I och med Palmsöndagen början den Stilla veckan, Passionsveckan eller Heliga veckan. Det är årets viktigaste vecka där varje detalj i skeendet är så viktig och gripande. Tyvärr är det också en vecka som många kristna mer eller mindre omedvetet ignorerar. Att stilla sig och förbereda sig för Påsken har blivit något som man inte så ofta längre gör men något vi borde på allvar återupptäcka. Allt vi troende är och gör hämtar sin styrka och kraft från Påsken. Den måste både återupptäckas och genomlevas. Annars blir Påsken bara ytterligare ett februarilov och en genomsekulariserad helg, utan någon genomslagskraft i våra liv.
Sedan vi bodde i Israel och fick möjligheten att på ort och ställe genomleva Påsken har den blivit en helig vana att åtminstone vartannat år försöka fira den i Israel. Det har också inneburit att vi lyft upp Påsken mer ordentligt i ett antal olika gudstjänster på Livets Ord och , istället för en vanlig konferens, verkligen försöka följa med i de olika akterna av Jesu lidande, död och uppståndelse.
Konferenser kan man ha när som helst men Passionstiden är alldeles för speciell och viktig för att ignorera. Speciellt tror jag detta är nyttigt för karismatiska kristna som lätt springer förbi Jesu lidande och lite ytligt refererar till Jesus död och uppståndelse för att sedan snabbt börja tala om Andens verk idag. Varför inte ta fram din Bibel och dag efter dag följa Jesus från hans inträde i Jerusalem till hans fasttagande, dom, pinande, korsväg, död och uppståndelse? Det kommer verkligen att fördjupa ditt andliga liv.
Det är fascinerande hur mycket evangelierna lägger betoningen på Jesu lidande, död och uppståndelse. Inte minst Johannesevangeliet som från kap. 12 och framåt lägger all betoning på Jesu passion. Det är verkligen ingen slump att betoningen ligger där. Vår frälsning beror helt på vad som hände denna heliga vecka och det är verkligen något vi behöver fördjupas i och följa med i. Ju mer vi förstår djupet i Jesu smärta och offerdöd desto mer uppskattar vi och tar till oss hans uppståndelse och Andens nya liv.
Palmsöndag-Jesus rider in i Jerusalem.
MÃ¥ndag- Jesus rensar templet.
Tisdag-Jesus undervisar.
Onsdag-Judas går till Sanhedrin, Stora rådet.
Torsdag-Jesus instiftar Nattvarden, förråds och fängslas.
Fredag-Jesus döms, pinas och korsfästs.
Lördag- Jesus i graven.
Söndag- Jesus uppstår för att aldrig mer dö.
I allt detta finns så mycket att meditera över att det aldrig verkar ta slut. Runt korset snurrar hela universum, all historia och hela vårt liv. Korset är för evigt centrum för allt.
20100328 (8:04)
Det intressanta tycker jag snarare är i vilken utsträckning kyrkan tappat bort Jesus liv och undervisning och istället hoppat i sitt fokus hoppat från jungfrufödseln till korsdöden (född av jungfru Maria, pinad under Pontius Pilatus), samtidigt som evangelierna saknar all redogörelse för straffborttagar-försoningsläran. Korset är viktigt, men det är viktigt för att det visar att Jesus levde ut sin undervisning om icke-våld, utgivande och kärlek ända till döds, och att gud bekräftade att denna kärlek är segrande genom att uppväcka honom från döden. Tänker jag.
20100328 (10:13)
Delar helt din analys Ulf! Som kristen bokhandlare inser man också vilken enorm förskjutning som skett inom kristenheten. Det finns ytterst få böcker om påsken ur ett bibliskt perspektiv på svenska idag! Vad som hände och vad Jesus gjorde borde ju rimligen vara något som vi behöver fördjupa oss i och påminna varandra om jämt och ständigt.
Björn Holmgren
20100328 (10:57)
Det kanske funkar för somliga, detta med att följa rutiner på det sättet. Man kan se i Guds handlande med Israel i gamla testamentet, att Gud tar hänsyn till det i människans natur som medför att vi gör saker på vana.
