Jag tror inte jag har varit med om något liknande på länge. I början av september hade vi vår stora Israelresa och då var det många pastorer med från dessa olika områden. Nu fick jag tillfälle att träffa dem alla igen. Under 10 dagar var jag med på tre stora konferenser. Det var två tjugoårsjubileer och ett 15 årsjubileum som avfirades i Donetsk, Moskva och Yerevan.

I Donetsk och Yerevan var det konferenser och i Moskva en ledarkonferens. Sammanlagt talade jag till ca 4000 pastorer och ledare samt till tusentals andra. Jag tror aldrig jag varit med om något så intensivt men samtidigt välsignat. Mötena var mycket starka. Det är faktiskt en otrolig tillväxt på alla dessa missionsfält och en sådan hunger som bara fortsätter hela tiden. På alla tre ställena har Livets Ords centren full fart på sina kyrkbyggen. Moskva har redan invigt sin kyrka medan Donetsk nu har fått igenom alla tillstånd och lagt grunden. I Yerevan är man i full fart och jag blev mycket imponerad över hur långt man kommit. Man bygger en modern 4000 platsers kyrka med en mängd olika funktioner. Den kommer att behövas med tanke på att man har 10000 medlemmar bara i Yerevan. Pengarna har man samlat in primärt i Armenien vilket är makalöst. Speciellt i ett land med få invånare och där man haft upp till 40 % arbetslöshet. Det är verkligen ett modern mirakel.

Det var mycket givande och så stimulerande att predika på dessa platser och det kändes att samma glöd som fanns på 90 talet fortfarande finns kvar. Nu öppnas också dörrarna mer och mer till Mellanöstern. I Armenien, som verkligen är porten till Mellanöstern fanns både turkar, iranier och syrier med bland ledarna. Det skulle inte vara svårt att bara ge all tid, i 20 år framåt , till detta missionsarbete vars fält expanderar hela tiden samtidigt som nya fält öppnar.

Det var oerhört intressant att följa valspurten pÃ¥ avstÃ¥nd, ifrÃ¥n Moskva där jag nu befinner mig efter att ha varit i Ukraina. Det är väl ingen tvekan om att Alliansen, med Moderaterna i spetsen vann. Att de inte fick egen majoritet i riksdagen innebär ju inte att de inte vann. Moderaterna har gjort sitt bästa val och socialdemokraterna sitt sämsta val i mannaminne. Inte pÃ¥ 100 Ã¥r har S gjort ett sÃ¥ dÃ¥ligt val och nu är en epok till ända.  Deras politiska dominans nu är bruten  säger DN. SvD talar om hur myten om hur svensken har haft en socialdemokratisk ”gen” nu är överspelad.

Utifrån detta scenario är det väl ingen tvekan om att Alliansen skall regera. De vann ju!  Det är, som någon sade, ändå så att Sverige har haft minoritetsregeringar i 72 år. Det är varken skandal eller panik med detta. Det verkar som paniken kommer från media som genast ropar om kaos och från de röd-gröna som naturligtvis inte tycker om att de fick så dåliga valsiffror. Men sådant är det dock i politiken. Tal om nyval nu är bara spel för gallerierna. Nu är det fyra år till med Alliansen som gäller.

SD kom alltsÃ¥ in i riksdagen och det var tragiskt. Det överraskade och chockade alla. Detta trots att de länge visats ha höga siffror i opinionsmätningarna och det alltsÃ¥ inte borde kommit som en chock. AlltsÃ¥ var det en klar strategisk miss att ignorera dem i valkampanjen. Det gav istället media tillfälle att ständigt ge dem uppmärksamhet men knappast tillfälle för allmänheten att pÃ¥ allvar skärskÃ¥da vad de egentligen stÃ¥r för. Istället ropar nu Ohly, efter sin valförlust, pÃ¥ utomparlamentariska metoder i kampen emot dem. Är inte detta ett utslag av gamla kommunistiska ”gener”?

Det är tragiskt och sorgligt att SD kom in men de borde bekämpas ideologiskt och sakligt. Inte populistiskt och våldsamt på ett sätt som påminner om totalitärt tänkande. Inte minst var det sorgligt att en del invandrare röstade på dem av misstag eftersom de misstog sig på valsedlarna. Det är lätt att missta SD för S (Social Demokrater). Jag tyckte själv det var förvirrande i vallokalen.

