I förrgår kväll kom vi tillbaka från Israel. Efter resan, som var mycket lyckad stannade vi kvar några dagar och avslutade, träffade vår personal och andra kontakter och vänner. Det blev intensiva dagar men väl använda. Nu har vi börjat planera för en stor resa nästa år där målet är ca 2000 personer.
Det kräver ett års förberedelse och mycket koordinering men det kan bli något mycket speciellt. Vi kommer att ha en konferens insprängd i resan och seminarier både för pastorer och affärsmän. Vi kommer att bjuda in politiker och andliga ledare i landet från olika läger. Vi kommer att ha både utomhus och inomhus möten på speciella platser, troligtvis både i öknen och i amfiteatern vid Caesarea samt en konsert med inhemska sångare och våra egna. Vi kommer att ha ordentligt med tid för förbönsinsatser av olika slag, med team som bör för olika platser och situationer, men också för lite äventyr och rekreation och naturligtvis besöka alla viktiga platser.
Det är mycket kvar att organisera men jag känner personligen att det kommer att bli en oerhört viktig resa. Troligtvis kommer saker att utvecklas snabbt under det kommande året i Mellanöstern som gör att det kommer att bli viktigt att kristna från alla kontinenter möts upp för att be för Israel och Mellanöstern. Jag återkommer med mer detaljer lite längre fram.
Attityden emot Israel har definitivt svängt rejält sedan Obama blev president i USA och Netanyahu blev premiärminister i Israel. Enligt SvD ringde Obama ett av sina första utlandssamtal till palestiniernas president Abbas, inte till Israel. Den förste som besökte honom var Jordaniens kung Abdullah medan Netanyahu har fått vänta i månader på att komma på besök. På sin första utlandsresa besökte han Turkiet, inte Israel. Obama har också inlett försonligare samtal med Iran som bryter emot internationella bestämmelser angående sitt kärnvapenprogram och öppet hotar att förinta Israel.
USA har alltid, oberoende av vem som suttit i Vita Huset, haft en grundläggande starkt Israelvänlig politik. Frågan är om detta nu kommer att förändras. Det är inte svårt att se hur Bibeln talar om, i ex. profeten Sakarja. kapitel 12 och 14, att Israel så småningom kommer att mer och mer isoleras och hatas av den omgivande världen. Under många år har det kommit profetiska ord om att USA, under påverkan av Arabvärlden och genom sin oljetörst skulle skifta solidaritet och av strategiska och ekonomiska skäl steg för steg överge Israel. England gjorde likadant.
Det råder knappast någon tvekan om att freden i Mellanöstern är mycket bräcklig och kall och att de omgivande arabnationerna med sina ca 150 miljoner muslimer knappast vill att Israel  skall existera. Det har man aldrig velat. Det är bara de politiska realiteterna som tvingat Egypten och Jordanien att sluta fred med sin fiende. Syrien har fortfarande krigstillstånd gentemot Israel och ser gärna att Hizbollah och Hamas attackerar på alla sätt. Iran stöder dessa öppet och förbannar nästan dagligen Israels existens och lovar att förgöra landet.
När problemen i Israel diskuteras kan man aldrig bortse från de yttre, och inre hoten, emot själva Israels existens, som dagligen finns. De har funnits från dag ett i Israels historia. Ett land som är omgivet av så många yttre och inre fiender och som ständigt får kämpa för sin dagliga överlevnad fungerar annorlunda än lilla Sverige som levat i fred i snart 200 år. Ser man inte den stora bilden ser man ingenting alls.
Här kommer ett tillägg: Netanyahu har nu åkt hem till Israel igen efter näst intill kollisionsartade samtal med Obama, inte minst om tvåstatslösningen som Netanyahu är emot. Det främsta skälet är rädslan för ett nytt Hamasstan, alltså ett nytt land styrt av Hamas med militär makt som har edsvurit sig att utplåna grannen Israel och som upplåter mark för Iran och andra att installera moderna vapen riktade emot Israels hjärta. Kanske inte så konstigt att man tvekar.
