Det har varit en intensiv och härlig vecka med bibelskolan, TV-inspelning, offentliga Romarbrevsstudier, cellgruppsledarträff och studiegrupp med unga ledare, m.m. Kvällarna helt upptagna. Idag är det styrelsemöte och ledarträffar. Oj, vad tiden går fort. Fascinerande med många möten med människor. Tröttnar aldrig på det.
Nästa vecka skall jag till Stockholm för att medverka i Marcus Birros TV-program ”Birros bord” som görs av Expressen. Det blir spännande. Sedan skall jag var med pÃ¥ Anja Kontors radioprogram i Upplandsradion ocksÃ¥.
Till söndag kommer jag att predika om ”Andliga föredömen som är livsförvandlande.” Människor som pÃ¥ olika sätt kommit i ens väg och fÃ¥tt betyda saker i ens liv är kanske nÃ¥got av det mest förunderliga som finns. Det ser jag fram emot att tala om. Kan inte lÃ¥ta bli att vara förundrad över nÃ¥den att fÃ¥ arbeta pÃ¥ detta sätt och ständigt, varje dag, möta människor som sÃ¥ hängivet arbetar för evangeliet. Relationer och personlig gemenskap är dyrbart och oerhört givande. Inte minst när det gestaltar sig i viktiga samtal när hjärtan öppnas emot varandra i genuint lyssnade och intresse.
Som alltid om man nämner något före 1517 så blir kommentarerna rätt spretiga och ibland med högt tonläge. Det är viktigt att kunna se på andra tider, kyrkor och traditioner på ett sakligt sätt utan att flyga i taket direkt om man inte förstår eller håller med. Sakligt sätt är Birgitta ett internationellt erkänt helgon, inte ett lokalt. Det är så man uttrycker sig kyrkohistoriskt oavsett hur man sedan förehåller sig till detta med tron på helgon. Lite distans, saklighet och nyfikenhet till vad som förekommer i kyrkohistorien skulle inte skada:)
När man sedan läser om dessa personer som på olika sätt format kyrkohistorien så får man nog förhålla sig till deras tidstypiska sätt att vara och reagera. Tänk om vi inte kunde läsa något av Luther för att han faktiskt trodde och insisterade på att jorden var platt eller svor och drack öl tämligen mycket. Man behöver ju faktiskt inte heller blint acceptera allt man läser men knappast heller blir upprörd över allt man inte alltid förstår eller håller med om.
Angående heliga Birgitta så är hon verkligen en fascinerande gestalt men, precis som vi, behäftad med svagheter och begränsningar. De hindrar inte att man kan få mycket ut ur hennes livsöde. Sällan har någon i Sverige levande kristen gjort ett sådant intryck både i vårt land och internationellt.
Några axplock från henne:
”Min kropp är som en yster springare. När munnen inte betslas ilar den till alla de ställen där den vant sig att finna sitt lystmäte.”
”Högfärd är som flinta. Vad är hÃ¥rdare än det sinnes högmod som söker människors beröm och ändÃ¥ vill kallas ödmjuk och förefalla from.”
”Som elden föds ur gnistan, sÃ¥ föds fördömelse ur begäret att äga.”
”Gud kom fattig till denna världen för att visa och uppenbara de världsliga tingens förgänglighet och fÃ¥ människan att av sin herres föredöme lära att inte blygas över fattigdom utan skynda efter sanna rikedomar.”
”Bokvett utan kärlek är som halm -borta är det goda vettet -kärleken.”
”Där det inte finns tro, där är kärleken borta och de goda gärningarna med den.”
”Vad är värre än en själ, som hÃ¥ller sig för mer än andra och av ingen vill förebrÃ¥s eller undervisas?”
”Djävulens giftigaste eggelse: att synas vara, vad du inte är, eller vilja vara nÃ¥got, som övergÃ¥r din förmÃ¥ga.”
”Gör mitt hjärta brinnande av kärleks eld, sÃ¥ att allt däri, som är dig emot mÃ¥tte sopas bort som aska i en blÃ¥sande storm.”
Böcker att läsa:
Birger Bergh: Heliga Birgitta, Ã…ttabarns mor och profet.
