Kommentarer till Gud är tillbaka i det offentliga.

Av: Staffan Johansson

Staffan Johansson — Sat, 18 Jul 2009 09:09:45 +0000

Det här var ju intressant. I kvällstidningar står det mycket ”strunt”, men dagens Aftonbladet har en förvånsnsvärt pro-kristet inlägg av Johan Hakelius! och det är inte ironiskt menat, nej han menar det han skriver.

På sitt humoristiska sätt kritiserar han de ateistiska fanatikerna och slår ett slag för mission av den gamla äkta sorten. Uppmuntrande läsning.

Av: Marianne

Marianne — Fri, 17 Jul 2009 06:50:33 +0000

Absolut finns ett växande intresse för religion ute i samhället. Det har (åtminstånde i min sfär) vuxit lavinartat de sista åren. Folk verkar beredda att tala om Gud – vilken som helst – i alla sammanhang. Talet om Gud skrämmer inte, men talet om Hans församling får folk att dra ner rullgardinen. Den har utvecklats till något så instängt och stillastående att folk utifrån inte kan identifiera sig. Det finns något riktigt i somliga församlingar som gör allt för att ta bort trösklarna för att folk ska känna sig hemma. Men att för den skull plocka bort Guds sanningar, hjälper inte folk att hitta Gud.

Vi får ofta höra att vi ska bjuda med folk som inte tror till de stora festerna i våra kyrkar, Bra! Men ännu bättre är att bjuda in dem i våra liv. I de små sammanhangen tror jag folk har lättare att identifiera sig – så viktigt för att nå människors hjärtan.

Av: ro

ro — Thu, 16 Jul 2009 21:45:54 +0000

Säga vad man vill om innehållet i boken ”God is back”, (har läst Daniel Braws SvD recensionen) men visst är underrubriken intressant ”How the Global rise of Faith is Changing the World”.
Att ”väckelse” inte bara stannar innanför kyrkansväggar är påtagligt och väldokumenterat om man tar Argentina, som exempel. Daniel Braw berör ”amerikaniseringen” i slutat av sin recension med orden ”….för även om Micklethwits och Wooldridges stimulerande och engagerande bok ger intryck att religionens frammarsch kan härledas till USA tlldrar sig denna utveckling i hög grad, för att inte säga huvudsakligen utanför den amerikanska och europeiska inlytandesfären.”
Rätt! Många ”kritiker” har under åres lopp försökt att förklara denna väckelse som form av amerikanisering, men det är väldokumenterat av ”typ” Peter Wagner till ock med sociologer sällar sig till att den (globala) väckelsen är till allra största del inhemsk….

(Tack! Daniel Braw och Svenska Dagbladet för recensionen)

Av: Staffan D. (Nkp)

Staffan D. (Nkp) — Thu, 16 Jul 2009 10:18:38 +0000

Jag var någon sorts ateist upp i 25-årsåldern. Avgörande var ”darwinismen”: Jag var övertygad om att vetenskapen bevisat att livet uppkommit av sig själv, och att allt prat om Gud därför bara var folksagor.

Då, på 50-60-talet, fanns det gott om skrivande teologer, men egentligen ingen svensk som resonerade mer principiellt om Gud och världen. (En enda sådan bok känner jag till: ”Är kristendomen sann?” av Gunnar Brenning, 1952.)

Jag blev hjälpt, först av Teilhard de Chardin (märkligt nog) som försökte förena naturvetenskap med gudstro. Och senare av C.S. Lewis, som då på 60-talet i stort sett inte fanns översatt till svenska.

Men är inte läget ungefär detsamma idag? Praktiskt taget alla svenska, typ, manliga gymnasister och studenter, är lugnt och tryggt förvissade om att Darwin hade rätt: ”Livet har uppkommit av sig självt, på automatik.” Och därför är allt prat om någon Gud egentligen bara dumheter.

Jo, det finns några kristna i vårt land som försvarar skapelsetron. Men de tenderar att hålla sig till tron att världen är vidpass 6.000 år gammal. För att vara en tänkande kristen måste man alltså överge allt vad fysiken lärt oss om universum. Tack, men nej tack.

Det finns människor som kan nås (med ett kristet budskap) rent känslomässigt. Men alla vi andra…

Av: Andreas Holmberg

Andreas Holmberg — Thu, 16 Jul 2009 08:43:25 +0000

Rodica Dobondi: De som ännu inte är kristna behöver våra garantier för att yttrandefriheten består även i ett återkristnat Europa. (Förra gången ”vi” hade makten gick det ju lite sisådär med det…). Du verkar, ärligt talat, inte pålitlig.