Men idealiskt är nog att alltid stilla sig, när Anden så manar, och att alltid agera, när Anden så manar. Just detta tror jag inte följer några fasta tider i det nya förbundet. Det har du inte heller trott (åtminstone som du sagt till mig) förut, men du kanske har ändrat dig?
Om du ändrat dig på den punkten vore det intressant att få veta vad det var som gjorde att du ändrade dig och varför du tror att din tidigare ståndpunkt var felaktig (ur ett teologiskt perspektiv, givetvis).
Men det är jättebra att du sätter fokus på påsken. Om vi ska fira kristna högtider så borde vi fira påsken mer än julen. Det var vid påskhögtiden som någon annan dog i ditt och mitt ställe för att vi inte skulle dö utan få evigt liv!
20100328 (12:39)
Hei pastor Ulf!
Jeg er så enig med deg. Det er viktig at vi klarer å forstå at påsken bør gjenoppdages og gjenoppleves gang på gang, og at det er godt for oss å se at det finnes en fordypelse her som vi alle bør trakte etter å få. Den er til nytte for Kristi kropp og den gir Gud ære.
Som du sier; Jo mer vi forstår av dette, jo mer setter vi pris på det Jesus gjorde! Så enkelt er det.
Jeg har selv nettopp kommet hjem fra pinsekirken Betel her i Tana der pastor Jakob Lanto talte så godt om dette, og det var så fint å lese din blogg om dette som en bekreftelse.
En litt herlig sak til slutt der du er innblandet uten å vite det før nå:
Denne uken hadde jeg RLE (Religion, etikk og livssyn) med ungdomsklassene 8.-10. på den kommunale skolen der jeg jobber som lærer.
Det ble en fantastisk uke med undervising om påsken dag for dag under tirsdagen, og prøve i hva elevene forstår av påskehøytiden fredagen.
Under undervisningen tirsdag satt ungdomsskoleelvene stille i klasserommet og lyttet mer intens enn jeg kan huske de har gjort noen gang. Og etter undervisningen spurte de om jeg kunne skrive ned det hele slik at de kunne få det, noe jeg gjorde over 5,6 sider og delte ut til alle sammen torsdag.
Hvilken undervisning var det som fenget deres interesse slik?
Jo, det var naturligvis evangeliene ved kraften i seg, men jeg anvendte DIN salvede undervisning fra Jerusalem, pastor Ulf, om blant annet de fjorten stasjonene ved Via Dolorosa og om Jesu ord på korset, og om påsketiden generellt dag for dag.
Du skrev for det første så flott om dette på din blogg forrige påske, og for det andre fant jeg frem til den spennede undervisningen din på webbtv om Via Dolorosa på http://www.livetsordplay.se/?ID=979 så jeg gav elevene dette sammenfattet muntlig på norsk.
Elevene pÃ¥ den kommunale ungdomsskolen vÃ¥r ble sÃ¥ ivrige at de ville ha dette nedskrevet, hvilket de fikk torsdag, og de jobbet sÃ¥ seriøst og godt med dette under prøven fredag at det var en fryd. Det var virkelig godt Ã¥ se ungdommene sitte Ã¥ konsentrere seg, arbeide seriøst, og her kan vi virkelig snakke om ”fordype” seg i et materiale som er ganske nytt for dem, og som de fra før ikke kunne mer om enn man kan forvente av verdslige 13-16 Ã¥ringer pÃ¥ en kommunal skole.
Besvarelsene var så fine.
Nå vet denne generasjonen ungdommen her hva påsken handler om og kan formidle dette videre. Det er så herlig!
Men jeg ser for meg avisoverskriftene:
”PÃ¥ en kommmunal skole i nord-Norge fÃ¥r elevene undervisning om Jesus fra pastor Ulf Ekman og Livets Ord i Sverige.” :)
Nei, påskehøytiden er en objektiv sannhet og den har Jesus copyright på og han har satt oss kristne til å formidle den.
Tusen takk for all inspirasjon og glede dere formidler!
Det gir vi Gud all ære for!
Gud velsigne dere!
Mvh Malvind Børresen, pastor og lærer, Tana, Nord-Norge.
