För nÃ¥gra Ã¥r sedan fick jag en längtan att pÃ¥ allvar börja studera kyrkans väsen. Orden ” Lär känna kyrkans väsen” kom nämligen till mig pÃ¥ ett förvÃ¥nande och förunderligt sätt. Det var inte ett sprÃ¥kbruk jag använde till vardags. Jag upplevde det som ett Andens tilltal men visste inte exakt vilken väg jag skulle gÃ¥ med detta. Hittills hade jag varit fullt upptagen med vad kyrkan, Kristi kropp, gör, utför, verkar (alltsÃ¥ dess aktiviteter), inte sÃ¥ mycket vad hon är till sitt egentliga och innersta väsen.
Jag  hade under ett antal år arbetat med det centrala i evangeliet: Vem Jesus är, vad han har gjort för oss i försoningen och hur vi kan ge detta frälsningserbjudande till alla människor i den helige Andes kraft. Kyrkan kändes mer som ett utanpåverk, som primitiva byggnadsställningar som kan rivas eller omarrangeras och som finns utanpå något osynligt som jag inte riktigt kunde definiera.  Och som det inte var så viktigt att definiera heller. Det kunde ju se ut på många olika sätt. Här var jag ganska pragmatisk. Det var viktigare med budskapet om  Jesus och människors frälsning.
