Detta är på sätt å vis orelevant att säga o man vågar inte göra det idag, men vi kommer att förstå, inse o tacka Herren för att t. ex. pastor Ulf Ekman betytt mycket för sin generation – främst om man ska mena för kristenhet i Sverige.

Nu behöver vi i Sverige låta Herren arbeta på oss. Evangelisation utåt är viktigt, men jag tror att vi främst behöver göra oss Herrens projekt att arbeta på oss!

Ty, då kommer både enheten av sig själv och nya människor kommer att trivas o växa andligt.
Låt oss offra vår själ till Herren, Låt oss tala Herren vid fikaborden efter våra möten o inte våra etiketter. Låt oss bevara Anden, låt oss ”profetera” till/bygga varandra!

Ty, anden (vår ande) är viktigare än vår adamisk person.

Låt oss fröjdas i Herren!

/Sahle

Se bara vad han säger i Evangeli härold 1925;

”Katolikerna är mästare i att arbeta bakom kulisserna och det är icke tu tal om att icke ett sådant arbete pågår också i Sverige. Den dag vi stryka flagg inför dessa påtryckningar har pingstväckelsen fått sin dödsdom!”

Och vad gör ni i trosrörelsen då och pingst,jo arbetar tillsammans med katolikerna. Fast ni är allt bra fin i kanterna i denna sak,så att kristna inte ska ta anstöt.

Jag brukar tänka på vad Gud säger i sitt ord när jag tänker på trosrörelsen,läran,pingst med sitt samarbete med katolikens ledare och den ekumeniska sammanslagning som sker idag församlingar och samfund emellan;

Du skal inga andra gudar hava jämte mig säger Herren.

Trosläran och denna ekumenik är inget annat än det STORA avfall som paulus talar om i 2 tess,2:1-12.

Jag var endast 6 ar gammal nar LP gastade vart enkla (utedass och inget varmvatten i 60-talets Sverige), gastfria pastorshem i samband med ett predikobesok.

Varken jag eller min lillebror Berny forstod val riktigt vem den lille mannen med de silverbagade glasogonen var, som tog sig tid med tva sma pastorsbarn.
Men sadan var han, den lille, store Pingstpionjaren -
Han hade ett stort hjarta for de stora saval som de sma!

Hans sanger fodda under nod lever vidare till mangas valsignelse!

”Loftena kunna ej svika, nej de star evigt kvar.
Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har.
Himmel och jord ma brinna,
hojder och berg forsvinna,
men den som TROR skall finna
Loftena de star kvar.” LP

Tacksam till Herren for lydiga troshjaltar/
Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn

LP skriver i sin bok Brytningstider Segertider. sida 145.

”Genom att den enkla apostoliska verksamheten så småningom förvandlades till en och flera kyrkoorganisationer, förvanskades också dessa andliga tjänster till ämbeten för att inte säga yrken. De har i många fall förlorat sin andliga innebörd och fungerar utan den andliga utrustning som tillhör dem.”

Låt inte det enkla och genuina som LP talar om, tappas bort och förvanskas vilket jag idag tyvärr tycker mig se tecken på.

Min släkt kommer från en stockholmsförsamling som uteslöts ur pingströrelsen under många år, till dels pga den stenhårda pethruska principen om en församling i varje stad. Icke desto mindre saknar vi personligheter av Pethrus storhet i dagens frikyrkliga sammanhang.

Där beskriver han, på sitt öppenhjärtiga personliga sätt, kampen och det hårdnande motståndet, förföljelsen, men också episoderna som handlar om Guds förunderliga ledning, om nya tilltal/visioner, om de härliga segrarna för Guds rike. Det handlar samt ett mycket spännande liv i tro, som endast går att få i en så helt överlåten tjänst åt Herren.

Vi må be Gud om förlåtelse för att inte rätt ha förstått att upskatta och förvalta ett så rikt andligt arv som han lämnat efter sig. Ett stort föredöme är han ändå fortfarande och vi tackar Gud för det han kom att betyda, även för mig, och fortfarande betyder för väldigt många svenskar – och människor i andra länder för all del, med tanke på den utbredda missionen.