För att kraftfullt bekämpa SD måste naturligtvis de övriga partierna och främst regeringen förbättra sin integrationspolitik, se över invandrarfrågorna och också sluta med förfärligt nyckfulla utlämningar. Här finns mycket att ändra på för att både hjälpa invandrare och nysvenskar samt pedagogiskt förklara för oss alla att allt elände faktiskt inte beror på invandrare. Dom tar inte jobben från oss och alla lever inte på socialbidrag. Främlingsfientligheten måste bemötas med både sakliga argument och strukturella förändringar, inte bara allmänt prat. Det måste också bli ett klimat där man sakligt kan peka på olika problem utan att bli anklagad för rasist. Till sist är det viktigt att se att det faktiskt går att föra Sverige vidare trots att SD kom in. Läget är inte kört. Dimman är inte konstant.

För kristna finns ett vapen som är starkare än något annat. Bön! Vi måste fortsätta att be för Sverige, inte bara för valet. Det är just i detta parlamentariska läge vi måste inse att vår styrka ligger inte i riksdagsmajoriteter utan i att förtrösta på Gud. Han vill det bästa för vårt land och detta bästa går långt djupare och når mycket längre än dagens partipolitik.

Så är vi inne i den sista valveckan med bara några dagar kvar tills valet på söndag. Något historiskt har skett som är statistiskt säkerställt. Från ett underläget på ca 10 % ligger nu Alliansen över på ca 10 %. Detta har aldrig hänt förut i modern tid. Så på många sätt är detta val ett historiskt val. Förra valet var en skräll och alliansen fick tillåtelse att försöka förnya Sverige. Vinner de nu så kan de fortsätta implementera sin politik och först efter nästa mandatperiod ser vi om deras politik verkligen har gynnat Sverige. Egentligen behöver de minst två perioder till för att det skall kunna bli en varaktig förändring, ett ideologiskt systemskifte. De röd-gröna (socialisterna) framstår som trötta och arga och Sverige behöver verkligen inte en tillbakagång till en regim som är svag i regeringsställning och där  den gamla vänstern får ett unikt tillfälle att sitta i regeringsställning vilket aldrig förut har hänt i Sveriges historia. Det skulle ge oss en mer socialistisk regering än någonsin.

Kristen tro och politik har alltid berört varandra. Så har det alltid varit historiskt sätt. Det finns flera krafter, inom och utom kristenheten, som vill hålla kristna utanför det offentliga rummet. Dels de kristna som tror att politik är smutsigt eller för lågt. man hänvisar till att kyrkan skall evangelisera, inget mer. Eller också har man inställningen att det kristna livet enbart handlar om det inre livet. En slags överandlig privatreligiositet. Man glömmer att evangeliet har något att säga på varje område av mänskligt liv. Den kristna tron har både en förvandlande inre kraft i en enskild människas liv och en omskapande kreativ förmåga att dana ett samhälles yttre liv. Så har det alltid varit och varför skulle det upphöra idag?

Dels finns det de sekularister som i en fåfäng dröm tror att nu är det dags att radera bort de sista resterna av kristet inflytande på kultur och samhällsliv. De vill att kristna skall ägna sig enbart åt privatreligiositet och menar att kristna inte skall få yttra sig eller engagera sig offentligt med sin tro. Sådana tendenser är nödvändigt att bekämpa.

Mellan dessa ytterligheter måste kristna med stor nödvändighet och konsekvens aktivera sig och ta ansvar även för samhällsutvecklingen. Det tillhör det ansvar vi har, nedlagt i skapelsen .

Vi har ansvar för den skapelse vi har blivit satta att förvalta och det samhälle vi lever i.

Vi har ansvar för vår nästas väl och ve. Speciellt har vi ansvar att värna om de svaga, utstötta, lidande och de som inte själva har en röst.

Vi har ansvar att värna om varje enskild människas integritet, värdighet och frihet. Även den ofödda människan, alla våra gamla och våra invandrare.

Vi har alltid ansvar för att lyfta upp sanningen, sanningen har nämligen ett egenvärde och att förvalta och förmedla den. Inte minst i en värld som kategoriskt förnekar att det finns någon sanning eller vrider den för egna syften. Det är kyrkans profetiska uppgift som hon aldrig kommer ifrån.