Helge Nordahl: Den Heliga Birgitta.
Johannes Jörgensen: Den Heliga Birgitta av Vadstena, I och II.
Sven Stolpe: Birgitta i Sverige, Birgitta i Rom.
Och mycket mer…..
I över 15 år har vi på olika sätt haft planer på att bygga en sporthall. Var sak har sin tid och det myckna missionsarbetet, som fortsätter i full fart, och mycket annat har tagit kraft, pengar och uppmärksamhet. Nu upplever vi emellertid starkt att det är dags att satsa på detta.
Vad vi behöver är flera saker. Vi behöver en upprustad gymnastiksal för alla våra skolor och klasser. Som det är nu har vi bara en liten sal och de flesta eleverna bussas till Uppsalas Allianshall. Idag spenderar våra skolelever sammanlagt ca 200 timmar per vecka, 6000 timmar per år bara i transporter till Allianshallen för gymnastik och sport.
LOIF (Livets Ords Idrottsförening), som spelar 6-8 hemmamatcher varje helg, utvecklas mycket bra och innebandylagen går från klarhet till klarhet. Det är väldigt roligt. De behöver en hemmaplan för att kunna expandera ännu mer.
Samtidigt kan vi också använda hallen för läger, som sovsal, för en mängd olika aktiviteter under loven och som en resurs för våra konferenser. Vi får också möjlighet att utöka ungdomarnas kreativa verksamheter, göra produktioner av olika slag, möten, konferenser,m.m.m.m.
På detta sätt frigör vi utrymmet mitt i kyrkan, där den gamla gymnastiksalen finns, till en stor och kreativ ungdomslounge. Dår kan ungdomarna ännu mer bygga relationer, ägna sig åt kreativt arbete, musik, konst, foto, drama, media , med caféverksamhet, samtalsrum, avkoppling, läxläsning, tillfälle för andlig samtal och att bara umgås varje dag under veckan.
Allt detta ingår i en stor och bred satsning på ungdomar och unga vuxna. De är för dessa, som är framtiden, vi nu satsar stort. De blir de som får prägla dessa nya lokaler och också framtidens Livets Ord, en församling med målsättning att unga överlåtna ledare tar församlingen vidare in i morgondagens värld med evangeliets kraft.
Vi beräknar en kostnad på ca 20 miljoner och att samla in ca 8 miljoner under 18 månader för att kunna komma igång. I söndags tog vi upp en kollekt som, med 18 månaders regelbundet givande, gav ca 1,8 miljoner. Det är vi oerhört tacksamma för och nu är vi på igång med detta.
Förra veckan gjorde jag en snabbresa fram och tillbaks till Oklahoma, USA. Det blev ”jet lag” Ã¥t bÃ¥da hÃ¥llen och lite sömn men en mycket givande resa. Orsaken till resan var styrelsemöte för Oral Roberts University. Livets Ord, LOTS (Livets Ords Teologiska Seminarium) har haft en relation med ORU sedan 1995 som i slutet av 90-talet resulterade i en överenskommelse om att ha en ”affiliation” som ger möjlighet för LOTS att ge ackrediterad utbildning i teologi. Detta har varit en spännande resa och mycket givande bÃ¥de för ett stort antal studenter hos oss samt möjlighet till över 1000 pastorer och ledare pÃ¥ vÃ¥ra missionsfält att delta i pastorsutbildningar och fortsättningskurser av olika slag.
Det enda problemet, naturligtvis, är svenska myndigheter som inte är precis hÃ¥gade att acceptera detta. Som alltid, en strid kring Livets Ord och utbildning. ORU är ackrediterade av ”Higher Learning Commission” i USA. Samma myndighet, med sina regionala kommissioner, som godkänner Harvard, Yale, etc. Men det bryr sig svenska myndigheter föga om utan hittar nÃ¥gon liten formulering som man kan bita sig fast vid för att slippa godkänna denna utbildning. NÃ¥väl, fakta talar för sig själva sÃ¥ steg för steg fÃ¥r väl betongbunkersbyrÃ¥kraterna pÃ¥ HSV ge sig och lämna det kalla kriget:)
Det var verkligen intressant att se och höra om ORU:s professionalitet och hur universitetet snäppt upp sig ordentligt de senaste fem åren med den nya regimen. Gedigen utbildning, höga krav, nyrekryterade lärare, fantastisk miljö, kristen anda. Oj, det var nog där problemet låg utifrån perspektivet från ett överlastat skrivbord i en Stockholmsbunker. Studieresor utanför Sveavägen 68 sfären rekommenderas!
