Vi befinner oss just nu i ett kloster utanför Bet Shemesh. Det är bedårande vårligt vackert, fåglarna kvittrar ihärdigt hela tiden och om natten ylar schakalerna. Landskapet är grönt med böljande kullar. Nere i dalen utanför fönstret går en arabisk herde med sina får och ovanför sitter några israeler och mumsar på matzabröd som de glatt delade med sig av när vi gick förbi. I detta nu märks inga konflikter alls utan friden och tystnaden är nästan påträngande. Inne pågår gudstjänst efter gudstjänst eller snarare ett enda dagslångt bönemöte med cirka 40-50 munkar och nunnor som sakta läser, ber och sjunger sig igenom alla texter i Nya Testamentet om passionsberättelsen inklusive alla psalmer och profetiska texter ur Gamla Testamentet samt en del homilier från kyrkofäder. Det är nog det mäktigaste bibelstudium jag varit med om på länge, och det längsta, från morgon till kväll.

Telefonkommunikationen är verkligen dålig så man är avskuren från allt annat (jag fick ut detta blogginlägg via sms). Jag har nog aldrig varit med om att Guds Ord har kunnat tränga in så djupt och penetrerande som dessa dagar. Varje detalj i händelserna under Jesu sista vecka för en stark och djup mening för ens eget andliga liv. Det blir som en andlig rotborste! Allt detta gjorde Han för mig trots allt jag har gjort emot Honom. Nåden blir högst påtaglig och verklig, när vi ser på Jesus!