Under slutet av terminen, när allt var som hetsigast hade vi en inspelningsdag av KMUE (Kväll med Ulf Ekman). Mitt i detta bad man mig göra ett kort inslag som skulle användas som trailer för Europakonferensen. Vi gör sådant med jämna mellanrum. Nu var det lite ont om tid och på väg från studion stannade vi för att spela in den i kyrksalen.

Nåväl, det gick inte helt lätt. Tvärtom blev det omtagning på omtagning och nästan hjärnsläpp. Det gick i baklås och till slut stod vi bara och storskrattade över alla tokiga felsägningar jag lyckades åstadkomma och jag sa att nu får vi sluta och ta om någon annan gång.

Det trodde jag var slutet men inte så. Killarna satte ihop det hela till något som blev ganska tokroligt och la ut det i allafall. Här är resultatet:

Hur som helst tror jag det blir en mycket bra konferens. Bra mycket bättre än vad jag lyckades åstadkomma denna stressiga dag:)

Välkomna till Uppsala och Europakonferensen sista hela veckan i juli!!

PÃ¥ sommaren finns det alltid en ”veckan efter”. Det är veckan efter Europakonferensen dÃ¥ de flesta, ibland med trötthet in i märgen gör de arbeten som behövs för att Ã¥terställa allt efter konferensen. I Ã¥r har det gÃ¥tt fort och det verkar fungera mycket bra.

En sÃ¥dan här vecka finns det mycket att samla upp. För min del en massa skrivande, mejl och annat. Nu Ã¥ker jag bort nÃ¥gra dagar. Skall hjälpa min yngste son att flytta till Lund där han fortsätter sina studier. DärifrÃ¥n Ã¥ker jag till Oslo för att medverka i Jesus Church’s sommarkonferens med Stefan och Anne Christiansen under kommande fredag och lördag.

Det är många och regelbundna besök hos mina svärföräldrar. Det känns som om livet sakta går mot sitt slut för Sten men man vet aldrig, han har piggnat till förut. Birgitta är där så ofta hon kan men nu reser vi bort några dagar även om det känns lite riskabelt.

Det blir alltså lite oregelbundet nu med bloggandet under några dagar. Det är alltså en blandning av några semesterdagar, flytt, uppföljningsarbete och annat men hoppas kunna komma tillbaka snart igen. Förhoppningsvis till eller efter helgen.

Allt väl tills dess till er alla där ute i bloggosfären.

Det är redan söndag och Europakonferensen är nästan över. Vi har ett möte kvar. Carl- Gustav Severin skall predika. Sedan har vi missionärsträff och gemenskap ute på Ribbeingebäck i eftermiddag Det har gått så fort och varit så välsignat. En härlig fest inför Guds ansikte med så mycket glädje, undervisning, fest, gemenskap och Jesusnärvaro.

Och så många människor. Det är omöjligt att räkna hur många som deltagit. En del stannar hela veckan. Andra kommer i början av veckan. En del kommer i slutet, till helgen. Några kommer för ett möte, en talare osv. Hur många som gått in och ut genom dörrarna, ja, det blir många tiotusentals om man skulle kunna räkna.

Det har varit en sådan bredd och mognad på talarna och glädje har präglat dem allihop. Mark Conners undervisning om församlingen var så bra. Suliasi Kurulos trosundervisning och passion för mission i hela världen var så präglad av Jesus. Charles och Sue Whiteheads undervisning och vittnesbörd om Andens verklighet under 1900-talet och i vardagslivet var så bra. Det är härligt hur Herren kommer till i alla sammanhang.  Och Hans Weichbrodts fredagskväll, den var fantastisk! Igår kväll, lördag, hade vi en fest och många blev berörda av Guds Ande och man kunde se hur längtan efter livet i Anden växte hos många, inte minst hos ungdomarna.

Jag tror att Herren kommer att ge oss en ny besökelse i Sverige som resulterar i ett återvändande till det sanna övernaturliga livet i Andens kraft. Det kommer också att innebära en ny hunger efter Ordet och den sunda läran. Vi kommer då att uppskatta och förstå, älska och kunna relatera till alla delar av Kristi kropp. Det har med andlig mognad att göra.  Samtidigt kommer detta, om vi är öppna och inte självcentrerade att ge oss en ny nöd för de förlorade, inte av plikt utan av kärleksfull medömkan över den vanlige svenskens svåra andliga situation.

