I Luthers lilla katekes med kort utveckling, 1878 Ã¥rs utgivning, finns en fin utläggning av det Ã¥ttonde budet; ”Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.”
”Vad förbjuder Gud i Ã¥ttonde budet? Gud förbjuder oss att bära falskt vittnesbörd emot vÃ¥r nästa, evad det sker vid domstol eller annanstädes. Huru bäres falskt vittnesbörd emot nästan? Falskt vittnesbörd emot nästan bäres därigenom att man beljuger, förrÃ¥der, baktalar eller illa beryktar honom sÃ¥ ock därigenom att man förvillar och bedrager honom med osant tal.”
”Vad befaller Gud i Ã¥ttonde budet? Gud befaller, att vi skola urskulda vÃ¥r nästa, tänka och tala väl om honom, tyda allt till det bästa och alltid hÃ¥lla oss till sanningen.”
Tänkvärda ord för oss var och en; skriftställare, predikanter, bloggare, rubriksättare, journalister, författare och alla vi andra som dagligen talar om allt och alla.
Man kan nästan tro att jämställdhet har blivit svenskens nya religion och något som allt skall prövas igenom, ständigt, hela tiden. När nu Viktoria, märk väl att det faktiskt är hon, väljer att låta sin pappa föra fram henne till altaret så förfasar sig media och samhällets jämställdhetsövervakare. Ve den som inte inrättar sig i ledet!
Vem tror att kronprinsessan Viktoria är ett viljelöst paket som förflyttas från man till man? Inte många! Ja, men så gör vi ju inte i Sverige! Inte så ofta kanske men det förekommer allt och vi äter faktiskt pizza och kebab nu för tiden också och ser på utländsk TV. Fast det förskräckligaste är ju att detta skulle kunna vara en amerikansk sed, för något värre än Amerika kan vi väl inte hitta på att skrämma svenskar med?
Nu har Viktoria valt, låt henne var ifred och ge henne och Daniel ett härligt bröllop, fritt från alla smått hysteriska åsikter om allt! Att det sedan faktiskt ligger något bibliskt i detta, utan att föra det för långt, har väl knappast kommit fram i debatten. Nämligen att Bruden, Kristi Kropp, förs fram till Brudgummen, Sonen, som hämtar henne. I detta assisterar väl både Fadern och Anden?
Man behöver alltså inte alls låsa in sig i ett enögt jämställdhetsperspektiv som om det vore det enda det handlar om. Äktenskapet kan nog knappast fungera utan att de båda överlåter sig till varandra och betjänar varandra i kärlek. Då blir det jämställdhet i praktiken utan att den ena parten tillåts dominera den andra.
Sedan tror jag Viktoria älskar sin familj och ser det som ett naturligt avslut på en period av sitt liv att den pappa hon faktiskt älskar och respekterar assisterar henne. Det handlar inte om mansdominans utan om kärlek till pappa kungen och ett tack för allt vad hela familjen betytt och bistått med upp tills nu .
Jag hoppas framtida brudpar faktiskt är mogna nog att själva bestämma hur de vill ha det utan att myndighet, media och upprörda ideologer skall kunna strömlinjeforma allt i detta lilla land. Kanske blir det också lite mer valfrihet i denna fråga i framtiden? Det verkar behövas.
Ovanligt vackert väder, som ett leende från himmelen, betydde mycket i lördags. Efter så mycket förberedelser blev det en ovanligt lyckad Jesusmanifestation. Det var en packad dag, massor av aktiviteter och mycket glädje.
För tredje året i rad var det en ökning av antalet besökare och medverkande, ca 25 000. Det är inte dåligt i Sverige! Samlingen i Kungsträdgården var ju höjdpunkten och väldigt stark, om än något lång. Jag tycker höjdpunkten var när alla böjde knä och bad för Sverige.
Man får nog komma ihåg att detta är något alldeles unikt i Sveriges moderna andliga historia och något som bådar mycket gott för framtiden. Visserligen har en och annan förstå-sig -påare redan varit framme och levererat sin kritik men de som var med, och de som gjort så mycket för att förbereda allt detta, har en djup tacksamhet till Herren att det hela över huvudtaget gick att genomföra. Ett stort tack till alla frivilligarbetare och ansvariga som jobbat så intensivt!
Det var en stor frid över hela arrangemanget och mycket glädje. Att så många troende ställe upp för tredje året i rad tyder på en ökad överlåtelse och stor andlig hunger. Detta är en mycket bra början till ett nytt och viktigt skede i Sverige.
