Hur skulle någon kunna tro att det skulle gå att skicka sex fartyg till Gaza med 700 aktivister och bryta sig igenom en blockad utan att det skulle få mycket allvarliga konsekvenser. Blockaden finns där, vad man än tycker om den, och det är utomordentligt dumdristigt och publicitetslystet att ta sådana risker. Det hjälper inte folket i Gaza utan spelar bara terroristorganisationen Hamas i händerna. Att de en enda gång blev demokratiskt valda betyder inte mycket när de, så fort de kom till makten avskaffade demokratin och har våldfört sig på sitt eget folk och vägra sluta föra krig emot Israel. En nation de lovat att utplåna och ständigt beskjuter med raketer.

Att protestera emot en blockad som både Israel och inte minst också Egypten iscensatt är enligt yttrandefriheten naturligtvis legitimt. Det görs på olika sätt hela tiden. Att försöka häva en blockad på detta sätt är oerhört oansvarigt och att sätta liv på spel. Det är att leka bror Duktig i ett krig som faktiskt pågår och där Gazas befolkning får lida av en fullständigt ansvarslös  politisk ledning. När nu alla skriker om ockupation är det viktigt att se att Israel faktiskt lämnat Gaza som nu är kidnappat av Hamas. Vad Hamas och många andra Palestinaaktivister, inklusive en del på dessa båtar, menar med ockupation är varje centimeter av Israels land. En sådan attityd bäddar för oöverkomliga konflikter.

Skandinaver har nog ingen aning om vilka krafter som är i gång i Mellanöstern  och verkar väldigt naiva i sitt sätt att agera. Man behöver knappast hundratals aktivister för att skeppa mat så det är ingen tvekan om att detta är ett stort propagandistiskt utspel inför media.  Ett naivt utspel, som att leka med elden. Man vägrade också att sända maten på något annat sätt, tex landvägen, om de nu var maten som var det viktigaste. Sedan kan Bildt nu låta hur självsäker som helst i denna tragedi. Han skulle varnat skandinaverna i tid för vad de gav sig in i.

Kastar sig sedan besättningen över israeliska soldater med yxor, knivar och andra tillhyggen så bäddar det för eldstrid och nu har det hela utvecklats till en stor tragedi med minst nio aktivister döda, ett femtiotal sårade och sju sårade israeliska soldater. Detta är framkallat av amatörmässiga provokationer som varken ger Gazabefolkningen mat, löser problemet med blockaden eller något annat heller. Men syftet var nog inte detta utan snarare försöka försätta Israel i sämsta tänkbara dager. Vem skulle tro annat än att Israel skulle hindra fartygen att bryta igenom blockaden och det kunde knappast ske någon annanstans än på internationellt vatten. Någon annan plats fanns knappast om man ville hindra dem att komma in.

Att nu islamister och vänstern vrålar ut sitt hat emot Israel kommer bara bekräfta vad Israel alltid vetat. Ingen av dessa vill att Israel skall existera och man tar varje tillfälle att hatfullt visa detta. Fartygen gav bara näring till Israel hatet, inte mat till Gazas befolkning. Det var nog aldrig meningen. Istället blev det en stor och sorglig tragedi med nio människors blod som spilldes.

Det är faktiskt med mycket stolthet som jag presenterar en förlagsprodukt vi just kommit ut med. Det är en praktbok om att gå på pilgrimsfärd i det Heliga landet. Boken är ett ambitiöst projekt utgiven på märket Keryx. Texten är i huvudsak skriven av teologen Henrik Engholm. De flesta bilderna, som är oerhört fina och tagna med mycket känsla är tagna av fotografen Rickard Eriksson. Bakom boken står ett helt team som jobbat mycket idogt för att få fram boken som är i stort format och har 326 sidor.

Boken, rikt illustrerad, tar dig med på en verklig pilgrimsresa till alla de viktiga och heliga platser kristna har besökt sedan den tid då Jesus gick här på jorden. Du får färdas genom Israel, från Sinais öken, Karmel, Ein Kerem, Betlehem, Nasaret, Jordanfloden, Kafarnaum, Tabgha, Tabor, Olivberget, Jerusalem och Caesarea. I Jerusalem är det en rundvandring som går på djupet in i alla de olika historiska platser och den moderna stadsindelning som finns idag.

Boken är mycket insiktsfull, djuplodande och oerhört inspirerande. Den är mycket lämpad som en förberedelse för att resa till Israel eller bara för att hemma i soffan ännu mer följa Jesus i hans fotspår och se den kristna trons vagga och födelseplats. Bilderna är underbara och texterna tar dig verkligen på djupet in i vår frälsnings historia.