Som H-B Hammar, 1814-1862, prost i Mjällby, påpekade införde Gud yttrandefrihet redan i Edens lustgård. Moselagen inskränkte den visserligen, men i Nya förbundets tid känns det verkligen helt galet att med hot om våld och straff hindra propaganda för polygami eller dålig mat. (Eller för inskränkta former av kristendom).

Men visst: man får inte säga vad som helst. Och jag tror att varken alla kristna eller alla s.k. radikaler är riktigt genomtänkta i sin syn på yttrandefriheten och dess lämpliga gränser. Hoppas fler tänker till… (Dödsstraff för villoläror var ju t.ex. blott alltför väl motiverade med att människor som riskerar andras eviga salighet måste straffas nog så hårt som de som ”bara” vållar timliga skador. Men hur motiverar vi kristna ett principiellt motstånd mot dylika påföljder, som gör våra okristna vänner trygga med våra avsikter inför framtidens samhälle?)

Av: Kerstin Hagelin

Kerstin Hagelin — Thu, 16 Jul 2009 08:41:26 +0000

Ja, det vore underbart om det är som du skriver Ulf.Du har rest mycket i världen och kanske dina ögon blivit ”öppnare” för att Gud finns med i flera sammanhang än Du tidigare trott.Det finns så många som längtar efter att alla ”skrankor” skall försvinna.Jag har upplevt dem i hela mitt 70-åriga liv.Jag tror på Jesus Kristus,men vill inte på nytt bli en del av någon församling som tror sig vara de enda som
har hela Sanningen.Fortsätt med denna förkunnelse i Europa särskilt,så finns det säkert många ”sekulariserade” människor som precis som jag gått och längtat efter enighet
just omkring det som är viktigast Jesus Kristus
som kom för att frälsa hela mänskligheten.

Av: Jonas

Jonas — Thu, 16 Jul 2009 08:27:23 +0000

Sverige behöver höra om Guds nåd (som är Jesus). Det är det enda som kan förvandla en människas liv :)

Romarbrevet 5:20 säger att ”Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer” Detta gäller även Sverige.

Vad (eller i detta fall vem) är svaret på sekulariseringen? Definitivt inte våra egna mänskliga försök och politiska agendor (vilket oftast är väl menade och bra initiativ).

Paulus säger i 1 Kor 2:1-5 att han inte kom med vältalighet eller hög visdom utan det enda han predikade var Jesus som korsfäst!

Av: Rodica Dobondi

Rodica Dobondi — Thu, 16 Jul 2009 03:01:18 +0000

Europa behöver Jesus men vilken Jesus. Bibels Jesus pratar om synd och helvetet. Det var det Han tog itu med här på jorden.Han pratar mycket om kärlek också.( det är det som fastnar idag)

Kollar man idag reaktionerna – i yttrandefrihetens namn på Hans efterföljare( de flesta politiskt korrekta)
när ett land vill lagstifta moral ser man att de hackar upp sig mest på att inte få tala positiv om homosexualitet.
Det är ändå Gud som har den suprema yttrandefriheten och det behöver Europa få veta.
Av vem ?????
Det är inte ute med Europa. Det finns fortfarande kristna som har hörd både om Jesus kärlek och Guds dom och lever inte i den ena diken .

Av: Thommy Bergenwall

Thommy Bergenwall — Wed, 15 Jul 2009 17:15:32 +0000

Om kristenheten kommer ut ur sin bekvämlighets zon och vågar möta människor utan för det egna rummet och stå rak ryggade i sin tro på Jesus Kristus,då sker det snart en förändring i vårt land.

När vi väl vågar visa att han är en del av den helt vanliga vardagen kommer snart stora delar av vårt avlånga Sverige vara på tå./knä)

Vi har varit på Rallingsås konferensen en vecka där bla C-G Severin S Salomonsson M Alven och B.Skoglund mfl förkunnade ett rakt och enkelt samstämmigt budskap,om Jesus, korset, blodet kamp och seger.

Att vara ett vittne i vardagen bland grannar arbetskamrater,kompisar släktingar mm gör att det förändras i många fikarum så också i det offentliga rummet.

Skytte och Agard med fler gör väl det offentliga rummet öppet för Jesus och skapar en nyfikenhet hos folket.

Att vara enkel och äkta är det absolut bästa sättet att nå in i hjärtat hos hungrande människor i våra dagar.

Gå nu ut och gör ditt bästa för din nästa och var rikligen välsignad.

V v v v Thommy Bergenwall.