Nu är tanken att Jesusmanifestationen skall delas upp och finnas på 25 platser samtidigt nästa år. Det kräver ett oerhört engagemang och en vilja att genomföra detta. Men visst kan det gå! Det bygger på att lokala krafter och starka eldsjälar får med sig de olika kyrkorna i de olika landskapen. Men, varför inte? Låt oss tro Gud om det!
I en tid då den kristna tron blir marginaliserad. Då en del kristna verka ha som sport att ständigt munhuggas med varandra och verkar ödsla sin energi på ett konstant negativt ifrågasättande av allt och alla så kan nog 25 Jesusmanifestationer fungera som katalysatorer att få troende in i andra och mer positiva banor. Vi behöver samlas kring Jesus, kring Guds ord, kring evangeliet och nöden för de förlorade, oavsett om vi håller med varandra om allt. Att det går om man vill såg vi i lördags.
Jesusmanifestationen var en stor uppmuntran för många, som verkligen blir frimodigare av att se andra troende vara ute på gator och torg och upphöja Jesus. Det händer också verkligen något i den andliga atmosfären när 25000 ber samtidigt och vi blir synligare än någonsin. Inte dåligt!
Kan du, så kom med till Stockholm imorgon och ställ upp på Jesusmanifestationen. Det är nu tredje året i rad och den växer hela tiden, i omfång och inflytande. Det är något så oerhört speciellt när tusentals kristna kommer samman för att be och för att ära Jesus.
Det hela börjar i Filadelfiakyrkan med bön kl 09:00. Ett viktigt möte! Sedan är det dags för en mängd olika torgmöten i centrala Stockholm. Efter dessa strålar vi alla samman i Kungsträdgården för en härlig gudstjänst och förbön för landet. Det blir en stark manifestation!
På kvällen kommer Pingst Oas ha ett möte i Katarina kyrka där jag medverkar. Så det blir en full dag, en viktig dag och en rolig dag! Den är nog också viktigare än någonsin att vi samlas på detta sätt under Jesus, med Jesus och för Jesus, så gör allt vad du kan för att kunna komma med! Ta med dig dina vänner och kom! Du kommer också att upptäck nya!
IgÃ¥r spelade vi in dagens avsnitt av ”Kväll med Ulf Ekman”. Vi har sedan ett program till kvar att göra innan sommaruppehÃ¥llet. Det har varit väldigt roligt och lärorikt att göra dessa program och vi har fÃ¥tt sÃ¥ mycket positiv feedback pÃ¥ dem. Det är ju ett annorlunda format än ”prediko-TV” och har varit sÃ¥ roligt att arbeta med detta. Inte minst att göra intervjuer, som jag verkligen tycker om, samt panelsamtal. Det som har varit skoj har ocksÃ¥ varit mixen mellan andligt och socialt mellan vittnesbörd, förkunnelse och argumentation.
Vi är fortfarande på nybörjarstadiet och har än så länge bara gjort åtta program så jag tror att det med tiden skall kunna växa på många olika sätt och bli riktigt bra. Våra medarbetare är väldigt duktiga och innovativa och håller en hög nivå.
Vi har mycket idéer och det finns många spår att komma in på. Vi vill ha en blandning mellan socialt patos och samhällsengagemang, ideologisk och teologisk diskussion och debatt, tankar om vad som rör sig i kristenheten idag och härliga vittnesbörd där människor på olika sätt blivit berörda av Jesus, samt bra musik.
Inte minst har det det varit roligt med alla intressanta gäster vi haft. I princip alla vi frågat har velat ställa upp och komma, så det har gett en bra spänst åt programmet.
Idag kommer du att få se ett panelsamtal om det kommande valet. Medverkande är Elisabeth Sandlund, chefredaktör för tidningen Dagen, Nasrin Mosavi Sjögren, debattör och krönikor i bl. a. Världen Idag och en av Sveriges mest inflytelserika politiska bloggare, Dick Erixon. Det blev ett mycket bra samtal om ett oerhört viktigt ämne. Alla tre är mycket duktiga och rutinerade. Valet är ett ödesval på många sätt och mycket står på spel. Mer om valet på denna blogg lite längre fram.
Marcus Birro var bokad men fick ge återbud i sista stund. Han kommer istället i ett kommande program. Jag ser fram emot en ordentlig intervju med honom. Istället berättade Hans Weichbrodt om Jesusmanifestationen där de sista förberedelserna nu är igång. På lördag är det dags. Kom till Stockholm och var med på denna unika händelse!