Jesus älskar Sverige och vill hjälpa och beröra varje svensk. Det kommer det säkert att bli motstånd på. Det kommer både att bli bistra och välsignade tider men med Andens hjälp har vi vår bästa tid framför oss. Jag tror att det kommer en stor skörd av svenskar, gammel- och nysvenskar som kommer att hitta Jesus, hitta hem till Gud.

Jag tror att Sverige har fått en ny evangelist i Göran Skytte. Under en och en halv timma höll han konferensdeltagarna i nästan andlös spänning. Det var inga dödpunkter alls men mycket humor och en fascinerade och stundom allvarlig berättelse om hans vandring till och vidare med Jesus.

Med brutal öppenhet men ändå med värme framstår han som en utmanare, ja,  en slags andlig tjur som bökar och rör om i kultureliten i Sverige.

Orkar han, inte minst med tanke på en del fysiska attacker han haft bl a två trafikolyckor, så kan han under de kommande åren betyda oerhört mycket för att vända opinionen i Sverige från sekularisering till tro på Jesus.

Det var en härlig eftermiddag!

På kvällen hade vi ett helt ljuvligt möte med Suliasi Kurulo. Han tilhör en av mina absoluta favoriter med sin enkla, klara, varma och passionerade förkunnelse om mission. Han är ett otroligt exempel på ett liv i mission och har en sådan integritet i sitt liv. Nu skall jag in på morgonen för att lyssna på honom igen.

Här kan du se mötet med Göran Skytte.

Det är verkligen roligt att stråla samman med vänner, gamla och nya. Ibland kan man koppla ihop med människor man inte sett på länge men det känns som om man sist träffades igår. Det är förunderligt. Det är också härligt med den gemenskap, koinonia, vi kristna har som olika lemmar i Kristi kropp.

En konferens är verkligen mer än möten. Eller snarare det är just möten det är. Möten med så många olika människor, i små och stora grupper, ensamma, småpratandes i en korridor eller runt ett matbord eller på väg ut ur ett kvällsmöte.

Igår träffade jag Göran Skytte  och gjorde två TV-program med honom där vi satt och samtalade om hans liv som journalist och troende. Det var väldigt givande. Nu ser jag verkligen fram emot att lyssna på honom  i eftermiddag.

Under nästa vecka, när Europakonfernsen är igång, har vi alltså inte bara kvällsmöten utan det är också dag möten. (För ett tag sedan kommenterade jag om kvällstalarna.) Förutom speciella möten för barn och ungdomar så finns det möten för pastorer, företagare, partners m.m. Sedan är det varje dag två allmänna möten, kl. 10:00 och kl 15:00. Där har vi en mängd olika talare. Förutom att en del kvällstalare även talar på dagtid så har vi:

Stefan Salmonsson: Pastor och evangelist. Känd för många och en oerhört duktig predikant som talar rätt in i våra vardagsliv på ett starkt och humoröst sätt som blir livsförvandlande.

Stephen Sumrall: Pastor, son till Lester Sumrall. Har varit med oss i flera år. Har ett hjärta av guld och tillbringar mycket tid med att betjäna fattiga människor över hela världen.

Göran Skytte: Det skall verkligen bli roligt att höra Göran igen. Det är första gången han är med oss som talare på Europakonferensen. Han har gett evangelium och sitt vittnesbörd om hur han kom till Jesus till 10 000-tals svenskar över hela landet. En modern och hängiven evangelist och så duktig journalist.

Charles och Sue Whitehead: De är med oss för andra gången. Förra gången gjorde de dundrande succé. Charles är katolik och Sue är anglikan. Båda är aktiva i den karismatiska väckelsen och har dråpliga erfarenheter att berätta om.