Politik är inte frälsande men inte heller oviktigt. Under vissa tider har man emellertid försökt anpassa den kristna tron så att den har framstått som politiserande. Den kan aldrig helt gå i lag med en inomvärldslig ideologi. Däremot kan den ta initiativ på en mängd olika inomvärldsliga områden utifrån evangeliets egna förutsättningar. Det är därför viktigt för kristna att inte bara haka på sakfrågor utan också fråga sig vilka ideologiska underströmningar som egentligen styr agendan. Detta gäller både frihetskränkande kollektivistisk och ateistisk socialism, ohämmat girig och självisk kapitalism samt hedonistisk, sekulär och relativistisk liberalism.

I allt detta, med alla tillkortakommanden och kompromisser som olika politiska partier har, så kan inte kristna vara för fina eller för andliga för att engagera sig. Sverige behöver allas våra röster, och förböner, så att vårt land kan bli en plats där kärlek, sanning och rättfärdighet råder. Så att vårt land blir ett land där både barmhärtighet och frihet får utrymme. Kommande generationer skall kunna leva väl här och den kristna tron skall kunna bidra till att både landet byggs rätt och att människor får höra evangelium om Jesus även i fortsättningen. Det är inte alldeles självklart att det automatiskt blir så i framtiden. Därför behövs din röst på söndag! Efter du har gått till kyrkan, gå till vallokalen!

Jag fick iväg några bloggposter ifrån Jerusalem men sedan blev det inte så mycket mer under vår resa. Vi for ut i öknen och där var det inte lätt att blogga och sedan var det så intensivt uppe i Tiberias att jag inte hann med så mycket mer.

Det blev mer Twitter än bloggande under denna resa och om du vill kan du följa mig också där. Twittrandet har ju sina fördelar. Man tvingas koncentrera sig till de 140 tecken man har till förfogande för ett meddelande. Nackdelen är väl att det kan bli väl så ytligt och narcissistiskt ibland. Nåväl, det var trevligt att kunna ge lite snabba kommentarer och även bilder från vår resa.

Det var verkligen en förunderlig resa på många sätt. Jag har nog aldrig upplevt en liknade  Israelresa någonsin. För det första så gick den, trots storleken, 32 bussar, fantastiskt bra  rent logistiskt. Det var inga stora praktiska problem och inget som inte kunde snabbt lösas. Det fanns verkligen en stor nåd över hela resan från början till slut. Det var också gripande att höra, från varje buss, så många vittnesbörd om hur deltagarna blivit djupt personligt berörda och fått uppleva Jesus på ett så påtagligt sätt. många hade bett för resan och det märktes verkligen.

Med så många människor, ca 1500, var det inte möjligt att alla skulle komma samman samtidigt på alla platser. Däremot fick alla se samma saker även om det inte skedde på en gång. Våra busskaptener, predikanter, gjorde ett makalöst jobb på sina bussar och gav resan ett verkligt starkt andligt innehåll.

Vi hade möjlighet att samlas antingen alla eller gruppen delad i två delar på ett antal olika platser. Det var faktiskt mäktiga upplevelser. Vi startade vi Huldatrapporna  vid södra tempelmuren. Vi samlade alla på Hertzlberget. Vi var alla tillsammans en hel konferensdag för att sedan alla åka till Västra muren. Vi bodde alla över i öknen och hade en underbar kväll under stjärnorna. Vi kunde komma samman på Gennesarets sjö i två stora grupper om sju båtar varje gång. Vi hade två stora grupper som samlades för dop i Jordanfloden där över 80 döptes. Sista kvällen var vi alla samlade i den gamla romerska amfiteatern i Bet Shean för en avslutningskonsert. Detta var de stora händelserna och till detta åkte de olika bussarna till ett antal olika platser och fick uppleva otroligt mycket.

Parallellt med allt detta träffade jag personligen ett antal personer som på olika sett varit knutna till vårt arbete i och för Israel under åren. Det var allt ifrån politiker, förkunnare, artister och media, både judar och araber. Det var allt ifrån gamle vännen,  den judiskt ortodoxe sångaren Dudu Fisher till  araben Tass Sada och ett antal däremellan.  Det innebar ett oerhört späckat program. Det intensivaste jag någonsin haft under en Israelresa men väldigt givande och så viktigt på många sätt. Det märks att vårt Israelarbete har kommit upp på en annan nivå och vi kommer att fortsätta att stödja detta förunderliga land som har en sådan komplicerad situation. Israel har framtiden för sig!