Sverige har en spännande andlig historia och den börjar med Ansgar, inte Gustaf Wasa. En person som framträder mer än alla andra är den heliga Birgitta. Helig därför hon på medeltiden helgonförklarades och är den enda person i Sverige som blivit ett internationellt erkänt helgon efter dåtidens seder och mönster.
Birgitta, född 1303, död 1373, levde ett otroligt fascinerande liv. Hon var stormansdotter, adel, dotter till lagmannen i Uppland Birger Persson som ligger begravd i Uppsala domkyrka. Birgitta föddes i Finsta i Uppland, uppvuxen ibland landets högsta kretsar och bekant med kungen och drottningen, m.m. Hon gifte sig med Ulf, lagman i Närke och tog säte i Ulvåsa i Östergötland.
Hon var rik, välbeställd och inflytelserik och umgicks med landets mest inflytelserika kretsar.Trots detta väljer hon att lyssna pÃ¥ Guds kallelse och följa Kristus pÃ¥ ett pÃ¥ den tiden mycket radikalt sätt. Efter sin mans död bor hon en tid i Alvastra kloster och Ã¥ker sedan till Rom. Redan innan sin mans död har hon vallfärdat med honom till Trondheim och Santiago de Compostella. Redan tidigt fick hon syner, visioner och besökelser och när hon föddes fick kyrkoherden i Rasbo ett tilltal att:”Ã¥t Birger har fötts en dotter vars röst skall höras över hela världen.” SÃ¥ blev det verkligen. Hon fick en profetisk gÃ¥va som var ovanlig och en frimodighet som gjorde att hon bÃ¥de uppmuntrade, förmanade och bestraffade kungar, biskopar och pÃ¥ven.
Uppbrottet från Sverige, 1349, till Rom och de över 20 år hon bodde där för att få tillstånd av påven att starta en nunneorden är fantastiskt att läsa om. Påven var i Avignon och ville inte tillbaks till Rom men Birgitta visste att han skulle återvända och väntade tills det till slut skedde. Hon fick ett modifierat tillstånd. Då vallfärdade hon till Jerusalem och Betlehem, återvände till Rom och dog där 1373 utan att ha återsett Sverige. Hennes dotter Katarina tog med sig kroppen hem och fullbordade det kloster i Vadstena som mamman planerat.
Att läsa om hennes liv, hennes tro, hennes visioner och alla uppenbarelser hon skrivit ner, om hennes mod, hennes bergfasta övertygelse att Gud var med henne och hennes uthålliga tålamod är mycket uppbyggligt. Hon var en helt unik människa vars betydelse för både Sverige och den internationella kyrkan ignorerats och förträngts under länga tider i Sverige. Hon är väl värd att återupptäckas igen. Hon utförde verkliga stordåd.
Ingenting går upp emot Psaltaren när det gäller att be. Den är verkligen alla tiders bönbok. Vi behöver upptäcka den på nytt i varje ny generation och då inte bara läsa ur den, men be oss igenom den.
I väckelsekretsar finns ofta en ingrodd inställning att alla böner måste vara fria, annars är de inte andliga, inte äkta. Helst skall inget vara nedskrivet. Då blir det torrt och inrutat Denna vanföreställning, förutom att den är felaktig, kan bli kostsam för oss.Vi kan bli urvattnade i vårt böneliv och i tider av torka eller motstånd behöver vi bäras av ord som redan formulerats, av David, av Jesus.
När det var som allra hetast, under 80-talet, och motståndets vågor gick högt levde jag dagligen i Psaltaren och bad dessa böner intensivt, formulerade för tusentals år sedan men så dagsaktuella och mitt i prick och de bar mig igenom i allt. Det var en starkt upplevelse att vara buren på detta sätt och att bli given de ord man själv inte kunde uttrycka fullt ut. Både Psaltaren och tungotalet var ovärderligt för mig då, och nu.
