Kommentarer till Tillbaka i Armenien

Av: Felicia Brehmer

Felicia Brehmer — Thu, 02 Oct 2008 10:58:55 +0000

Till Ingo: Judarna/israelerna är ju också synnerligen nationalistiska och etnocentriska, eller hur? Du antyder att dessa ska värnas – visst – men även alla andra folk inkl svenskarna och armenierna bör värnas. Gud har skapat alla folk och Jesus kallar dem till sig.
Inte minst borde turkarnas systematiska folkmord mot de urkristna armenierna i början av 1900-talet erkännas av Sveriges Riksdag – annars blir ju Sveriges engagemang för judarnas förintelse under WW2 och Forum för levande historias arbete ihåligt och hycklande. Men jag antar att denna underlåtenhetssynd beror på regeringens och Bildts stöd till ett EU-medlemskap för Turkiet, annars kan jag för mitt liv ej förstå varför man indirekt stödjer förnekandet.

Av: Joel Schwartz

Joel Schwartz — Mon, 29 Sep 2008 11:23:27 +0000

Aer just nu i Turkiet daer nationalismen blommar utan haemningar. Att försöka diskutera politik eller historia med turkar aer i princip omöjligt pga att historiebeskrivningen och nyhetsrapporteringen haer tjaenar nationalistiska syften i första hand. Den historiska verkligheten aer mindre viktig. Jag har vid ett par tillfaellen kommit in paa det armeniska folkmordet men snabbt faatt byta aemne daa kaenslorna hos mina turkiska vaenner snabbt kommer i svall naer detta aemne tas upp.

Samma problem har jag vid upprepade tillfaellen stött paa daa jag pratat historia med mina kurdiska vaenner. För ett litet tag sedan gav den svenske konsuln i İstanbul (kan ha varit ambassadören) ut en bok om det kurdiska folket, daer han försökt komma sanning saa naera som möjligt. Reaktionerna han mött liknar paa maanga saett de som Muhammed-karikatyrerna gett upphov till. Vad jag vet dock inte lika allvarliga.

Historieskrivningen och nyhetsrapportering bland dessa folk tjaenar uppenbarligen andra syften aen sanningen. Att skapa en vördnad för fosterlandet och folket aer dess syfte, liksom det ocksaa var i Sverige framtills för knappt ett sekel sedan. (Nu maaste man vael fraaga sig om det inte fortfarande aer saa till viss del med den svenska historieskrivningen.)

Naagot jag med sorg har maerkt aer att kristna syskon i tex Ryssland ser med vaeldigt okritiska ögon paa Putin tex. Kanske aer detta med nationalism ett aemne vi maaste diskutera mer med vaara kristna vaenner i Östeuropa. Jag tror att saa aer fallet.

Av: Mats Hansén

Mats Hansén — Mon, 29 Sep 2008 08:23:49 +0000

När Wiliam T. Cavanaugh talade på LOU förra veckan sa han att nationalismen nog var den största religionen i dagens USA. I det sammanhanget frågade han sig hur många amerikaner som var beredda att dö för Jesus och hur många som var beredda att dö för sitt land. Vi svenskar vill väl varken dö för det ena eller det andra. Många amerikaner har dock visat en stor bredvillighet att dö för sitt land varför frågan var både relevant och intressant.

Av: Titti

Titti — Sat, 27 Sep 2008 15:13:05 +0000

Vår Gud är en Gud för alla stammar, alla folkslag, alla generationer, för både män och kvinnor, i alla tider och oavsett social status.

Det är detta som Jesus ständigt provocerade sin omvärld med.

Det behövs verkligen ännu!

Av: Staffan Johansson

Staffan Johansson — Sat, 27 Sep 2008 10:18:42 +0000

Ja, en osund nationalism är verkligen värd att lägga på ”offeraltaret”. Annars står ju detta, som du skriver så riktigt, ivägen för Guds rike. Att offra denna heliga ko är ack så nödvändigt på olika håll i världen.

Av: Ingo Söderlund

Ingo Söderlund — Sat, 27 Sep 2008 08:49:59 +0000

Hur blir det med judarna utifrån den natinalistiska strömningen? Hatas de mer? Förstår pastorerna värnandet eller inte?