De senaste dagarna har media uppmärksammat den intensiva debatt som pågår mellan EU och Italien angående EU:s ovanligt korkade försök till krucifixförbud i italienska skolor. Nu skall Europadomstolen tänka lite till. Eller kanske börja tänka? Den ovanligt starka reaktionen bland vanligt folk i Italien chockade nog sekulariseringsteknokraterna i Bryssel.
Överallt pågår, öppet eller smygande, avkristningsförsök i Europa. På många ställen verkar det som om man jobbar i medvind. I Sverige kan jag bli lite förundrad över att många kristna är så tysta. Det verkar finnas en utbredd likgiltighet som i längden är farlig. Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner sa någon. Ondskans framfart inte beror på onda människors ondska utan på goda människors tystnad inför ondskan.
Likgiltiga kristna är ingen uppmuntrande syn. Ibland hör jag en märklig variant av detta. Det finns en slags överandlig sväng på detta som lite förmanande talar om att man inte skall döma, inte vara negativ och faktiskt inte engagera sig, utan bara se på Jesus och tro att han tar hand om det hela. Detta oengagemang är faktiskt obibliskt, se bl. a. Ef. 5:11. Det är fel utläggning av vad det innebar att döma. Man kan både analysera, bedöma och ha en avvikande åsikt som man offentliggör utan att vara felaktigt dömande. Man kan faktiskt protestera.
Vi lever i en tid dÃ¥ det postmoderna tänkandet nästan slagit ihjäl det profetiska ordet och kristna hukar sig ofta snabbt för att inte bli utsatta för just epitetet ”dömande”, ”reaktionär” eller nÃ¥got annat man inte vill bli stämplad som av världen.
Det är därför uppfriskande att se reaktionerna i Italien. Man vill verkligen inte plocka bort Jesus från offentligheten. Detta är mycket bra. Vi borde göra likadant. Fram med korset och låt det synas!
Nu kan jag nästan tänka mig att någon svensk kristen ivrare börja klaga på krucifixet och mena att sådant skall man inte ha alls. Oftast med motiveringen att Jesus inte hänger där längre. Det tror jag faktiskt alla kristna vet. Vi vet att han är uppstånden. Krucifixet däremot påminner oss alla, inklusive den mest sekulariserade, att Jesus faktiskt spikades fast för våra synder. Varje gång vi ser ett krucifix så får vi en tydlig bild, både av vad Gud gjort för oss och vad han erbjuder, nämligen syndernas förlåtesle och evigt liv. Det är klar att avkristningsdemagogerna vill ta bort detta över hela Europa. Dom kommer knappast att lyckas i Italien.
Jodå, Gud älskar dig som du är. Han har skapat dig och oberoende av vilken situation du befinner dig i, vill han utgjuta sin kärlek över dig. Gardell gör ett nummer av detta med Guds kärlek i sitt högst märkliga och teologiskt djupt felaktiga TV-program om Gud. Han har ett inslag där han har fått tag på en ytterst kort snutt av en predikan av mig, naturligtvis klippt ur sitt sammanhang och jag antar att han skulle vilja få det till att jag påstår att Gud egentligen inte älskar människor. Mycket märkligt! Men det gör verkligen Gud!
Gud älskar oss syndare just där vi befinner oss men han älskar defintivt inte synden eller automatiskt allt vad vi gör. Han vill att vi alla, inklusive Gardell, skall vända om från synden och erbjuder oss istället frälsning, att bli räddade av Honom. Det var vår synd som tvingade Jesus att spikas upp på korset. Jesus sonade våra överträdelser för att vi skulle kunna bli förlåtna och räddade. Det Gud gjorde för oss i Kristus på korset är kärlekens största gåva och han vill att vi skall ta emot denna nådesgåva i tro. Då blir det en verklighet i våra egna liv. För att kunna göra det krävs att vi ödmjukar oss och vänder om från våra egna irrvägar och accepterar vad Gud gjort för oss i Kristus på korset. Inget av detta nämndes i Gardells program. Däremot kanske det attackeras i kommande program.
Att Gud skulle vara maktgalen och hata och förbanna är så fel och något Gardell verkligen fått om bakfoten. När han beskriver Gud som knepig, schizofren och halvpsykopat ser det nästan ut som om Jonas njuter. Vad han gör är att han som riksgycklare nu också blir rikshädare. En sorglig lott.