Vi befinner oss just nu i ett kloster utanför Bet Shemesh. Det är bedårande vårligt vackert, fåglarna kvittrar ihärdigt hela tiden och om natten ylar schakalerna. Landskapet är grönt med böljande kullar. Nere i dalen utanför fönstret går en arabisk herde med sina får och ovanför sitter några israeler och mumsar på matzabröd som de glatt delade med sig av när vi gick förbi. I detta nu märks inga konflikter alls utan friden och tystnaden är nästan påträngande. Inne pågår gudstjänst efter gudstjänst eller snarare ett enda dagslångt bönemöte med cirka 40-50 munkar och nunnor som sakta läser, ber och sjunger sig igenom alla texter i Nya Testamentet om passionsberättelsen inklusive alla psalmer och profetiska texter ur Gamla Testamentet samt en del homilier från kyrkofäder. Det är nog det mäktigaste bibelstudium jag varit med om på länge, och det längsta, från morgon till kväll.

Telefonkommunikationen är verkligen dålig så man är avskuren från allt annat (jag fick ut detta blogginlägg via sms). Jag har nog aldrig varit med om att Guds Ord har kunnat tränga in så djupt och penetrerande som dessa dagar. Varje detalj i händelserna under Jesu sista vecka för en stark och djup mening för ens eget andliga liv. Det blir som en andlig rotborste! Allt detta gjorde Han för mig trots allt jag har gjort emot Honom. Nåden blir högst påtaglig och verklig, när vi ser på Jesus!

Siewert Öholm har skrivit en utmärkt kommentar om Helle Kleins ledarkrönikor om Betlehem i  Aftonbladet, i dagens Världen Idag. Jag är glad att han skrev den eftersom gärna skulle gjort likadant  men inte hann. Jag såg nämligen Kleins ledarkrönika och lade undan den för att skriva om den men hela julhelgen kom emellan och det hela föll bort bland alla julklappar och släktbesök. Siewert skriver mycket läsvärt och bra. Läs den gärna här.

Det var obehagligt att i Aftonbladet läsa Kleins totala ensidighet angående Betlehem. Man får uppfattningen att Betlehem är intaget av israeliska bosättare och att staden befinner sig i kaos. Det är förvisso inte lätt att bo i Betlehem och situationen är på många sätt plågsam men Betlehem är inte Gaza.

När jag är i Israel åker jag nästan alltid till Betlehem och känner araber som bor där. De skulle inte känna igen sig i Kleins oerhört partiska och generaliserande negativa utsagor. När det gäller Israel finns det inte ett positivt ord över huvudtaget från henne.  Man får känslan av att hon helst inte vill att landet skulle existera.

Klein verkar sälla sig till den politiskt korrekta skara som jag tror det kommer att skrivas om, om 20 år, hur fel de hade och hur blinda de var angående Hamas ständigt pågående terrorism och egentliga målsättning. Precis som det idag skrivs om de vänsterintellektuella på 70-talet som besökte Cambodja och rödgardisternas Kina och i sin naivitet svalde allt.

Betlehem är som sagt symbolen för fred och frid, en frid som övergår allt förstånd, och alla politiska försök att kidnappa den för egna  ideologiska syften missar målet grovt angående vad som egentligen hände där och vad det betyder för oss idag.

En vecka har gått av kontroversen kring Aftonbladets insinuanta artikel om Israel och påståendet om skördande av organ från palestinier. Detta skriver man i frågeform utan några som helst bevis och skapar otäcka associationer. Säkerligen för att ytterligare svärta ner Israel i allmänhetens medvetande.  Själv har jag varit nergrävd i flyttbestyr och utan dator ett tag och inte hunnit kommentera förrän nu.

I Israel går protestvågorna höga över dessa helt obelagda anklagelser. Det kunde gårdagens SvD inte förstå utan menade att man i Israel inte förstod sig på Sverige. Snarare är det väl tvärtom, man borde kanske förstå hur man reagerar i Mellanöstern. Förutom den isande nedlåtenhet, den skoningslösa och ofta mycket fördomsfulla kritik som ständigt drabbar Israel så finns det också en 2000-årig historia av att  beskylla judar för de mest groteska brott, bland annat  för att stjäla hedningars blod. Det gör det hela speciellt känsligt. Det är inte alls konstigt att man reagerar starkt i Israel. Svenska journalister, om de på det minsta sätt vill vara objektiva, måste förstå denna bakgrund men gör sig oftast inte besväret. Man har ofta redan bestämt sig. En del låter ohöljt som Israelhataren Lars Ohly. Lyckligtvis finns det andra som reagerat och långt från alla håller med Aftonbladet.

