Hur skulle någon kunna tro att det skulle gå att skicka sex fartyg till Gaza med 700 aktivister och bryta sig igenom en blockad utan att det skulle få mycket allvarliga konsekvenser. Blockaden finns där, vad man än tycker om den, och det är utomordentligt dumdristigt och publicitetslystet att ta sådana risker. Det hjälper inte folket i Gaza utan spelar bara terroristorganisationen Hamas i händerna. Att de en enda gång blev demokratiskt valda betyder inte mycket när de, så fort de kom till makten avskaffade demokratin och har våldfört sig på sitt eget folk och vägra sluta föra krig emot Israel. En nation de lovat att utplåna och ständigt beskjuter med raketer.

Att protestera emot en blockad som både Israel och inte minst också Egypten iscensatt är enligt yttrandefriheten naturligtvis legitimt. Det görs på olika sätt hela tiden. Att försöka häva en blockad på detta sätt är oerhört oansvarigt och att sätta liv på spel. Det är att leka bror Duktig i ett krig som faktiskt pågår och där Gazas befolkning får lida av en fullständigt ansvarslös  politisk ledning. När nu alla skriker om ockupation är det viktigt att se att Israel faktiskt lämnat Gaza som nu är kidnappat av Hamas. Vad Hamas och många andra Palestinaaktivister, inklusive en del på dessa båtar, menar med ockupation är varje centimeter av Israels land. En sådan attityd bäddar för oöverkomliga konflikter.

Skandinaver har nog ingen aning om vilka krafter som är i gång i Mellanöstern  och verkar väldigt naiva i sitt sätt att agera. Man behöver knappast hundratals aktivister för att skeppa mat så det är ingen tvekan om att detta är ett stort propagandistiskt utspel inför media.  Ett naivt utspel, som att leka med elden. Man vägrade också att sända maten på något annat sätt, tex landvägen, om de nu var maten som var det viktigaste. Sedan kan Bildt nu låta hur självsäker som helst i denna tragedi. Han skulle varnat skandinaverna i tid för vad de gav sig in i.

Kastar sig sedan besättningen över israeliska soldater med yxor, knivar och andra tillhyggen så bäddar det för eldstrid och nu har det hela utvecklats till en stor tragedi med minst nio aktivister döda, ett femtiotal sårade och sju sårade israeliska soldater. Detta är framkallat av amatörmässiga provokationer som varken ger Gazabefolkningen mat, löser problemet med blockaden eller något annat heller. Men syftet var nog inte detta utan snarare försöka försätta Israel i sämsta tänkbara dager. Vem skulle tro annat än att Israel skulle hindra fartygen att bryta igenom blockaden och det kunde knappast ske någon annanstans än på internationellt vatten. Någon annan plats fanns knappast om man ville hindra dem att komma in.

Att nu islamister och vänstern vrålar ut sitt hat emot Israel kommer bara bekräfta vad Israel alltid vetat. Ingen av dessa vill att Israel skall existera och man tar varje tillfälle att hatfullt visa detta. Fartygen gav bara näring till Israel hatet, inte mat till Gazas befolkning. Det var nog aldrig meningen. Istället blev det en stor och sorglig tragedi med nio människors blod som spilldes.

Attityden emot Israel har definitivt svängt  rejält sedan Obama blev president  i USA och Netanyahu blev premiärminister i Israel.  Enligt SvD  ringde Obama ett av sina första utlandssamtal till palestiniernas president Abbas, inte till Israel. Den förste som besökte honom var Jordaniens kung Abdullah medan Netanyahu har fått vänta i månader på att komma på besök. På sin första utlandsresa besökte han Turkiet, inte Israel. Obama har också inlett försonligare samtal med Iran som bryter emot internationella bestämmelser angående sitt kärnvapenprogram och öppet  hotar att förinta Israel.

USA har alltid, oberoende av vem som suttit i Vita Huset, haft en grundläggande starkt Israelvänlig politik. Frågan är om detta nu kommer att förändras. Det är inte svårt att se hur Bibeln talar om, i ex. profeten Sakarja. kapitel 12 och 14, att Israel så småningom kommer att mer och mer isoleras och hatas av den omgivande världen. Under många år har det kommit profetiska ord om att USA, under påverkan av Arabvärlden och genom sin oljetörst skulle skifta solidaritet och av strategiska och ekonomiska skäl steg för steg överge Israel.  England gjorde likadant.