Gardell predikar ett syndlöst evangelieum som inte är ett evangelium alls. Det är en ganska billig propaganda Gardell förfaller till. Han blir tröttsam i sina försök till provokationer när han säger att hans gud är en svart lesbisk kvinna som vaggar omkring i himlen och kokar makaroner Ã¥t den som vill ha. (LÃ¥ter lite som boken ”The Schack”, men förgrovat och förvrängt). Han har ägnat sig Ã¥t att konstruera en egen gud. Tyvärr lÃ¥ngt borta frÃ¥n Bibelns Gud, hur mycket han än försöker strö in lite bibelcitat.
Gud älskar oss och därför sände han Jesus till oss. Poängen är att Jesus kom för att frälsa oss syndare, just därför att vi har behov av att både få förlåtelse för och bli av med synden i våra liv. Gud vill alltså förvandla oss och göra oss till något vi inte automatiskt är från början, nämligen Guds barn och Kristi avbilder. Detta är något som jag inte kan se att Gardell egentligen vill tala om. Hans beskrivningar blir därför högst summariska, selektiva och djupt felaktiga i sin slutsatser.
Jonas vill tydligen vara kvar i sin livstil och få full acceptans för detta. Han talar om en annan slags religion, inte om Guds usträckta hand som når oss för att frälsa, rena och fövandla oss.
Förutom ett förvirrat och faktiskt ganska tråkigt program så är det alltså ett rakt igenom falskt budskap han försöker förmedla till svenska folket. Hans lära framstår som en modern variant av libertinsk gnosticism.
Men, som sagt, Gud älskar dig verkligen som du är och där du är! Han älskar dig och mig i Kristus. Just därför vill han förlåta, rena, upprätta och förvandla dig och mig. Han vill ta dig och mig från den väg som leder till förtappelsen, genom frälsningen i Kristus, till himlen. Så stor är hans kärlek till dig och mig och till alla människor, inklusive Jonas.
En sak till… att slunga förbannelser är fullständigt ovärdigt kristna. Varje människa bör behandlas med respekt!
Nej, säger Sturmark som tycker det är en myt. Nu börjar han faktiskt bli tröttsamt tjatig. Att han sällar sig till historierevisionisterna börjar bli mer och mer klart. Han sällar sig också till dem som verkar förvränga fakta för att gynna den egna saken. Sturmark och många av hans gelikar är inte historiker och verkar inte heller vare sig ha full koll på fakta eller ha den saklighet som är nödvändig i en historisk debatt.
Att bedriva historiebeskrivning som propaganda är vanligt men naturligtvis också farligt. Det innebär att man låter selektiva fakta underordna sig den överliggande ideologi vars propagandör man blivit. Här går naturligitvis ingen helt fri. Vi kan t.ex. se på hur frikyrkliga ibland vägrar ge någon kredit till den katolska kyrkans insatser eller hur katoliker kan ha svårt med att se något genuint i väckelserörelsers framväxt. Frågan är om man är villig till saklighet och vågar ta till sig obehagliga fakta, fakta som står ens egen världsbild eller preferenser främmande.
Hur man nu än ser på den kristna tron så har den ett gigantiskt inflytande. Det lär ingen kunna förneka. Det är omöjligt att tänka sig Sveriges framväxt utan kristendomen. Man kan naturligitvis strida emot detta med syftet att fösöka utplåna detta inflytande. Det är detta vi ser starka tendenser till idag. Därför är det viktigt, viktigare än någonsin att skaffa sig adekvat historisk kunskap. Det ligger en större fara än vad många anar i den unga generationens historielöshet och många väckelsekristna historieförakt. Man tänker kortsiktigt och ser inte hur man, trots segrar i nuet, ändå påverkas av djupare underliggande strömmar som för bort från sanningen.
Det krävs ett starkt och fullt bejakande, av alla kristna idag, att Gud faktiskt har verkat i historien, att Gud handlar med länder, nationer och folk och att evangeliet faktiskt byggde upp både vårt land och den västerländska civilisationen. Med andra ord att något gott faktiskt hände innan den egna väckelserörelsen såg dagens ljus. Mer än någonsin behöver vi också seriösa och andligt medvetna teologer och historiker som vågar hålla sig till fakta och motsätta sig den nuvarande utspädningen och urgröpningen av det kristna inflytandet i vårt land. Det som har byggts upp under århundraden kan snabbt brytas ner. Det har skett förr. Speciellt om ingen egentligen bryr sig.