Nästan varje gång i programmet har vi haft besök av något som kunnat berätta om ett helande där de klart upplevt att Jesus botat dem. Ikväll är det Lena Danstål som på ett gripande sätt berättar hur hon blev fullständigt botad från många års lidande och smärta på grund av fibromyalgi. Ett mycket starkt vittnesbörd. Titta gärna kl. 21:00 ikväll på Kanal 10 eller på Livets Ord Play.
Så var det igång och det kändes riktigt bra. Det är roligt att så många människor kommer för en vårhelg för att sitta ner och ha bibelundervisning, tillbedjan, lovsång och förbön. Jag tror som sagt på en renässans av bibelstudiet. Det innebär att vi tar med oss Bibeln till kyrkan, att vi slår upp bibelställena, att vi studerar Bibeln hemma, själv och i grupp, att vi lever av Ordet och när oss av det dagligen.
Guds Ord är både ljus, bröd och svärd. Ljus som leder oss dagligen framåt. Bröd som stärker oss på vägen och ett svärd som rensar bort det som hindrar oss att gå. Det är ett stort privilegium att leva i ett land där man fritt kan läsa sin Bibel.
Det är fascinerande att läsa i Ordet om de andliga nådegåvorna och veta att de är tillgängliga för oss idag, för oss alla, inte bara några få, inte bara experter eller proffs utan var och en av oss och i alla situationer. Andens nådegåvor kan vi inte bara läsa oss till. De måste upplevas och vi måste våga öppna oss, med risk för att ibland misslyckas, för att bli brukade i dem.
Jag talade lite om den miljö som måste finnas för att gåvorna skall komma i bruk idag. Jag tror det är en inställning av andlig fattigdom som gör mig beroende av Andens hjälp, hunger efter och kärlek till Jesus, överlåtelse till att gå ut med evangelium och villighet att försaka för att följa honom. Detta tillsammans med kärlek till sanning i hjärtegrunden ställer mig i en position där Anden kan fylla mig, leda mig, hjälpa mig och flöda genom mig.
Vi behöver ett sunt klimat och en generös miljö för de andliga nådegåvorna att frodas i. Vi behöver undvika både diket med övermisstänksamhet gentemot allt övernaturligt och en öppenhet som är så godtrogen att den sväljer allt, hur konstigt det än är. Det finns en väg mellan allt detta, en helig och härlig väg, som gör att gåvorna kan bli till stor välsignelse i våra församlingar idag.
De är verkligen nödvändiga, mer än någonsin, och vi behöver röja undan tveksamhet, tröghet och motvillighet när det gäller att söka dessa. Paulus säger att vi skall vara ivriga att söka dem. Denna iver är en helig passion parad med medvetenhet om nödvändigheten av att vara andligt utrustad för att verkligen möta människors behov.
Lars Vilks älskar visst att provocera och igår fick han uppleva kännbara reaktioner på sitt sätt att agera. Det är helt oförsvarligt att ett gäng muslimer bänkar sig på en föreläsning på Uppsala Universitet om yttrandefrihet inom konsten och sedan går till attack på föreläsaren Vilks rent fysiskt. Det hade kunnat slutat illa och det är ju inte första gången Vilks är hotad. Det sänder också en signal att den som opponerar sig emot dessa gruppers åsikter får räkna med hot och våld. Inte bra alls!
Men Vilks, vad håller han på med? Han verkar försöka tänja på gränserna så mycket han bara kan, tills det brister. Yttrandefrihet verkar bli rättigheten att säga precis vad som helst, hur som helst, när som helst utan några hämningar alls under täckmanteln konstnärlig frihet.
Visst, inte kan vi begära att sekulära konstnärer skall ha kristen moral, men kanske ändå lite vanligt hyfs? Vad är vitsen med att ständigt förolämpa muslimer? Vill han visa att de är våldsbenägna? Vad är då han?
Personligen tror jag det är djupt olyckligt att muslimska grupper tar till våld och hot och är inget vi någonsin skall böja oss för. Vi i Sverige idag behöver faktiskt inte alls tro att Muhammed är vare sig profet eller Guds sändebud. Speciellt inte som hans budskap på så många punkter inte alls stämmer med den kristna tron. Det får vi och skall vi frimodigt påpeka och kan göra det offentligt, åter och åter igen utan att behöva riskera hot eller våld. Det är stor skillnad mellan den kristna tron och islam och inget hot i världen får oss att undvika konstatera detta när det behövs. Det är därför viktigt med en öppen diskussion om både religiöst motiverat och hedersrelaterat våld och det verkar nog som om denna diskussion inte förs helt frimodigt och redigt idag. Kanske av rädsla för repressalier.