Det råder knappast någon tvekan om att freden i Mellanöstern är mycket bräcklig och kall och att de omgivande arabnationerna med sina ca 150 miljoner muslimer knappast vill att Israel  skall existera. Det har man aldrig velat. Det är bara de politiska realiteterna som tvingat Egypten och Jordanien att sluta fred med sin fiende. Syrien har fortfarande krigstillstånd gentemot Israel och ser gärna att Hizbollah och Hamas attackerar på alla sätt. Iran stöder dessa öppet och förbannar nästan dagligen Israels existens och lovar att förgöra landet.

När problemen i Israel diskuteras kan man aldrig bortse från de yttre, och inre hoten, emot själva Israels existens, som dagligen finns. De har funnits från dag ett i Israels historia.  Ett land som är omgivet av så många yttre och inre fiender och som ständigt får kämpa för sin dagliga överlevnad fungerar annorlunda än lilla Sverige som levat i fred i snart 200 år. Ser man inte den stora bilden ser man ingenting alls.

Här kommer ett tillägg: Netanyahu har nu åkt hem till Israel igen efter näst intill kollisionsartade samtal med Obama, inte minst om tvåstatslösningen som Netanyahu är emot. Det främsta skälet är rädslan för ett nytt Hamasstan, alltså ett nytt land styrt av Hamas med militär makt som har edsvurit sig att utplåna grannen Israel och som upplåter mark för Iran och andra att installera moderna vapen riktade emot Israels hjärta. Kanske inte så konstigt att man tvekar.

Sderot ligger verkligen nära gränsen till Gaza. Vi var där igår till flera israelers tydliga förundran. Den ensidiga vapenvilan var i gång från Israels sida men Hamas sköt ytterligare 16 raketer emot både Sderot och Ashdod. Jag hade suttit några timmar med en pastor från Ashdod i vårt center i Jerusalem. När han åkte hem föll en raket på grannhuset alldeles invid hans lägenhet.

I Sderot har Hamas under åtta år skickat över 8 000 raketer och granater. Ingen går i skolan där nu. Skyddsrum finns var 50:e till 100:e meter på gatorna, ofta gjorda som busshållplatser. Stämningen är mycket dov, men en marockansk jude vi träffade sa att han bott där i 40 år och aldrig skulle flytta. Vi förde samtalet inne i skyddsrummet.

En organisation kallad ”Ett hjärta” drar ihop ungdomar frÃ¥n hela landet som hjälper till med allt som kan behövas; hembesök, samtal, m.m. i detta regn av raketer. Det finns barn som aldrig upplevt annat än raketattacker och är klart psykiskt pÃ¥verkade. Träffade en journalist som undrade varför det skrivs sÃ¥ lite om Sderot. En person sa lakoniskt: ”Blod verka sälja bättre än fakta.” med tydlig pik Ã¥t medias partiskhet.

Vi stod på en kulle och såg ut över Gaza. Deprimerande och mörkt. Inga ljus alls från Gaza City och det är kallt här nu. Det var igår. Idag är det en skör vapenvila och folket lider enormt av Hamas ledarskap som provocerat fram detta.

Enligt utsago, åtminstone rykten, har Hamas stoppat en hjälpsänding från Sverige, tydligen från Diakonia, som bland annat innehöll böcker till de palestinska barnen, nämligen Pippi Långstrump. Någon vänligt sinnad svensk kanske tänkte att Astrid Lindgrens böcker skulle sprida glädje i allt elände i Gaza och på så sätt bidra till fredsprocessen. Det tyckte inte Hamas som säkert anande tydlig moralupplösning genom denna infiltration från väst. Vad har Pippi för religion egentligen?

Pippis milda form av nonkonformism gick inte hem alls. Hade Hamas läst lite mer kanske de ändå hade blivit förtjusta i fru Pryselius, alias Prussiluskan som med själ och hjärta gick in för att försöka göra Pippi till en ansvarig samhällsmedborgare, så humorfri och kulturkonservativ så det stänker om det. Men inte heller det skulle väl tilltala Hamas.  Det är långt från 50-talets Småland och till Mellanöstern och perspektiven är så annorlunda. Där strandade nog den välmenta svenska idealismen. Pippi får återkomma!