Samtidigt som det var Palmsöndag hade jag möjlighet att presentera hela vårt missionsarbete för vår församling. När man gör det så upptäcker man vilken bredd det har, hur differentierat det har blivit och hur långt ut det nått. Det finns verkligen en fördel med ett långsiktigt arbete. Steg för steg har det utvecklats och vuxit sig mycket starkt.

Vi är nu inne i ett andra generations tänkande vilket betyder att de center vi har rest upp och stöttat utvecklar och sänder nya arbetar till nya fält. Det är en multiplikationseffekt som är rätt fantastisk. Ett center definierar vi som en församling i en centralort som har både en genombrottsförmåga för evangeliet i den kultur man lever i och en sändande kapacitet ut till andra områden.  Det innebär att man tränar, utvecklar och sänder arbetare kontinuerligt. Detta är något som inte varje församling klarar av. Däremot kan hundratals församlingar dra nytta av, arbeta med och ha gemenskap med dessa centers.

Förutom hundratals församlingar på många platser har vi känt att vi framförallt skall betona dessa centers och hjälpa dem att i sin tur stärka församlingsbyggande och lärjungatränande på deras respektive fält. Det har resulterat i ett antal pastorsutbildningar på olika platser. Om du vill veta mer så lyssna gärna på gårdagens  predikan.

ApropÃ¥ mission sÃ¥ fÃ¥r man väl säga att det finns inte ett enda land nÃ¥gonstans som inte behöver förkunnelsen av evangelium. Det gäller i högsta grad även Europa, väst sÃ¥väl som öst. När det gäller Ryssland sÃ¥ var det ett fantastiskt, av Gud givet tillfälle, frÃ¥n 1989 och framÃ¥t, alltsÃ¥ nu i 20 Ã¥r som gjorde att Ryssland öppnades för förkunnelsen om Jesus. De allra flesta platser hade inte överhuvudtaget nÃ¥gon kyrka, ortodox eller evangelisk utan var verkligen ”jungfrumark”. Resultatet har alltsÃ¥ blivit hundra tusentals människor som gett sina liv till Jesus, ofta pÃ¥ platser där evangelium inte överhuvudtaget förkunnats alls eller pÃ¥ mÃ¥nga, mÃ¥nga Ã¥r. Ateismen hade gjort Ryssland till ett i mÃ¥ngt och mycket andligt vakuum.

Nu, efter 20 år finns många tusentals församlingar och det är dessa vi samarbetar med när det gäller spridandet av evangelium. En del i detta arbete är att fostra och forma arbetare, pastorer och ledare. En del i fostrandet av dessa ledare är också att hjälpa dem att  förstå och relatera till Kristi kropp i stort. Detta enhetsarbete har burit mycket frukt. Ett exempel är  den konferens vi just hade i Donetsk i Ukraina. Där var officiella representater för många  samfund med, inklusive den ortodoxe biskopen för ukrainsk-ortodoxa kyrkan och den lokale katolske prästen, som för övrigt var mycket rörd över vad som hänt på konfererensen.

Ingen kyrka eller samfund äger ett land eller dess innevÃ¥nare. TotalitetsansprÃ¥ken hör hemma i en annan, svunnen tid. Varje människa mÃ¥ste dessutom fÃ¥ möjligheten att höra evangelium om Jesus. Steg för steg, med god vilja och ödmjukhet pÃ¥ bÃ¥da sidor kan det nog växa fram mer och mer förstÃ¥else och  äkta samarbete, även över samfundsgränserna. Inte minst gäller detta träning och formande av troende. Vi har sett hur människor ur snart sagt alla samfund har kommit till vÃ¥ra bibelskolor, vi har 15 stycken över världen och planerar för flera, när de förstÃ¥r att de inte ”behöver bli som oss” utan kan Ã¥ka tillbaka till sitt eget sammanhang och betjäna där alltefter som Herren leder dem.

I Moskva kommer en representant för ortodoxa kyrkan till bibelskolan och undervisar om  den ryska kyrkan. Vid jul kommer en ortodox kör och sjunger. Vi har också numera goda kontakter med metropoliten Kiril. I Bratislava har det gått katolska bibelskoleelever. Så är det även i Jerusalem. Det börjar finnas en bredd som inte fanns för några år sedan. Detta inte är helt okomplicerat men det är ändå något mycket positivt och i allt detta når Guds ord ut med kraft och troende blir utrustade vilket vi glädjer oss över hellre än att bara problematisera eller misstänkliggöra.

Denna vecka pågår uppstart på Livets Ord och jag sitter i ett antal olika möten och sammanträden och lyssnar på vad det olika avdelningarna har för planer för hösten.

En spännande avdelning är missionsavdelningen. Det är fantastiskt att se utvecklingen med missionsarbetet genom åren. Inte minst när det gäller de olika bibelskolorna  som har startats upp runt om i världen. Det är allt ifrån de center vi arbetat med i flera år nu som tex. Moskva, Ukraina, Armenien, Azerbadjan, Tadjikistan, till Afghanistan, olika områden i Indien osv. Nu har vi också en bibelskola i Vietnam, i samarbete med Moskva, och inne i Kina. I höst startar vi också i Slovakien och Albanien. Tillsammans blir det många elever per år. Lägg därtill vår skola i Uppsala som nu pågått sedan hösten 1983.

Några hjältar jag verkligen vill berömma är våra fantastiska bibellärare och predikanter som åker runt till alla dessa nämnda ställen och fler därtill för att undervisa i Guds ord.