Carl- Gustav Severin: En evangelist av Guds nåde. Mycket duktig och med en enorm erfarenhet av äkta missionsarbete, inte minst i  gamla Sovjet. Han har så många erfarenheter att berätta om och brinner för mission.

Joakim Lundqvist: Ledare för Ny Generation och direktor för Livets Ord Bibelcenter. En riktigt duktig förkunnare som inspirerar ungdomar, men inte bara dem utan var och en som hör honom.

Alla dessa talare är olika och det gör det hela bara mer spännnade. Man kan inte och skall inte jämföra predikanter med varandra. Låt dem istället vara de original som de är istället för att ha tusentals små åsikter om dem. Ofta kan jag personligen känna att människor har vissa speciella krav eller förväntningar när man talar. Det finns osynliga regler eller begränsningar som verkligen kan hindra. Därför är det så viktigt att be för varje förkunnare att de kan stå fria och leverera det Herren har lagt på deras hjärta. Vår uppgift är inte i första hand att välja fram favoritförkunnare eller att recensera dem utifrån olika tycke och smak. Det är verkligen lätt att fastna på småsaker och inte se det stora eller höra det Herren egentligen vill säga.

Vi är alla lerkärl men i lerkärlen finns skatter för den som är öppen och vill ha. Det är som en reservoar där vi själva måste skruva på kranen genom vår förväntan att Herren skall använda det ofullkomliga kärlet. Då kan tusentals bli mättade mirakulöst. Det ber vi om för denna Europakonferens. Det gör vi alltid när vi ber att Herren skall leda oss i vilka talare som vi skall kalla.

Det var roligt och viktigt att besöka Oaskonferensen i år och få möjlighet att tala på onsdagskvällen. Det är härligt att träffa syskonen i Oas som gör ett fantastiskt arbete. Det är intressant att se hur många olika ingredienser som finns i ett Oasmöte. Allt från lovsång till vesper, förbön och utvärdering av profetia till bikt och själavård.

Mitt besök var ganska kort men jag hann ändå träffa en del människor jag inte sett på länge. Det finns så mycket av återupptäckandets glädje när man träffar personer som man inte mött på över 30 år och som har arbetat troget i andra delar av Guds rike. Ibland är det rätt fantastiskt att man på en sekund kan koppla med människor som man inte sett på decennier.

Det var också roligt att se min vän Israel Pochtar som vi har arbetat med länge i Israel. Relationen med honom går tillbaka till vårt tidiga arbete i Ryssland och under åren jag bodde i Israel träffades vi regelbundet.

Man hade bett mig tala om Trons uthållighet utifrån Hebr. 10:36. Det blev en lång predikan. Längre än jag brukar men det kändes viktigt.

Vi lever i en tid då både tålamod och uthållighet sätts på prov genom yttre omständigheter som på många sätt blir värre och värre. Uthållighet är inte bara våra försök att bita ihop utan en Guds gåva, en ingjuten nåd som ger oss kraft att med Guds hjälp orka ända fram till målet.

Inte minst gäller det i en tid av trons utspädning och förvansking och av det andliga livets uttorkning i många sammanhang. En tid då det vertikala, dvs det övernaturliga livet, hotar att nedmonteras och ersättas så att allt blir horisontellt inomvärldsligt. Vi ser idag det profanas anstorming på i stort sätt alla områden med Bibelns urholkning och splittring och fragmentisering i stort sätt i alla kristna läger. Det är viktigt att se att det är kristider och inte bara säga att så har det alltid varit. Sedan är det viktigt att se att det också händer så mycket positivt och att i allt fästa ögonen på Jesus och att fortsätta att hängivet lova och prisa Honom.

Den helige Ande är utgjuten över nya grupper och människor över vår jord. Kyrkan växer till i stora delar av världen. Det finns en äkta längtan bland troende överallt  för en fördjupad enhet i kärlek och i sanning. Det tas ständigt nya trosinitiativ och mission och evangelisation växer ständigt.