Vi har ofta en uppfattning att urkyrkan var en enda glad karismatisk gemenskap där allt var spontant. Icke så! Församlingen tog över den judiska synagogans böneskatt och sätt att ha gudstjänst. Både Jesus själv och apostlarna gick regelbundet både till templet och synagogan och deltog i bönerna. Dessa var strukturerade omkring Skrifterna och särskilt Psaltaren och detta gick vidare in i den unga kyrkans böneliv och tjänst inför Gud, deras gudstjänst.
Det var ingen tvekan om att det var bönebrus och spontana böner, både i templet och i hemmen. Det var ingen tvekan om att det var Andens ledning och nådegåvor i funktion. Men det är inte heller någon tvekan om att det också var formulerade, skrivna och lästa böner. Inte minst Psaltaren, det judiska folkets och kyrkans bönbok, är ett bevis för detta. Till och med på korset ber Jesus ut Psaltarens böner. Psaltarens böneskatt skall bes ut, inte bara läsas igenom och citeras. Den bads kollektivt, inte bara individuellt. Den bads strukturerat, inte bara spontant.
Poängen är att vi inte behöver vara selektiva. Vi behöver inte välja. Vi kan både be spontant, med fria ord och med nedskrivna ord. Vi kan be både kollektivt och individuellt, både tyst och högt, både med Anden och med förståndet. Ett böneliv lett av Anden är långt mer differentierat och mångfaldigt, både vidare och djupare, än vad vi ofta vill acceptera.  Vi människor är olika och kan inte trängas in i för trånga mallar. Det finns utrymme för så många olika sätt att be.
Så istället för att bråka om hur man bäst ber, egentligen en ganska absurd tanke, varför inte pröva olika sätt? Det finns utrymme för allt ifrån Psaltarens tidegärd till olika sätt att tala i tungor. Allt tillhör oss, och våra trossyskon kan lära oss mycket, om vi lägger av misstänksamhetens och felfinneriets solkiga klädnad.
Vilken helg det blev i Moskva. Söndagen speciellt, var mycket givande. Livets Ord i Moskva är den största gudstjänstfirande protestantiska församlingen i Moskva och det märktes inte minst i söndags med fullpackat hus hela dagen i den härliga nyrenoverade kyrkolokalen. Jag predikade i tre möten och det var ett mycket starkt gensvar.
Alltid så roligt att komma dit och se församlingens glädje, utåtriktade insatser, tillväxt och inte minst de som ständigt kommer till tro, vecka efter vecka. MatsOla och Randi Ishoel gör ett fantastiskt jobb och är ett så bra pastorspar. Församlingen är en förebild för många hundra församlingar över hela Ryssland. Jag är verkligen mycket stolt och glad över vad som händer i Moskva. Det är väl värt ett besök om man har vägarna förbi.
Jag har fått flera inlägg och Twitter meddelanden där man ber om tips på böcker att läsa . Det beror sig lite på vilken nivå man vill ligga på och hur ambitiös man vill vara och hur mycket tid man har att lägga på detta.
Det finans en uppsjö av böcker, speciellt om man också vill läsa på engelska så jag tar bara några snabbt ur högen, inte i prioritetsordning;
Den kristna kyrkans historia, Jonathan Hill, Libris förlag.
Church History in Plain Language, Bruce L. Shelley, Nelson Publishers,
The Story of Christianaity, Josto L. Gonzalez, 2 band, Harper, San Fransisco.
Eusebios Kyrkohistoria, Artos Förlag.
The Faith; A History of Christianity, Brian Moynahan, Doubleday
Sveriges kyrkohistoria, 8 band, Verbum.
Teologins historia, Bengt Hägglund, Liber. (Kanske bytt förlag, gammalt standardverk som står sig än. Mitt exemplar från 70-talet, kom först ut 1956.)
The Christian Tradition, Jaroslav Pelikan, 5 band, University of Chicago Press.
Helgon och syndare, En bok om påvarnas historia, Eomon Duffy, Norma.