Igår hade vi en sällsynt lyckad dag i Jerusalem.  Alla bussarna har varit ute och cirklat runt i Jerusalem och man har besökt ett antal viktiga platser som Övre salen, de judiska kvarteren i Gamla stan, Yad Vashem, Betlehem, m.m. Det var påtagligt berörda resenärer som återkom till sina hotell på eftermiddagen.

Mitt på dagen samlades vi alla uppe på Hertzelberget och Knessets talman, Reuven Rivlin, kom och talade till oss. Han är Jerusalembo i den nionde generationen och höll ett passionerat tal om Israels historia, nutid och framtid. Det var stort jubel bland folket.

Sedan var det dags för kvällsmöte och jag trodde, efter en viss erfarenhet under alla år, att jag skulle finna en lätt utpumpad skara i den stora salen på hotellet. Men icke, det var en fantastisk stämning och jag trodde taket skulle lyfta under lovsången, ledd av Bosse Järpehag.

Det var härligt och väldigt öppet att predika för denna skara, som faktiskt kommer från alla kontinenter och med inslag också av lokala troende som gästade oss. Jag talade om att trots allt det fantastiska som denna stad fått se under årtusendena, allt från Abraham, konungarna, profeterna och prästtjänsten i templet så finns det två händelser som övergår allt annat fantastiskt som har skett i här. Det ena är Jesu försoningsdöd, hans uppståndelse och himmelsfärd. Det andra är den Helige Andes utgjutande och kyrkans födelse på pingstdagen. Hesekiel talar om en dubbel ström som flyter ut från templet och ger liv åt allt. Andens utgjutelse är en ström från himmelen, som fysiskt hände här i Jerusalem, som ger liv åt allt och alla som kommer i beröring med den. Den historiska pingsten kan också bli en personlig Pingst och den gåva som Gud ger, den uppenbarelse som han förmedlar, den frälsning har erbjuder kan sammanfattas i ett ord; liv. Liv i överflöd, evigt liv, liv från ovan, liv i Anden, fullhet av liv. Jesus kom för att ge oss liv, för att göra oss levande.

Första dagen på vår resa avlöpte förvånansvärt väl. Det brukar alltid vara en inkörningssträcka men igår var det ovanligt lite problem trots 32 bussar som skulle koordineras och ca 1500 personer som skulle komma i tid till bussarna. Det var skolstart i Israel och 2,5 miljoner skolelever skulle iväg i trafiken vilket medförde lite mer kaos i trafiken än vanligt. Till detta kom att i Jerusalem var Olivberget avspärrat på grund av begravningen av de fyra israeler som mördades av Hamas utanför Kirjat Arba häromdagen.

Det var en oerhört kallblodigt terrordåd där man låg i bakhåll för en bil som stoppades genom beskjutning. Sedan gick man fram och sprejade den med kulor från Kalashnikovs och mördade de som satt i, en gravid mor, en far till sju barn, och två medliftande. Det var ett sällsynt kallblodigt mord vars uppenbara syfte vara att störa fredssamtalen som pågår i Washington. Många här tror att Netanyahu kommer att bli starkt pressad av Obama, inte minst att dela Jerusalem.

Det är mycket tal om ockupation och igår träffade jag en arabisk pastor som utan att blinka menade att den stora ockupationen är islams förtryck gentemot de kristna araberna här i landet.

Vi började igår vid den södra sidan, Hulda trapporna, det bibliska Ofel, vid Tempelberget. Det är en magnifik utsikt gentemot Davids stad, Betlehem, Olivberget, Kidrondalen och Sionberget. Jag vet inte hur många gånger jag har hört muslimer säga att det aldrig har funnits något judiskt tempel på denna plats. Det finns ett konsekvent förnekande av judisk historia och att detta land en gång var bebott av judar. En sorglig och  skandalös historieförfalskning.

I alla fall är det fantastiskt att stå vid södra muren, imorgon skall vi till Västra muren, och veta att Abraham varit här på Moria berg, att David varit här, på Ornans tröskplats, att Salomo byggde det första templet här, att det andra templet har stått här,och att Jesus gått här och tillbringat mycket tid i templet. Det är en underbar plats att predika på.

Idag skall vi runt i Jerusalem och till Hertzlberget där vi alla samlas och Knessets talman Reuven Rivlin skall tala till oss. Spännande med denna blandning av historia och nutid som alltid uppträder tillsammans i Israel.