ApropÃ¥ mission sÃ¥ fÃ¥r man väl säga att det finns inte ett enda land nÃ¥gonstans som inte behöver förkunnelsen av evangelium. Det gäller i högsta grad även Europa, väst sÃ¥väl som öst. När det gäller Ryssland sÃ¥ var det ett fantastiskt, av Gud givet tillfälle, frÃ¥n 1989 och framÃ¥t, alltsÃ¥ nu i 20 Ã¥r som gjorde att Ryssland öppnades för förkunnelsen om Jesus. De allra flesta platser hade inte överhuvudtaget nÃ¥gon kyrka, ortodox eller evangelisk utan var verkligen ”jungfrumark”. Resultatet har alltsÃ¥ blivit hundra tusentals människor som gett sina liv till Jesus, ofta pÃ¥ platser där evangelium inte överhuvudtaget förkunnats alls eller pÃ¥ mÃ¥nga, mÃ¥nga Ã¥r. Ateismen hade gjort Ryssland till ett i mÃ¥ngt och mycket andligt vakuum.
Nu, efter 20 år finns många tusentals församlingar och det är dessa vi samarbetar med när det gäller spridandet av evangelium. En del i detta arbete är att fostra och forma arbetare, pastorer och ledare. En del i fostrandet av dessa ledare är också att hjälpa dem att  förstå och relatera till Kristi kropp i stort. Detta enhetsarbete har burit mycket frukt. Ett exempel är den konferens vi just hade i Donetsk i Ukraina. Där var officiella representater för många samfund med, inklusive den ortodoxe biskopen för ukrainsk-ortodoxa kyrkan och den lokale katolske prästen, som för övrigt var mycket rörd över vad som hänt på konfererensen.
Ingen kyrka eller samfund äger ett land eller dess innevÃ¥nare. TotalitetsansprÃ¥ken hör hemma i en annan, svunnen tid. Varje människa mÃ¥ste dessutom fÃ¥ möjligheten att höra evangelium om Jesus. Steg för steg, med god vilja och ödmjukhet pÃ¥ bÃ¥da sidor kan det nog växa fram mer och mer förstÃ¥else och äkta samarbete, även över samfundsgränserna. Inte minst gäller detta träning och formande av troende. Vi har sett hur människor ur snart sagt alla samfund har kommit till vÃ¥ra bibelskolor, vi har 15 stycken över världen och planerar för flera, när de förstÃ¥r att de inte ”behöver bli som oss” utan kan Ã¥ka tillbaka till sitt eget sammanhang och betjäna där alltefter som Herren leder dem.
I Moskva kommer en representant för ortodoxa kyrkan till bibelskolan och undervisar om den ryska kyrkan. Vid jul kommer en ortodox kör och sjunger. Vi har också numera goda kontakter med metropoliten Kiril. I Bratislava har det gått katolska bibelskoleelever. Så är det även i Jerusalem. Det börjar finnas en bredd som inte fanns för några år sedan. Detta inte är helt okomplicerat men det är ändå något mycket positivt och i allt detta når Guds ord ut med kraft och troende blir utrustade vilket vi glädjer oss över hellre än att bara problematisera eller misstänkliggöra.