20100328 (16:25)
Sen när blev pÃ¥sken ett februarilov… :-)
F ö är det väl inte minst viktigt att upptäcka den djupare innebörden i påskhändelserna och inte bara meditera på händelserna som sådana, deras yttre gestalt s a s. Nämligen:
Det var för dig, för dig, för dig…
20100328 (18:11)
För oss i Sverige är det självklart att vi kan komma till vÃ¥ra kyrkor under PÃ¥sk, men de palestinska kristna har det inte lika lätt. citat ”När vi närmar oss pÃ¥sken,” Diliani tillade ”israelisk diskriminering framstÃ¥r tydligt när man jämför behandlingen av judarna firar pÃ¥sken pÃ¥ ena sidan och kristna firar pÃ¥sk pÃ¥ andra sidan.”
se länk:
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2010/03/vastbankens-kristna-och-pasken.html
20100328 (19:53)
Ave crux spes unica” -. Var hälsat, kors, mitt enda hopp.
Oavsett vad man tycker om Strindberg,så finns det en djup sanning i dessa ord som blev en avslutnings replik i hans liv.
V v v v Thommy Bergenwall
20100329 (7:34)
Det finns fortfarande i delar av världen församlingar som har Gudtjänst varje dag i Påskvecka. Jag var varit med i en sådant.
Efter en vanligt 8 timmars arbetsdag ta spårvagnen på kvällen till kyrkan . 2- 3 timmar på Gudtjänst och tillbacka hem .
Man blev inte ens trött.
20100329 (9:59)
Tack för att du skriver upp vad som hände denna vecka. Kanske kunde man även skriva i vilket bibelställe detta står.
Söndagsgudstjänsten var underbar, det är härligt att få en historisk återblick, och även höra vad som händer nu.
20100329 (10:47)
Tack att du uppehåller och uppväcker i frikyrkligheten en levande, livgivande tradition som är inte en motsättning för den Helige Ande men snarare ett hem där den Helige Ande verkat genom evigheten.
Önskar en välsignad still vecka.
20100329 (11:58)
- Bra inlägg! Tyvärr är det så att påskens händelser, som är det mest fundamentala för en kristen, kommit allt mer i skymundan, även inom kristenheten. Därför behövs kanske en reformation, ett återuppväckande även här. Tidigare hade vi ju här i Sverige en viss hjälp av traditionen, när sekulära media ännu uppmärksammade passionshistorien. Den tiden är nu förbi.
Men nästan allt tycks ju följa sekulariseringens mönster, vilket även tycks förstärkas av den ökande kristendomsfientligheten. Vi fÃ¥r väl snarast vänta att förslag kommer frÃ¥n riksdag och regering att ta bort ytterligare nÃ¥gon av de kristna helgdagarna frÃ¥n almanackan och byta ut den mot nÃ¥gon muslims helgdag – i rättvisans och jämlikhetens namn. Kanske blir det pÃ¥skhelgen som drabbas.
För övrigt är det synd att Ulf Ekman inte tycks vilja replikera några av bloggens kommentarer. En del är intressanta synpunkter, och syftet med bloggande är väl just dialog? Eller? Jag kan förstå att Ulf stundtals har en väl så fullbokad almanacka, och att tiden kanske inte räcker till. Men någon replik till en och annan relevant kommentar kunde UE gärna kosta på sig. Bristen blir tydlig i att den gode Ulf stänger in sig i en upphöjd onåbarhet i sitt jungfrutorn.
Respekterar Ulfs outtalade ståndpunkt att inte befatta sig med fruktlös polemik. Det är bra! Men det finns även dialog som är god och fruktsam, och skulle kunna tillföra mycket och sopa undan viss ovederhäftig kritik. Jag tror att UE skulle börja ta detta under övervägande.
För övrigt saknar jag Ulfs tidigare ofta återkommande samhällskristiska analyser i media, som visserligen skymtar fram emellanåt, men inte lika ofta som förr. Tyvärr..