Men vad Vilks gör är nÃ¥got annat. Paulus talar i Galaterbrevet om att inte utmana varandra. Han säger i Gal. 5:14,15: ”Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord:”Du skall älska din nästa sÃ¥som dig själv”. Men om ni biter och sliter i varandra se dÃ¥ till att ni inte blir uppslukade av varandra.” Min nästa är faktiskt ocksÃ¥ muslimer och vi bör bÃ¥de älska dem och ha respekt för dem.
Att, som Vilks gör, provocera genom att häda deras tro är oacceptabelt beteende. Det ligger inom yttrandefriheten sÃ¥ hans rätt att göra detta mÃ¥ste respekteras. Men samtidigt finner jag ingen sympati för det. Det är ovärdigt att trampa omkring med spikskor pÃ¥ andra människors känsloliv och trosliv även om man inte hÃ¥ller med om deras Ã¥sikter. Det är ocksÃ¥ ovärdigt och fullt oacceptabelt att slÃ¥ ner bÃ¥de Vilks och poliser som försöker skydda honom och sÃ¥dant kan inte tolereras, nÃ¥gonsin. Som Vilks sa: ”IgÃ¥r var alla förlorare.” Inte minst han, men även yttrandefriheten.
Det är glädjande, väldigt roligt faktiskt, att Anders Sjöberg nu är ordförande för SEA (Svenska Evangeliska Alliansen). Han är en mycket duktig bibelteolog och god kommunikatör. Inte minst är han stark på de centrala kristna dogmerna och på Jesu person och verk.
Han blir en stor tillgång för alla de som undrar varför det är så tyst i många predikstolar angående det centrala i den kristna tron. Samtidigt har han ett patos för förnyelse och evangelisation och är öppen för den karismatiska dimensionen i det kristna livet. Det skall bli riktigt roligt att se hur SEA kommer att växa till under hans ledarskap.
Men, som sagt, inte att förringa varken Stefan Gustavsson som gör ett så bra apologetiskt arbete eller Mats Tunehag som nu slutar på ordförandeposten. Och SEA växer redan rejält vilket är glädjande! I framtiden kommer nog SEA att få stor betydelse när det gäller en större enhet, djupare teologisk insikt och mer slagkraft i den annars lite spretiga väckelsekristna ådran i Sverige.
Det vore underbart om SEA kunde bidra till en bibelrenässans ibland kristenheten i Sverige. Guds ord är och förblir sanning och grunden för vår tro. Oavsett vad media eller andra tycker om Bibeln så är Guds ords sanning den enda starka grund som det håller att stå på. Och Bibeln är lika aktuell idag som någonsin. Vad som är viktigt är dock att vanligt folk som inte går i kyrkan får både höra evangelium klart och tydligt och möta dess kraft igenom oss. SEA kan säkert vara en hjälp att även mobilisera i vardagsevangelisation.
Jag ser fram emot att börja seminariet på torsdag och att undervisa om Andens nådegåvor. Det finns ett så stort behov av att stilla sig och vara beroende av Anden. Att noggrant lyssna på Anden för att kunna öppna sig så att nådegåvorna skall kunna flöda genom oss. Det krävs också en atmosfär av tillbedjan, av hunger efter mer av Gud och av kärlek, både till världen, varandra och Jesus för att det andliga livet skall kunna växa och utvecklas. Mirakler behöver en miljö av kärlek och positiv förväntan.
Inte minst profetia, kunskapens ord och visdomens ord behöver helgade munnar och renade ord för att kunna fungera. När ord fylls av hån, förakt eller lögn blir kärlet nedsmittat och kan inte längre uppfatta eller urskilja Andens äkta tilltal. Vi sjunker då från Andens rena tilltal till av köttet besmittade åsikter, ibland hopsnickrat med enstaka bibelbord som försvar för vår självhävdelse. En köttslig inställning och ett behov att ständigt ha rätt och trycka till meningsmotståndare hindrar oss från att noggrant och osjälviskt lyssna på vad Anden egentligen säger i vårt inre. Ord av frid, kärlek och positiv uppbyggelse är en sådan vederkvickelse för själen och stärker däremot hjärtats mod.
