Galil, Galiléen, känns mycket grönare nu än för 20 år sedan. Då var många av de planterade träden mycket mindre och färre. Nu grönskar de som aldrig förr på kullarna, även i stekheta sommaren. Det är ljuvligt att gå på dessa sandiga vägar, se bergen på båda sidorna av Kinneretsjön och veta att det var här, just här, som Jesus gjorde så många under.

Jag älskar verkligen Galiléen och kan komma tillbaka hit hur många gånger som helst. Vår grupp verkar stortrivas. Bussarna cirklar just nu runt i Övre Galil och resenärerna njuter av den enorma utsikten och av alla platser där Jesus varit, och är!! Saligprisningarnas berg, Kapernaum, platsen för bespisningsundret m.m.

Igår var vi ute i båtar och predikade, lovsjöng och bad för varandra och för Andens utgjutande över Israel och  för mirakelsmörjelse både över oss och i landet.

Nere i Jerusalem talade Netanyahu i Knesset och svarade på Obamas tal i Kairo. Jag sitter med Obamas text här och väntar på Netanyahus. Skall kommentera dem båda när resan är över. Just nu, med alla grönska på bergen, med barnbarn som leker i vattnet, så känns Obama avlägsen.

Igår döpte jag två av mina barnbarn, William ochh Victor i Jordan. Det var en helig stund och mycket speciellt.

Attityden emot Israel har definitivt svängt  rejält sedan Obama blev president  i USA och Netanyahu blev premiärminister i Israel.  Enligt SvD  ringde Obama ett av sina första utlandssamtal till palestiniernas president Abbas, inte till Israel. Den förste som besökte honom var Jordaniens kung Abdullah medan Netanyahu har fått vänta i månader på att komma på besök. På sin första utlandsresa besökte han Turkiet, inte Israel. Obama har också inlett försonligare samtal med Iran som bryter emot internationella bestämmelser angående sitt kärnvapenprogram och öppet  hotar att förinta Israel.

USA har alltid, oberoende av vem som suttit i Vita Huset, haft en grundläggande starkt Israelvänlig politik. Frågan är om detta nu kommer att förändras. Det är inte svårt att se hur Bibeln talar om, i ex. profeten Sakarja. kapitel 12 och 14, att Israel så småningom kommer att mer och mer isoleras och hatas av den omgivande världen. Under många år har det kommit profetiska ord om att USA, under påverkan av Arabvärlden och genom sin oljetörst skulle skifta solidaritet och av strategiska och ekonomiska skäl steg för steg överge Israel.  England gjorde likadant.

Det råder knappast någon tvekan om att freden i Mellanöstern är mycket bräcklig och kall och att de omgivande arabnationerna med sina ca 150 miljoner muslimer knappast vill att Israel  skall existera. Det har man aldrig velat. Det är bara de politiska realiteterna som tvingat Egypten och Jordanien att sluta fred med sin fiende. Syrien har fortfarande krigstillstånd gentemot Israel och ser gärna att Hizbollah och Hamas attackerar på alla sätt. Iran stöder dessa öppet och förbannar nästan dagligen Israels existens och lovar att förgöra landet.

När problemen i Israel diskuteras kan man aldrig bortse från de yttre, och inre hoten, emot själva Israels existens, som dagligen finns. De har funnits från dag ett i Israels historia.  Ett land som är omgivet av så många yttre och inre fiender och som ständigt får kämpa för sin dagliga överlevnad fungerar annorlunda än lilla Sverige som levat i fred i snart 200 år. Ser man inte den stora bilden ser man ingenting alls.

Här kommer ett tillägg: Netanyahu har nu åkt hem till Israel igen efter näst intill kollisionsartade samtal med Obama, inte minst om tvåstatslösningen som Netanyahu är emot. Det främsta skälet är rädslan för ett nytt Hamasstan, alltså ett nytt land styrt av Hamas med militär makt som har edsvurit sig att utplåna grannen Israel och som upplåter mark för Iran och andra att installera moderna vapen riktade emot Israels hjärta. Kanske inte så konstigt att man tvekar.

Nu är TV-debatterna över och bara några veckar är kvar till valdagen i USA. Det är ett viktigt val eftersom USA, på gott och ont påverkar sin omvärld kraftigt. Synen på USA är ofta stereotyp i Sverige och vi har ett väl ingrott USA-förakt som går från generation till generation. Det är inget nytt. USA är nog emellertid mycket mer komplext än vad vi i vårt lilla land riktigt förstår och vi är väl inte världsbäst på att förstå dem. USA är en hel kontinent, inte ett litet homogent land.

McCain ligger klart efter och det blir nog svårt för honom att ta igen Obamas försprång. Obama är skicklig och ligger helt rätt i tiden när amerikaner är trötta på de de gångna åtta åren med Irakkrig och nu en allvarlig finanskris. Problemet med Obama är naturligtvis hans oerfarenhet och hans outröttligt återkommande schabloner där han egentligen inte säger något alls vilket gör det svårt att veta vad han egentligen har för sakpolitik.  Den verkligen förloraren är president Bush som har hånats som kanske aldrig förut en president har hånats. Amerikanernas dom över honom är hård men frågan är om inte historien kommer att vara mildare emot honom när man fått lite mer perspektiv på hans ämbetsmannatid. Då kommer man nog uppmärksamma elfte september mer. Den händelsen har helt kommit i skymundan för det mer eller mindre fiaskoartade Irakkriget. 

Historiskt perspektiv, djupare analyser och saklighet är väl inget som präglar den mediaberoende, konsumtions- och underhållningsinriktade genomsnittsamerikanen som är mer inställd på omväxling, spänning och bekvämlighet. Obama vinner nog och och en ny Clintonera kanske kommer såvida inte den ekonomiska krisen går vidare. Då har nog Obama inte så mycket att komma med. Clinton-eran hade ekonomisk tillväxt men en alltmer urspårad moral och sekulariserad livsinställning där de traditionella kristna dygderna, åsikterna och beteenderna mer och mer urholkades både i det offentliga livet och i det privata.

Sedan får man ju tillstå att den märkliga blanding av evangelikal teologi, allmän social konservatism och amerikanska stormaktsdrömmar inte är något som speciellt mycket tilltalar resten av världen. Det är alltid lätt att evagneliet insnärjs och blandas upp med den omliggande kulturen. Det kan nog aldrig helt undvikas men det måste åtminstone uppmärksammas. Dock utan det antiamerikanska fördomspaketet som i sin ytlighet är rätt tröttande och som vi svenskar älskar att gott oss i.