Häromdagen, när ett av flyttlassen gick, följde jag diskussionen i ett av P1:s  program. Vad som var speciellt smaklöst var Aftonbladets kurlturchefs argumentering. Speciellt när hon började försvara sig med att kultursidan är intellektuell och för intellektuella gäller andra regler. Reporten som intervjuade frÃ¥gade fyndigt om detta ocksÃ¥ gällde hanteringen av sanningen. Det lÃ¥ter skrämmande när ”intellektuella” hänvisar till att man följer andra regler än folk i gemen.

Självklart kan man diskutera den svenske ambassadörens uttalande ur ett visst perspektiv, yttrandefrihetens. Carl Bildts kommenterar väl kyligt när han ytterst kortfattat säger: ”Regeringen yttrar sig inte om artiklar”. Det är lätt att gömma sig bakom paragrafer. Dels undrar jag om regeringen  historiskt verkligen aldrig uttalat sig angÃ¥ende infama artiklar eller inte skall uttala sig i speciellt grova fall som detta  men det kan vi lämna därhän nu. Däremot är det uppenbart att Aftonbladet gömmer sig bakom tryckfriheten och nu framstÃ¥r som ett offer. Tyvärr lyckades man vända ambassadörens uttalande till detta.  Oavsett om hon nu gjorde sakligt rätt i varje detalj eller inte sÃ¥ skall hon ha heder att hon vÃ¥gade och att hon inte böjt sig för trycket hemifrÃ¥n.

Det är viktigt att se denna osakliga artikel ur ett större perspektiv. Nämligen att sådant ingår i den demonisering av det judiska folket som uppstår med jämna mellanrum. Ett tillstånd som för judar historiskt sett varit mer regel än undantag. Det är också ett exempel på den dubbla standard som används emot Israel i den propaganda som ständigt pågår. I den miljön går det alltså lätt att utan sakliga bevis beskylla Israel för vad som helst utan bevis. Om man, som jag just nu, försvarar Israel då beskylls man för att blunda för faktiska problem eller vara den som sväljer allt. Hätskheten har ofta höga decibel.

Aftonbladet har gjort bort sig och försöker nu ta sig ur. Kulturchefen lät oehört slingrande och oärlig.

I dagens SvD skriver Cordelia Edvardson en mycket bra artikel där hon underkänner Aftonbladets hänvisning till tryckfriheten.

I förrgår kväll kom vi tillbaka från Israel. Efter resan, som var mycket lyckad stannade vi kvar några dagar och avslutade, träffade vår personal och andra kontakter och vänner. Det blev intensiva dagar men väl använda. Nu har vi börjat planera för en stor resa nästa år där målet är ca 2000 personer.

Det kräver ett års förberedelse och mycket koordinering men det kan bli något mycket speciellt. Vi kommer att ha en konferens insprängd i resan och seminarier både för pastorer och affärsmän. Vi kommer att bjuda in politiker och andliga ledare i landet från olika läger. Vi kommer att ha både utomhus och inomhus möten på speciella platser, troligtvis både i öknen och i amfiteatern vid Caesarea samt en konsert med inhemska sångare och våra egna. Vi kommer att ha ordentligt med tid för förbönsinsatser av olika slag, med team som bör för olika platser och situationer, men också för lite äventyr och rekreation och naturligtvis besöka alla viktiga platser.

Det är mycket kvar att organisera men jag känner personligen att det kommer att bli en oerhört viktig resa. Troligtvis kommer saker att utvecklas snabbt under det kommande året i Mellanöstern som gör att det kommer att bli viktigt att kristna från alla kontinenter möts upp för att be för Israel och Mellanöstern. Jag återkommer med mer detaljer lite längre fram.

Galil, Galiléen, känns mycket grönare nu än för 20 år sedan. Då var många av de planterade träden mycket mindre och färre. Nu grönskar de som aldrig förr på kullarna, även i stekheta sommaren. Det är ljuvligt att gå på dessa sandiga vägar, se bergen på båda sidorna av Kinneretsjön och veta att det var här, just här, som Jesus gjorde så många under.

Jag älskar verkligen Galiléen och kan komma tillbaka hit hur många gånger som helst. Vår grupp verkar stortrivas. Bussarna cirklar just nu runt i Övre Galil och resenärerna njuter av den enorma utsikten och av alla platser där Jesus varit, och är!! Saligprisningarnas berg, Kapernaum, platsen för bespisningsundret m.m.

Igår var vi ute i båtar och predikade, lovsjöng och bad för varandra och för Andens utgjutande över Israel och  för mirakelsmörjelse både över oss och i landet.