Det är alltså både kristider och tider av stora möjligheter. I detta är jag övertygad om att Herren stärker, upprättar och förenar Kristi kropp för det som ligger framför oss alla. Där behöver vi också varandra på ett mer påtagligt sätt. De tider som ligger framför kommer säkerligen att liknas vid de stora lärostridernas tid på 300-talet då striden stod om Jesu gudomlighet emot ariansismen. Idag finns det nygnosticism i postmodernistisk form som attackerar och utmanar. (Inte minst ser man detta i debatten om homoäktenskapen. Mer om detta senare.)

Den helige Ande skapar förutsättningar i oss alla att bli mer ödmjuka, mer försonliga och mer förlåtande i våra attityder gentemot varandra och att också se och erkänna när vi brustit och syndat.  Jag har brustit och så har andra men min uppgift är inte att påtala vad andra har gjort eller försöka tvinga fram ursäkter från andra utan med Guds hjälp själv be om förlåtelse där jag gjort fel. Sådant måste ske allt efter som Anden leder och fritt från mänskliga påtryckningar. Det kändes helt rätt att även uttrycka detta i min predikan på Oas utan att gå in i alla enskildheter. Det var viktigt och välsignat att få vara med i onsdags.

Nu väntar starten på Europakonferensen på söndag kväll. Ikväll har i uppstartsmöte för alla frivilligarbetare på Livets Ord. Det brukar bli ett härligt möte.

Denna vecka hettar det till och förberedelserna är igång på allvar. Tält skall upp, allt skall ordnas och nästan tusen frivilliga är på olika sätt engagerade i allt som har med konferensen att göra. Det är en helt fantastisk församling som år efter år orkar engagera sig och så överlåtet betjänar så att alla som kommer skall trivas och få ut det mesta av konferensen. Detta i sig är något unikt!

Kvällstalarna i år är som följer:

Söndag kväll: Det hela börjar med att jag talar. Så har vi haft det i många år och jag tycker det är viktigt att komma med ett budskap som sätter tonen för konferensen och redan från första kvällen betjänar de som kommer.

Måndag kväll: Kong Hee, Singapore, som nu har en stark och vibrerande församling på ca 27 000, talar. Har besökt oss många gånger.

Tisdag kväll: Mark Conner. En duktig talare och herde från Australien som sett sin församling växa kraftigt. Han var med oss för två år sedan och blev väldigt omtyckt för sin uppmuntrande förkunnelse.

Onsdag kväll: Jonathan Bernis, en amerikansk messiansk jude med en stark evangelistisk gåva. Var mycket uppskattad senast han besökte oss. Jag har känt honom sedan de tidiga åren i vår Rysslandsmission då han flyttade in till St. Petersburg och öppnade arbeten på olika ställen i Ryssland.

Torsdag kväll: Suliasi Kurulo. En verkligt stark apostolisk tjänst från Fiji- öarna som sänt ut missionärer till många länder. Så duktig, Jesuscentrerad och stark och härlig att lyssna till och bli betjänad av.

Fredag kväll: Hans Weichbrodt. Verkligen roligt att han kan predika för oss på fredagkvällen. Hans reser på många ställen i världen men har ett verkligt hjärta för Sveriges frälsning. Helgen blir starkt profetiskt kring Sverige tror jag.

Lördag kväll: Förutom mitt vårseminarium så tycker jag att denna kväll är det viktigaste predikotillfälle jag har under året. Jag tar det verkligen på allvar och ber över vad som ligger på Herrens hjärta för Sverige och framtida genombrott.

Detta plus alla som talar på dagtid, återkommer om dem senare, gör det till en konferens där Ordet blir både bröd, ljus och svärd. Alla tre behövs. Ser verkligen fram emot konferensen och vad Jesus skall göra i människor liv. Vill du ha mer info så sök här.

Men innan  vi börjar åker jag till Oaskonferens i Borås där jag verkligen ser fram emot att tala nu på onsdag kväll.

Jag skriver lite redan nu om Europakonferensen. Tiden går snabbt och snart är vi i slutet av juli och då är det dags igen. För dig som aldrig varit med är det den 26 juli till 2 augusti och det är på många sätt en fullpackad vecka, både andligt och fullt med gemenskap och aktiviteter för alla åldrar.