Våra ord är alltså mycket betydelsefulla. De är containers av liv eller död och bär med sig undertoner av antingen ande eller kött. Om vi kan beskydda orden och vara noggranna med dem och beskydda vårt hjärta så kan våra ord användas för nådegåvornas bruk istället för enbart mänskliga åsikter. Det är det en stor välsignelse och skapar liv. Tonen i orden märks ju så väl och här får Herren rena både hjärtat och orden från både affekt och trotsighet. När Herren renar våra ord kan han använda dem profetiskt och till stor välsignelse i våra medmänniskors liv.
Det har redan börjat komma folk till seminariet. Vi har också nästan hundra pastorer på plats som nu avslutat den fortsättningskurs vi arrangerat för dem. Dessa kommer från ett antal länder och har alla först gått igenom den ettåriga pastorskurs vi anordnat åt dem i Wien och på andra platser. Dessa kurser har visat sig vara mycket effektiva, både när det gäller fördjupning hos pastorerna och tillväxt i deras församlingar. Nästa söndag skall vi be för dem i gudstjänsten. Nu skall de vara med i seminariet. De kommer också in besökare från Mongoliet, från Indien och en mängd andra platser. Det blir några härliga dagar tror jag. Det finns redan en starkt förväntan på Herren inför seminariet.
I söndags predikade Arthur Simonyan hos oss. Han leder Livets Ord i Armenien och har 10000 i sin församling i Yerevan. Det var väldigt fräscht att höra honom och väl värt att gå in och lyssna på Livets Ord Play.
Hoppas du har möjlighet att sätta av några dagar och vara inför Herrens ansikte tillsammans med oss under vårseminariet. Vi ber att det skall vara en andlig miljö av frihet, glädje, förväntan och besökelse.
Det är alltid speciellt att få tillfälle att förbereda sig för något. När det gäller mig är det nu vårseminariet och det skall blir riktigt roligt att undervisa och dela med mig om Andens nådegåvor. Det är något så fantastiskt med dessa gåvor som vi inte på något sätt kan beställa, kontrollera eller mästra men som ges som fria gåvor till var och en av oss som söker Herren. Det är sådant behov att de verkligen får manifesteras i församlingarna idag.
Det känns alltid så privilegierat att försöka dra sig undan och söka Gud för något att undervisa och dela med sig av. Samtidigt pulserar livet vidare och alla andra uppgifter pockar på sin omedelbara uppmärksamhet. Att kunna balansera detta är inte alltid lätt. Det är däremot lätt att bli distraherad.
Alla har vi blivit avbrutna av något. Det är så lätt att avbrott blir till störningsmoment som i sin tur framkallar frustrering och irritation. Ibland kan man uppleva att hela livet verkar vara enda stort avbrott och man undrar vad man egentligen har uträttat, om det blev något alls. Det kan kännas som man springer från sak till sak, och duttar lite här lite där.
Ändå kan avbrott vara väldigt välsignade. Det blir ett tillfälle att se sin egen motvilja emot att något annat skall störa . Den motviljan, irritationen måste korsfästas och det är inte alltid lätt. Avbrottet avslöjar också hur lätt man använder yttre omständigheter för att skylla på brist på disciplin, slöhet och ovillighet till koncentration och offervilja i att bara arbeta på. Det finns så många möjligheter till flykt, till att ursäkta sig med. Det är märkligt hur förberedelser kommer att handla om saker i ens eget liv, småbråte och större saker som måste konfronteras för att man skall kunna komma andligt framåt och ge något till andra. Avbrotten kan också vara stora välsignelser som väntar och nya dörrar som öppnas om man möter dem med ett öppet sinne.
Det är fascinerande hur förberedelse i bön för något yttre får resultatet att Herren bearbetar ens inre. Därför blir förberedelser för att predika, eller vad det nu är för uppgifter man utför, en helig stund och till och med avbrotten välsignade tillfällen till att växa i helgelse. Och omständigheterna, de förblir hjälplöst ofullkomliga, ibland helt motiga, så att det märks att varje resultat kommer från Gud och inte från oss. Det är faktiskt underbart med Guds aktiva och verkande nåd mitt i vardagsarbetet. Det är nog där man upptäcker att betoningen ligger på skatten inte på lerkärlet och att lerkärlet faktiskt kan bära en fantastisk skatt trots att det är lerkärl.