Nere i Jerusalem talade Netanyahu i Knesset och svarade på Obamas tal i Kairo. Jag sitter med Obamas text här och väntar på Netanyahus. Skall kommentera dem båda när resan är över. Just nu, med alla grönska på bergen, med barnbarn som leker i vattnet, så känns Obama avlägsen.

Igår döpte jag två av mina barnbarn, William ochh Victor i Jordan. Det var en helig stund och mycket speciellt.

Har haft strul med datorer här i Israel så denna blogg kommer till er via telefon. Är på väg ut i öknen idag. Det är hett som i en bakugn men oerhört vackert. Obegripligt att Israels barn tllbringade 40 år här.

Det har varit mycket bra i Jerusalem. Vi har en härlig grupp från många länder.  De flesta är här för första gången och är helt överväldigade. Själv var jag några timmar på Knesset och träffade politiker och talade om den ökade antisemitismen i Europa. Senare skall vi upp till Galiléen. Hoppas på bättre uppkoppling där.

Nu åker vi på vår årliga Israelresa igen. Det är alltid lika spännande. Åker tidigt på tisdagsmorgonen och på kvällen har vi välkomstmiddag i Jerusalem. Onsdag morgon samlas vi alla på Olivberget och ser ut över hela Gamla staden med Tempelberget framför oss och så väntar en intensiv resa genom landet.

Vi har alltid många förstagångsresenärer med oss och det är något av det roligaste jag vet att se hur intensivt deras upplevelse av Israel blir, hur levande Bibeln blir och hur nära Jesus kommer när man är i det land han föddes, växte upp i, predikade, gjorde under, dog och uppstod i. Guds Sons inkarnation och närvaro har för evigt välsignat och helgat landet.

Samtidigt är denna en resa en förberedelse för sommaren 2010. Då satsar vi på att få med oss 2000 troende från hela världen till Israel. Du är också välkommen! Jag kommer att återkomma mer om detta lite senare. Jag hoppas också kunna hålla uppe bloggen under dennna Israelresa och berätta vad vi är med om.

Attityden emot Israel har definitivt svängt  rejält sedan Obama blev president  i USA och Netanyahu blev premiärminister i Israel.  Enligt SvD  ringde Obama ett av sina första utlandssamtal till palestiniernas president Abbas, inte till Israel. Den förste som besökte honom var Jordaniens kung Abdullah medan Netanyahu har fått vänta i månader på att komma på besök. På sin första utlandsresa besökte han Turkiet, inte Israel. Obama har också inlett försonligare samtal med Iran som bryter emot internationella bestämmelser angående sitt kärnvapenprogram och öppet  hotar att förinta Israel.

USA har alltid, oberoende av vem som suttit i Vita Huset, haft en grundläggande starkt Israelvänlig politik. Frågan är om detta nu kommer att förändras. Det är inte svårt att se hur Bibeln talar om, i ex. profeten Sakarja. kapitel 12 och 14, att Israel så småningom kommer att mer och mer isoleras och hatas av den omgivande världen. Under många år har det kommit profetiska ord om att USA, under påverkan av Arabvärlden och genom sin oljetörst skulle skifta solidaritet och av strategiska och ekonomiska skäl steg för steg överge Israel.  England gjorde likadant.

Det råder knappast någon tvekan om att freden i Mellanöstern är mycket bräcklig och kall och att de omgivande arabnationerna med sina ca 150 miljoner muslimer knappast vill att Israel  skall existera. Det har man aldrig velat. Det är bara de politiska realiteterna som tvingat Egypten och Jordanien att sluta fred med sin fiende. Syrien har fortfarande krigstillstånd gentemot Israel och ser gärna att Hizbollah och Hamas attackerar på alla sätt. Iran stöder dessa öppet och förbannar nästan dagligen Israels existens och lovar att förgöra landet.

När problemen i Israel diskuteras kan man aldrig bortse från de yttre, och inre hoten, emot själva Israels existens, som dagligen finns. De har funnits från dag ett i Israels historia.  Ett land som är omgivet av så många yttre och inre fiender och som ständigt får kämpa för sin dagliga överlevnad fungerar annorlunda än lilla Sverige som levat i fred i snart 200 år. Ser man inte den stora bilden ser man ingenting alls.

Här kommer ett tillägg: Netanyahu har nu åkt hem till Israel igen efter näst intill kollisionsartade samtal med Obama, inte minst om tvåstatslösningen som Netanyahu är emot. Det främsta skälet är rädslan för ett nytt Hamasstan, alltså ett nytt land styrt av Hamas med militär makt som har edsvurit sig att utplåna grannen Israel och som upplåter mark för Iran och andra att installera moderna vapen riktade emot Israels hjärta. Kanske inte så konstigt att man tvekar.