Det är inte mycket som går upp emot sabbat i Jerusalem. Frågan är om det finns något liknande i någon annan huvudstad i hela världen. På sen fredagseftermiddag avstannar all trafik. Så ljuder sabbatssirenen och ett stort lugn inträder i hela staden.
Vid Västra muren samlas tusentals ortodoxa judar till bön. Bönen går i vågor och hela kroppen och sinnet är engagerat. Så många gånger har jag varit med, bara stått med och bett, både med förståndet och i anden och ingen blir störd. Det är makalöst lätt att be vid Västra muren där judar har bett i alla tider (när de kunnat komma till). De längtar efter Messias. Det gör vi också!
Det är fantastiskt att vara i Jerusalem igen. Imorgon går färden vidare till Döda Havet och ökenövernattning för en grupp med 27 nationaliteter där många aldrig sett en öken förut. Det blir spännande. Förra året fick några jaga bort en ökenräv från sitt bagage.
Sen bär det av upp till Galileen där jag tycker man kommer Jesus väldigt nära.
Med viss förundran och lite road läser jag vissa kommentarer i min blogg.  Det är roligt att skriva men också att väldigt roligt att läsa kommentarerna. Fast nog kan man klia sig i huvudet när det blir väl seriöst kring Pippi Långstrump. Det var ju ändå för väl att det inte blev en alltför hetsig debatt om henne.
Detsamma gäller min lilla välmenande kommentar om att kunna gå till kyrkan på söndag. Jag anande väl inte att det skulle braka loss om detta med söndag, och det gör i och för sig inget, men tanken var ju mer att uppmuntra läsaren att gå i kyrkan. En del tog lite illa upp över det tror jag. De knappologiska förevändingarna för debatt verkar finnas i alla lägen. Det verkar alltid finnas något att haka på. Må så vara! Intressant hur tankar kan flyga! Hoppas alla håller humöret uppe och inte blir för bistert seriösa. Livet får inte sakna humor och lite självdistans (oj, det kändes som ett farligt uttalande. Här kan jag nog få på pälsen.)
