman har rätt i en enda mening i texten ovan och det är följande :

”Familjen kommer aldrig att kunna avskaffas”

Naturligtvis kommer familjen att finnas kvar … men hur den ser ut är upp till alla som älskar och älskar varandra … oavsett kön.

Inget Amen kommer från mig … däremot kan jag sända kärleksfulla tankar till alla människor som älskar, älskar av hjärtat och inte älskar efter någon gammal otida text.