Som sagt, det finns något för alla, allt ifrån en barnkonferens och ett mycket stort och häftigt lekområde för barn, ungdomsmöten, konserter, möten för affärsmän, församlingsarbetare och partners. Till detta kommer naturligtvis alla öppna möten med talare från 5 kontinenter. Det blir massor med gemenskap med människor från många länder. Det brukar bli en 50, 60 nationer. Samtidigt vill vi att det skall vara en härlig svensk sommarmiljö där barnfamiljer kan trivas, äta ute, grilla på kvällen och träffa mängder av syskon från olika sammanhang.

I allt detta vill vi söka Herren tillsammans. Det är det viktigaste. Norden befinner sig i ett allvarligt skede och vi som troende behöver dagligen mer av Guds Ord. Guds ord är både bröd, ljus och svärd. Vi behöver bröd för att leva, och överleva. Vi behöver ljus för att se vägen. Vi behöver Andens svärd för att beskydda och röja upp i den andliga snårskogen. Vi behöver också Andens passion för att klara av att gå vidare och kunna bryta igenom med evangeliet i Sverige. Talarna, som du kan se här, har alla stor erfarenhet av detta och jag ser verkligen fram emot att lyssna på dem. Kom gärna och hälsa på oss! Jag återkommer om mer info om konferensen lite längre fram.

Ja, nu sitter jag här vid datorn igen med trött kropp och lite svidande ögon efter en intensiv arbetsvecka. Vi har precis kommit hem efter sista konferensmötet med predikan av Robert Ekh som talade om Gud, Bibeln och sex. Ganska passande med tanke på Europridekonferensen som vi verkligen är ett starkt alternativ till, fast vi funnits längre. Så hade vi födelsedagskalas för sonen Benjamin med stojande barnbarn och familjer och den sista energin rann iväg, men roligt ändå.

Det är en härlig känsla att vi kunnat genomföra konferensen igen och faktiskt kunnat betjäna troligtivs mer besökare än någonsin. Det har varit en härlig blandning mellan svenskt och internationellt, mellan mer traditionell förkunnelse och ny, mellan frihet och form, tradition och förnyelse, kyrkligt och frikyrkligt, m.m. m.m. 

Jag tror faktiskt att denna konferens har en uppgift att dra människor från många olika sammanhang och smälta dem mer samman. Jag tror att Herren håller på att steg för steg förena och smälta samman sitt folk och att vi är på väg att på allvar upptäcka varandra vid korsets fot, i Bibeln och genom den Helige Andes liv och verkan på oss alla. Kanske är det en av våra uppgifter att vara med att se hur detta mer och mer blir verklighet i Sverige och att skapa förutsättningar för ett bredare genombrott för evangeliet in vårt land.

Det finns ett sår, ett brott i svensk kristenhet som jag tror Herren vill hela och det har inte med de senare årens kontroverser att göra. Det har med den mer en hundra år gamla sprickan mellan svensk kyrklighet och svensk frikyrklighet att göra. Det är nästan som Nordriket (Israel) och Sydriket (Juda) i Bibeln och den varaktiga splittring som rådde där. Personligen tror jag att formen, fastheten, och de centrala klassiska lärorna i Svenska kyrkan, det objektiva i tron, och väckelseströmmarna, det personliga och innerliga livet i Gud och evangeliserande i frikyrkan, det subjektiva i tron, måste komma samman igen. Båda dessa delar av svensk kristenhet har på olika sätt drabbats av sekularisering, liberaliserande teologi och tendenser till avfällighet gentemot den klassiska tron. Detta har säkert skett som ett resultat av att man splittrats, marginaliserats, försvagats och därmed förvärldsligats och till detta tappat engagemang och medlemmar.

En ny besökelesetid i Sverige med en ny kärlek till Jesus behöver dessa båda delar med sig och därför behöver glöden och kärleken, troheten till Ordet och Anden, korset och missionsbefallningen uppeggas igen hos oss alla. Vi behöver alla dras emot centrum och mötas vid korsets fot för att evangeliets kraft skall kunna penetrera Sverige ännu starkare. Jag hoppas och önskar att Europakonferensen har varit med och bidragit till att vi ännu mer går åt detta håll.