Ibland kan det röra sig om att vara borta flera veckor med intensivkurser dagarna i ända under primitiva förhållanden. Idag läste jag en lista med namn på 30-40 av våra predikanter som åker regelbundet för Livets Ords räkning och predikar, undervisar och ber för alla dessa elever. Det är ett fantastiskt jobb de gör och jag blev fylld av tacksamhet när jag såg alla dessa välkända namn.

Till detta kommer att de ofta också har ytterligare möten, kampanjer, konferenser och pastorsträffar. Det är makalöst vad överlåtna, ihärdiga, kärleksfulla och utgivande de är i sitt arbete för Jesus. De vet att varje individ, varje bibelskoleelev är en blivande pastor, missionär, förkunnare och en aktivt levande kristen som vill förmedla Jesu kärlek och evangeliets kraft till sin omgivning.

Genom dessa insatser, tillsammans med de stationära missionärerna och tusentals troende som följt med ut på våra team, har vi sett vi hur en enorm multiplikationseffekt kommit igång i många länder och hur evangeliet har nått onådda områden och nya människor som ibland aldrig ens hört  talats om namnet Jesus. Detta är det verkligen värt att leva för! Det finns inget viktigare än att kunna sprida de glada nyheterna om frälsningen i Jesus Kristus till jordens alla hörn och världens alla människor.  

Dagens fjärde artikel behandlade vårt missionsarbete och var riktigt bra. Det var ju en oerhörd stark start på missionen och idag kan vi se tillbaks på ett växande missionsarbete över olika delar av världen. Att få vara med om något sådant har varit helt unikt och känns som ett stort privilegium.

Det känns som om vi var strategiskt placerade inför Sovjetunionens kollaps och att vi var förberedda genom bibleskoleträningen att sända ut så många team och missionärer på en gång. Det var som sagt en helt unik tid, då en hel kontinent, inte bara ett land samtidigt öppnade för evangeliet efter 70 år av andligt vakum.

Motståndet var också förvånansvärt litet. En del predikanter från Sverige åkte runt, bland annat i Östeuropa och varnade för oss. Det skapade ju spänningar men också en nyfikenhet. För ett tag sedan talade jag med pastorer i Slovakien som berättade lite för mig om hur det var med besöken från Sverige och varningarna de fick och förvirringen det blev när de såg vad Herren verkligen gjorde. Det känns länge sedan. Det är roligt att se hur arbetet går vidare genom starka växande församlingar, inte minst i forna Sovjetunionen.   

Det finns nog inget som är så tillfredställande som att se tusentals människor vända sig till Gud, ta emot Jesus i sina hjärtan och uppleva det andliga livets verklighet.

Vi är ju redan en bra bit in i 2008. För mig ser det ut att bli ett år av intensivt resande. Under åren har vi byggt upp ett stort missionsarbete och därmed ett stort internationellt nätverk. Mer och mer ser jag hur mycket av min tid går åt att besöka de olika fälten för att stärka och fördjupa arbetet. Under februari hann jag med en intensiv Rysslandsresa till Nischni-Vartovsk, Novosibirsk, Jaroslav och Moskva. Det var underbart att se samma glöd i det ryska folket som i början av 90-talet, under våra pionjärmissionsår. Sprängfyllda kyrkor och kulturlokaler och så andligt hungriga ryssar. Och överallt mötte hundratals pastorer upp. I Novosibirsk råkade jag ha mitt möte samtidigt som Medvedev hade ett presidentvalskampanjmöte.Vi höll på att stöta på varann i samma restaurang. En viss oro märktes från myndigheterna när de insåg hur mycket folk som trängdes på vårt möte och en undran om jag skulle göra några uttalanden angående det pågående presidentvalet.Det gjorde jag inte. Jag hade fullt upp att predika om Jesus, hans kärlek, hans nåd och hans villighet att möta människors behov. Det var ett otroligt gensvar. Ryssarnas andliga hunger har definitivt inte mattas av.
Sedan gick det direkt vidare till Singapore med en församling,City Harvest Church, som ständigt växer, nu över 23000 medlemmar. Ett ständigt pågående mirakel. Inte minst med tanke på att Singapore bara har 4-5 miljoner innevånare, strikta religionsharmonilagar och rätt mycket kontroll.
Nästa resa var till Israel med 80 pastorer och fruar. Det var lite långsammare tempo än våra andra Israelresor( men även där gör vi vissa förändringar) med mycket tillfälle att på djupet meditera över Jesu liv och inte minst Passionshistorien och vad som hände utmed Via Dolorosa. Jag tror inte jag någonsin varit med om en så mättad resa i Jesu fotspår. Det var veckan innan påsk. När resan var över fick jag tid att ha en undervisningsdag för ryska pastorer som bor i Israel. Sedan blev det äntligen en paus och Birgitta och jag fick möjligheten att fira påsken i Israel med det mest andligt intensiva påskfirande jag någonsin upplevt. Gudstjänsterna, och de var många, varade i 2 till 5 timmar och evangeliernas framställningar om Jesu död och uppståndelse formligen forsade fram och omslöt en i både ord och handlingar. Det var mycket mäktigt!
Hem igen och vidare till Norge för att ha en retreat med norska tros och pingstpastorer. Så härligt, öppet, hungrigt och gemenskap på djupet. Överallt jag varit hittills i år upplevde jag samma sak, en längtan hos många att komma mer på djupet. En längtan bort från ytlighet och efter ett innerligare förhållande till och djupare beroende av Jesus själv.

Detta år verkar handla om konsolidering och fördjupning och för mig blir det en viktig tid att överallt träffa pastorer och uppmuntra dem att tränga vidare. Nästa stopp blir i Wien där vi nu har 240 pastorer och ledare från Central och Östeuropa och ledare på vårt universitets(LOU) vidareutbildningskurser.