Katolska kyrkans historia, Holmes, Bickers, Veritas förlag.
The Early Church, Henry Chadwick, Penguin books.
Early Christian lives, Penguin Classics.
Tro i den keltiska världen, Ted Olsen, Norma historia.
Tro i den bysantinska världen, Mary Cunningham, Norma historia.
Tro i den medeltida världen, G.R.Evans, Norma historia.
Den ortodoxa kyrkan, Kallistos Ware, Artos.
Mamma kyrkan berättar, Carl- Eric Sahlberg, Stanley Media.
Nytt vin i gamla läglar. Socialdemokratisk kyrkopolitik under perioden 1944-73. Daniel Alvunger. Församlingsförlaget.
Svenskt patristiskt bibliotek, 5 band, Artos.
And the list goes on and on….. Det är ju ingen ände pÃ¥ det myckna bokskrivandet om kyrkohistoria som uppenbart fortsätter att fascinera och nya utmana författare, Ã¥r efter Ã¥r.
En del böcker kan man skumma, andra läser man som en välskriven roman, andra är standardverk man kan slå upp i när det behövs. Ju mer man läser desto bredare blir ens översikt och förståelse och man hjälps att inte vara för isolerad, ensidig eller förutfattat i sina meningar angående något som är så stort, brett, djupt och högt som kyrkans historia.
Nu åker jag iväg till Moskva och Yerevan och några böcker slinker med i väskan. Att läsa medan man flyger är så trevligt och effektivt.
På fritiden, för att koppla av, tycker jag om att läsa historia.Främst kyrkohistoria, teologins historia och biografier över viktiga gestalter i kyrkans historia. Det är så fascinerande att se vad som har hänt genom hela historien. Det ger en större översikt, ett bredare perspektiv och en uppskattning om hur Anden har verkat trots människors ofullkomligheter, misstag och synder.
Jag försöker läsa igenom något kyrkohistoriskt verk varje år som tar mig igenom hela kyrkans historia. Detta för att hålla tidslinjen, de stora händelserna och skeendena aktuella och för att inte fastna för mycket i enskilda detaljer och få ett för snävt perspektiv.
Jag vill också gärna läsa ur olika perspektiv, ur protestantiskt, katolskt, luthersk, frikyrkligt.m.m. Inte minst för att undvika att bara se allt ur ett enda perspektiv. Det blir positivt avslöjande att läsa vad andra säger om det som man lärt sig vara på ett visst sätt. Det blir en mycket intressant upptäcktsfärd och en insikt om hur fläckvis ens kunskap egentligen är och hur påverkad man kan vara av andras förutfattade meningar.
Ofta framställs kyrkohistorien som en sorglig samling vanföreställningar och illdåd. Det gör att man både tappar lusten att läsa och inte ser skogen för alla träden. Man ser inte allt det fantastiska som faktiskt hänt. Man ser inte de stordåd som utförts och de helgonlika karaktärer som faktiskt danat historien och gjort heroiska insatser utan fastnar mest i schablonartade föreställningar om hur eländigt allt var innan vi moderna människor dök upp på scenen. Det blir en obehaglig brist på uppskattning av Guds väldiga gärningar.
Historielöshet är farligt. En ytlig kunskap om Kristi kropps historia är om något, ännu farligare. Tanken att allt är bäst nu och allt var sämre förr, allt är sant för att det är modernt och fel för att det är gammalt, är en evolutionistisk idé som varken är sann eller fungerar i verkligheten. Vad Gud gjort genom hela historien, inte bara en kort del av den, är viktigt. Allt vad han gjort och sagt, genom vem och vilka det än har varit,var det än har varit, i vilken tid det än varit, tillhör oss idag och det är bara vår okunnighet och kronologiska snobberi, för att citera C.S. Lewis, som inte vill inse det.
Jag vill bara uppmärksamma dig på att det har skapats ett falskt konto på Facebook i mitt namn. Från detta konto har det skickats en del konstiga meddelanden de senaste dygnet. Meddelandena är helt falska och har ingenting med mig att göra.
Sprid gärna den här informationen till dem som du tror behöver veta.