MVH / Sefast Tronde
20100329 (14:38)
Bra att du uppmanar till meditation över de stora händelser som skedde i Jerusalem under påsken för nästan 2000 år sedan. Om vi försöker leva med i det som skedde då, helst med alla sinnen, och på ett deltagande sätt så förbereder vi oss själva för att kunna ta emot påsken med de glada nyheterna om Jesu uppståndelse på rätt sätt.
Det här är anledningen till att kyrkan firar de olika höjdpunkterna under stilla veckan på ett sätt som låter de troende delta med alla sinnen i det som hände:
På Palmsöndagen samlas de troende utanför kyrkan med palmkvistar i händerna och lyssnar på evangeliet om intåget i Jerusalem, går sedan i procession in i kyrkan sjungande Hosianna, för att lyssna på evangeliet om Jesu lidande och död, ofta framfört på ett dramatiskt sätt genom att olika personer läser de olika rollerna: Jesus, Judas, Petrus, Pontius Pilatus osv.
PÃ¥ Skärtorsdagens kväll samlas de troende för att fira den sista mÃ¥ltiden dÃ¥ Jesus instiftade nattvarden och tvättade lärjungarnas fötter. Tolv män ur församlingen (representerande apostlarna) fÃ¥r gÃ¥ fram och fÃ¥ sina fötter tvättade av prästen. Kvällen avslutas med att altaret och koret berövas all sin utsmyckning under det att psalm 22 som bÃ¥de förutsäger och liksom deltar i Herrens lidande läses upp. Detta överför pÃ¥ ett mycket effektivt sätt den ödsliga faktum att Herren nu är överlämnad ”i syndares händer”.
På Långfredagen firas hyllningen av korset. Församlingen faller på knä och prästerna lägger sig framstupa på golvet vid nionde timmen, för att på sätt och vis åter genomleva tidpunkten för Kristi död.
Passionshistorien läses sedan upp igen från något av evangelierna på samma sätt som på Palmsöndagen.
Församlingen ber böner för katolikerna, andra kristna, judarna, muslimerna (”de som inte tror pÃ¥ Kristus”), alla andra (”de som inte tror pÃ¥ Gud”), de som har makt över oss osv. De troende gÃ¥r sedan fram och kysser bilden av den korsfäste Jesus.
Under LÃ¥ngfredagen och för övrigt under fastan är det dessutom vanligt att man deltar i en korsvägsandakt som innebär att man mediterar över de olika ”stationerna” pÃ¥ kristi korsväg, via dolorosa alltsÃ¥. Det är ocksÃ¥ vanligt att särskilda botandakter anordnas där de troende kan meditera över sin synd och Guds förlÃ¥telse, och ges särskilt tillfälle att bekänna sin synd och fÃ¥ förlÃ¥telse och pÃ¥ sÃ¥ sätt förbereda sig att fira pÃ¥sk med rent hjärta.
Under pÃ¥skaftonen firas inga mässor i den universella kyrkan för att markera det faktum att Herren var död under denna Sabbat. Denna djupa tristess avlöses sedan av pÃ¥sknattens firande av Herrens uppstÃ¥ndelse. Detta firande startar utanför kyrkan där pÃ¥skljuset tänds och församlingen utropar: ”Kristus är uppstÃ¥nden, ja han är verkligen uppstÃ¥nden.”. Församlingen tÃ¥gar sedan in i kyrkan med tända ljus i händerna, symboliserande det ljus som uppstÃ¥ndelsen sprider i världen. Sedan vidtar läsningar där man sÃ¥ att säga gÃ¥r igenom väl valda delar av frälsningshistorien frÃ¥n skapelsen via uttÃ¥get ur Egypten, via profeterna som förutsade en frälsning, till evangeliet som berättar om uppstÃ¥ndelsen.
Det finns oerhört mycket mer att säga om denna, dramatiska vecka i kyrkans liv. Detta var bara menat som en liten aptitretare för den som med öppet sinne vill lära sig mer om hur man kan använda stilla veckan för att förbereda sig att ta emot Kristus och hans uppståndelse.
Vill man uppleva allt detta och tillägna sig dessa händelser som verkligen förändrade världen, så kan man göra detta i närmaste kyrka. Man behöver inte alls vara katolik för att delta, men ett öppet sinne är som alltid en välkommet.