Det kom upp en fråga om läroämbetet med anledning av diskussionen kring Jesu återkomst och eskatologiska spekulationer. Denna fråga öppnar naturligtvis upp en mängd andra frågor som kräver mer än några blogg inlägg. Här kommer inga fullständiga eller färdiga svar på detta men frågan är både viktig och intressant att lyfta.
Kyrkan har alltid, sedan apostlarnas tid hävdat att finns ett läroämbete men genom historien har det sett lite olika ut. Oavsett vilken del av kristenheten man tillhör, så på ett eller annat sätt har det alltid funnits någon form och funktion för detta.
Katolska kyrkan har sitt magisterium. Reformatorerna ville bevara det genom att tala om sig som ”magistrala” reformatorer, alltsÃ¥ med läroauktoritet. PÃ¥följande väckelserörelser och kyrkobildningar har samtliga, pÃ¥ olika sätt, med olika betoning, hÃ¥llit fast vid att det finns rätt lära och rätt liv som skall efterlevas och de som pÃ¥ olika sätt lär ut om detta. Med Guds ord som grund och Anden som övervakare i kyrkans gemenskap har det alltid funnits behov av att bÃ¥de beskydda, förklara och kommunicera uppenbarelsen bÃ¥de pÃ¥ ett troget, sanningsenligt och i tiden begripligt sätt. Det innebär inte, att det inte för vÃ¥r mänskliga svaghets skull kan gÃ¥ snett men missbruk tar inte bort bruk och inget bruk alls skapar kaos. Detta utgÃ¥r frÃ¥n den bibliskt baserade tron pÃ¥ att Anden bÃ¥de korrigerar när det gÃ¥r fel och bevarar sanningen i kyrkan igenom historien.
Själva tanken pÃ¥ att uppenbarelsen är objektiv stöter en del moderna kristna som gett upp hoppet om nÃ¥gon form av objektivitet. Ibland vänder man sig ocksÃ¥ emot själva tanken att det skulle finnas en auktoritet med legitim rätt att förmedla läroinnehÃ¥llet. Det kan ha sin grund i att man inte tror pÃ¥ objektivitet. Det kan bygga pÃ¥ erfarenheter av maktmissbruk eller pÃ¥ att man helt enkelt inte vill ha auktoriteter. De ses som sÃ¥dant som hindrar den individuella självständigheten och det kritiska tänkandet att nÃ¥gon skulle säga till mig ”hur det är”.
Grunden för nÃ¥gon form av läroämbete är att uppenbarelsen kan kommuniceras frÃ¥n generation till generation, frÃ¥n kultur till kultur, och ändÃ¥ bevaras intakt sÃ¥ att dess innehÃ¥ll inte förspills. Det förutsätter att uppenbarelsen är bÃ¥de sann och verksamt fungerande. Med andra ord att kyrkan fÃ¥tt ett sant ord, Guds ord, evangeliet, som har kraft att frälsa och att detta därför skall bÃ¥de bevaras troget och spridas effektivt för människor frälsnings skull. Detta kräver beroende av den helige Ande och en tilltro att Anden kan verka även genom svaga människor och att detta levs ut i de heligas gemenskap, inte i individuell isolering eller ifrÃ¥n ”höga hästar”. Att tala Guds ord är inte en maktposition utan ett betjänande av fÃ¥ren, Matt 24:45.
Det är inte speciellt förvånande att Herren har satt speciella tjänster i sin kropp, Apg 2:42, Apg 20:27,28,32, Ef 2:20,Ef 4:11 f, Hebr 13:7,17, Jak 3:1, m.m. med speciella nådegåvor att vaka över hjorden, att förklara, beskydda och kommunicera denna uppenbarelse, både i församlingen och ut till världen. Detta är ingen motsägelse till att vi alla har rätten och plikten att läsa Skriften, lyssna på Anden och följa vårt samvete. Snarare samverkar detta med varann. Att hårddra det ena och sätta det i motsats gentemot det andra skapar både fattigdom och förvirring. Båda behövs och båda skall vara aktiva och medverkande till att bygga upp Kristi kropp.
I en tid där lätt blir att ”var och en gör som han själv vill” för att citera Domarboken behövs bÃ¥de stabilisering, klarhet, ödmjukhet och betjänande. BÃ¥de att kunna lyssna och att faktiskt ha nÃ¥got att säga. Sedan mÃ¥ste man väl skilja mellan det Guds ord vi alla dagligen läser för uppbyggelse och ledning och dogmatiska sanningar i Skriften. Vi behöver bÃ¥de den dagliga uppbyggelsen, de praktiska förmaningarna, de konkreta tilltalen och den sunda läran. Olika lemmar i Kristi kropp har olika uppgifter i att utöva översyn, säkerställa och förmedla uppenbarelsens dogmatiska innehÃ¥ll och hjälpa troende att bli uppbyggda och inspirerade i sitt vardagsliv. Alla skall inte träda fram som lärare men alla skall leva av Guds ord.
Alla troende behöver heller inte var för sig uppfinna hjulet på nytt och alla behöver inte ständigt leta efter nya uppenbarelser för att vara relevanta. Frågan är om det finns förtroende för att Anden har lett och bevarat tron från generation till generation och att han har verkat i kyrkan, även genom ofullkomliga människor. Detta är inte en lätt process eftersom det i Kristi kropp både finns en Andens närvaro och syndigt behäftade människor. Det finns både överdrifter och felsteg men i allt detta finns det ändå en korrigerande och upprättande väg av Anden i och genom församlingen, Ef 3:20,21 där vi tillsammans med alla de heliga upptäcker bredden, längden, höjden och djupet, Ef 3:18. Överlåtelsen till att Jesus är Herre, trohet till Skriften, respekt för hur Anden lett genom historien i kyrkan, lyhördhet för Andens röst i nuet och genom andra än mig själv och öppenhet för att jag kan ha uppfattat saker fel behöver vi alla ha. Det ligger en välsignelse och ett skydd i att Herren har inrättat läroämbetet i Kristi kropp, Ef 4:11-13.
Väl medveten om att detta korta inlägg inte alls svarar pÃ¥ allt, och ocksÃ¥ skapar följdfrÃ¥gor, men dÃ¥ behöver jag skriva en hel bok…
Vi är nu inne på femte året med Keryx och det är verkligen roligt att se hur väl den har slagit ut. Det är en kvartalstidskrift för teologi och andligt liv. När den först kom ut märktes en förundran att just Livets Ord kom ut med något sådant. Sedan växte förundran när det gäller bredden och djupet i innehållet. Nu är den väl etablerad och vi hoppas kunna utveckla den till att vara en välsignelse för många.
En del av artiklarna kan tyckas något svåråtkomliga vid första intrycket men de rör alla väsentliga ämnen och är värda läsmödan. De är också där för att utmana oss att komma djupare. Det är faktiskt roligt att vi kunnat knyta ett antal internationellt kända författare till tidskriften.
Inte minst för pastorer och ledare är det viktigt att inte bara få del av praktisk, pragmatisk undervisning med förkärlek för metoder, utan att även våga brottas med klassiska trosfrågor. Personligen tror jag det är ett signum på en herde att han dras till de centrala lärorna i Kristus och finner föda och utmaning där.
