Gårdagens beslut i kyrkomötet var väntat. Med stor majoritet, 176 ja, 66 nej och 11 som lade ner sin röst, röstade man ja till vigsel av homosexuella. Det är som sagt ett unikt historiskt beslut. Unikt i sin tragik, i sin omfattning och i sin dåliga teologiska underbyggnad.
Detta kommer att få allvarliga konsekvenser på ett sätt som Svenska kyrkan knappast anar idag. Det ser ut som en kyrka i fritt fall. När råmärken flyttas på detta sätt, när nonchalansen av Guds skapelseordningar, av äktenskapets innebörd och Bibelns ord blir så uppenbar är det en djup tragik.
IgÃ¥r sade en företrädare för homosexuella att ”nu har den sista bastionen fallit”. SÃ¥ är det knappast. Den av populistiska orsaker, den liberalteologiskt influerade, den som gÃ¥r statsmaktens ärenden, den delen av Svenska kyrkan, den har gett efter. Det finns tusentals människor inom denna kyrka som inte släppt greppet, som inte slutat tro pÃ¥ Guds Ord, som inte böjt knä för Baal. Idag är det viktigare än nÃ¥gonsin att be för dem.
Med Stefanos ber vi för Svenska kyrkans ledare: ” Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.”
För de kristtrogna i Svenska kyrkan ber vi: ” Herre, stärk deras mod, deras frimodighet och fyll dem med din Andes kraft och kärlek.”
För Sverige ber vi: ”Herre, förbarma dig över oss. ”
För oss alla ber vi: ”Herre hjälp oss sÃ¥ att Jesu kärlek kan röra vid varje människa i vÃ¥rt land till frälsning, upprättelse, helande och befrielse.”
Evangeliet är fortfarande Guds kraft till frälsning för alla som tror. Guds kraft kan fortfarande förvandla människor i Sverige idag. Syndernas förlåtelse genom Jesu försoningsblod är fortfarande en realitet som renar människors liv när vi vänder om, ödmjukar oss och kommer till Honom som älskar oss och har utgett sig själv på korset för oss alla. Andens kraft, liv och ledning är fortfarande en möjlighet för alla som vill lyssna och följa honom.
Nu har raset alltså börjat. Säkert för att hinna före Svenska kyrkan och kapa lite publicitet är nu Baptisterna framme och driver igenom homovigslar. Det är Norrmalmskyrkan i Stockholm som igår på sitt församlingsmöte sade ja till att viga homosexuella. Denna församling som enligt Baptisterna räknas som en av de tunga församlingarna och därför säkerligen vägledande för Baptistsamfundet.
Denna församling, som alltså räknas som stor och med tungt inflytande har 266 medlemmar. Det kan man väl inte direkt kalla en stor församling. Av dessa 266 medlemmar var 49 medlemmar närvarande vid ett så extraordinärt och viktigt församlingsmöte. Det låter näst intill makabert. Vart tog föreningsintresset vägen? Här skall alltså röstas om något som aldrig skett inom Baptistsamfundet förut, inte i Sveriges kyrkor och inte i kyrkohistorien och aldrig hos några baptister någonstans och så sitter 49 personer och avgör det hela.  Av dessa 28 ja, 14 nej och sju röstade klädsamt blankt. Och de andra, satt de kanske hemma och såg på TV?
Visst kan Norrmalmskyrkan i princip göra vad de vill och fjärma sig från både Bibel och klassisk tro om de så önskar,  men detta är ändå en stark indikator på hur vilsen en viktig del av frikyrkligheten är. Det visar också hur numerärt sjunkande och försvinnande denna del av frikyrkligheten verkar vara och hur få människor det behövs för att föra rodret åt fel håll och skapa rubriker.
Nu är det snart dags för Kyrkomötets beslut i samma fråga och det blir nog inte heller några muntra tillrop.
Låt mig snabbt kommentera en sak. Den som säger att trosgemenskap och åsiktgemenskap är olika saker och inte bör blandas ihop är nog ute och cyklar. Det skulle i längden innebära att tron och trosinnehållet inte har med varandra att göra. Visst finns det olika åsikter om ett och annat och där man ändå måste hålla ihop men att reducera denna fråga till en åsikt bland många är just det relativiserande som karaktäriserar så mycket av modern kristendom. Det skulle aldrig gått under apostolisk tid. Det är ett illavarslande tidstecken när både centala lärosatser och biblisk moral idag skjuts undan i periferin till fördel för en slag allmän minsta nämnarens gemenskap, byggd på vem vet vad?
Idag har jag en debattartikel i Upsala Nya Tidning om könsneutrala äktenskap. Du kan läsa den här.
TV-programmet ”Existens” hade ett hÃ¥rt vinklat program om homosexualitet häromdagen. Ifall du missade det sÃ¥ kan du se det här. Det är ju inte direkt nÃ¥gra nyheter med innehÃ¥llet i detta program. Det handlade om Svenska Kyrkans inställning till och hantering av problematiken. Det var ett enda lÃ¥ngt inlägg för att homosexuella skall fÃ¥ gifta sig och att kyrkan skall välsigna detta och kalla det för äktenskap. AlltsÃ¥, man vill använda samma ord somanvänds för heterosexuella äktenskap. Annars är det diskriminering enligt den aktivt homosexuelle prästen Lars GÃ¥rdfeldt.
