Peter Ingestad, poet:
http://kraxpelax.blogspot.com/

Ett riktigt hett FILM-tips i ruskvädret apropå detta tema är ”Diktatorn” av Charlie Chaplin – en annan hjälte vars historia var den motsatta parallellen till Hitlers… se filmen men BÖRJA med EXTRA-materialet – det är där man får rysningar… Det Chaplin gjorde med filmen var nämligen utan tvekan PROFETISKT.

Det jag minns var att dom lindade tidningspapper runt fötterna och knöt med snören för att lindra
mot kylan. På den tiden när jag läste den var det overkligt att dom överhuvudtaget överlevde.

Senare i min hemlöshet, när jag gick ute på vintrarna och frös till oigenkännlighet, ja då förstod jag att människan har en inneboende överlevnadsinstikt som sträcker sig långt utöver det tänkbara.

Men det är klart, att när vi är skapade till Guds avbilder, så är ingenting omöjligt för oss heller.

Men en hjälte var och är han,
den gode Alexander Solzjenitsyn, likt många missionärer som gett och ger sina liv på skördefälten.

Vänligen Hasse Gardelach i Gamleby :o)

Fremveksten av et diktatur er avhengig av særlig to ting. ”Maktmennesker” og gennerell likegyldighet i forhold til grunnleggende etablerte verdier.

Og dette er disposisjoner som etableres i barn i deres første leveår, og som ofte følger dem hele livet.

I dag lever voksne og barn i hver sin verden. ”Verdier” går ikke lenger i arv slik de har gjort i hundrevis av år. Barne og ungdomsmiljøene har blitt sine egene premissgivere for hva som ”har verdi”. Voksne får nesten ingen innsikt i hva som skjer, og fagfolk betegner faktisk dette fenomenet som en ”mur”.

En mur skapt av foreldre som er mest opptatt av sitt, og som på et tidlig tidspunkt mistet den nære kontakten med sine barn.

Mange av de mest grusomme diktatorene verden har sett hadde en ting felles. Omsorgssvikt. Og dette er det mye av i dag.

Kimen til et diktatur kan skapes og ligge latent i en befolkning i mange år. Den kan ”vokse frem” i det skjulte, og på et tidspunkt kan de etablerte ”trygge tilstandene” plutselig bryte sammen som et korthus. For eksempel slik som når den tyske riksdagen brant og Hitler tok over.

For hundre år siden var visst Nord Korea et kristent land. De tok antagelig ting for gitt, og tapte allt. Mange av de kristne sangene ble visst til og med omskrevet slik at ”Gud” ble erstattet av den nye diktatoren.

Under vilket tryck lever vi och vilket pris måste vi betala för att få se våra barn och barnbarn leva i frihet? Varje generation verkar leva under sin tids ockupation av den ”onde” och varje generation måste ha sin tids hjältar som betalar priset. Vem ropar ut sin inre kompass väg och stör ordningen idag, inte populistisk och med självberömmelse i sikte, utan med blicken fäst på sanningen?

Allt gott i regnruskig kväll.