Vilken fullträff det blev igår med Indian Children galan på Livets Ord. Över 1000 personer dök upp för en helkväll som började redan klockan 17:00 med mingel och  indisk basar. Sedan följde konserten som var så lyckad. Det varvades mellan samtal, intervjuer, TV inslag, appeller och musik. Det var otroligt bra utfört.

Detta är första gången vi gjort något liknade för Indian Children, det initiativ som startades för nu snart 13 år sedan. Arbetet har verkligen vuxit rejält sedan dess och finns nu, förutom i Calcuttas (numera Kolkata) slum, på ett flertal platser i Indien.  Man arbetar mycket med sjukvård, mat, skolundervisning och att rädda sexuellt utnyttjade barn.Allt för att ge de allra fattigaste barnen i slummen möjlighet till att överhuvudtaget få en framtid.

Det var lite nervöst hemma hos oss dagarna innan men Birgitta, som leder arbetet gjorde så bra ifrån sig. Hon kanske inte känner sig helt bekvämt på scenen som offentlig talare men det var ingen tvekan om att hennes passion, engagemang och kärlek till de fattigaste av fattiga av Indiens barn strålade fram och hon kommunicerade riktigt bra. Det är för övrigt helt fantastiskt att arbete med den kvinna:)

Det var så härligt att lyssna till härliga musikinslag av Julia Alvgard, Erik Runesson och den så dynamiska Gladys del Pilar och inte minst en strålande och maffig Livets Ords barnkör. Vilka duktiga musiker!

Det sprakade av indiska färger och lukter i kyrkan och det serverades massvis av härlig indisk mat och man kunde gå från stånd till stånd och köpa indiska saker och de var så mycket kul för barnen. Helt fantastiskt vilken stämning det var redan innan konserten började och så fortsatte det hela kvällen.

Ett stort tack till alla frivilliginsatser!! Och tack alla generösa givare! Nu är det nog en del trötta men nu mycket glada personer som tog sig igenom denna helt unika insamlingskväll.

Nu har jag haft två onsdagskvällar med bibelstudium utifrån Romarbrevet. Förra gången var det en översikt över hela brevet och igår kväll började vi vers för vers, från Rom1:1 till Rom 1:17. På detta sätt tänker jag ta mig igenom brevet vers för vers. Det var mycket roligt igår kväll och det verkar som de som kom verkligen hakar på.

Vid båda onsdagarna har det kommit ca 400 personer vilket man nog får anse är mycket bra i Sverige idag när det nu inte längre alltid finns möten mitt i veckan i många församlingar. Det säger också något om suget efter att gräva djupare i Guds ord.

Tanken är att det är ett absolut minimum av musik och pålysningar och sedan ca en timmes bibelgenomgång och sedan är det slut. Vi har ju andra gudstjänster med lovsång, betjäning i bön, förkunnelse, nattvard, etc, som möter olika behov.

Detta tillfälle är tänkt som en möjlighet att koncentrera sig ordentligt på bibeltexten, följa med, studera och upptäcka evangeliets sanningar genom Paulus förkunnelse. De som är församlingsmedlemmar och är med i cellgrupper kommer också att kunna läsa Romarbrevet parallellt och ge utrymme för samtal i grupperna.

Vi hoppas att på olika sätt kunna doppa hela församlingen i Romarbrevet detta läsår.En av fördelarna är att man inte fastnar i enskilda favoritversar utan får klart för sig både hela sammanhanget och ser djupare på sådant som man kanske annars frestas att hoppa över. Med andra ord ett uppsving för läseriet:)

Varför just Romarbrevet? Det har varit en dröm jag haft i många år att, tillsammans med församlingen, få gå igenom detta brev vers för vers. Visst finns det avsnitt i Romarbrevet där vi kanske inte blir lika ingående som igår kväll men vi kommer i alla falla att ha läst oss igenom det tillsammans.

Aposteln Paulus brev till Romarna är ett centralt, viktigt och teologiskt mättat brev där han i saklig, organiserad form presenterar sitt evangelium, som han kallar Guds evangelium, Rom. 1:1, till alla kristna i alla tider. Uppenbarelsen om Guds rättfärdighet genom evangeliet som är Guds kraft till frälsning för var och en som tror, (Rom. 1:16-17 brevets tema), är lika aktuell idag som då det skrevs. Historiska personligheter som Augustinus, Luther och Wesley präglades alla starkt av detta brev.

I en tid då evangeliet riskeras att spädas ut, utmanas av  nyckfullt trendtänkande, stark pragmatism och en allmän likgiltighet inför grundläggande andliga sanningar känns Romarbrevet desto mer aktuellt. Evangeliet kan inte reduceras till några andliga principer eller till känslomässiga upplevelsetoppar utan innehåller allt det som Paulus reder ut i detta stora brev.

Jag gör inte anspråk på att kunna utveckla allt detta men jag tror att det finns mycket för oss alla att upptäcka och fördjupa oss i. Inte minst att återvinna hungern efter mer bibelstudier och behovet i vår tid att bli fast grundade i tron på Kristus genom Ordet.

Hösten har börjat bra men den är lite annorlunda. Jag har gått mer in i det lokala församlingsarbetet än vad jag gjort på flera år. Jag upplevde klart att det var dags för detta, att ta  tag i herdestaven och gå igenom församlingen och stärka medarbetarna.

Det innebär mindre resor och mer tid att gå runt och träffa de olika avdelningarna och arbetsområderna för att hjälpa till med nysatsningar, förändringar och förnyelse. Angående resor så finns det ett antal som är bokade men jag försöker inte boka på lika mycket som förut för att kunna vara mer hemma.

När jag nu börjat med detta märker man ännu mer vilken stor arbetsplats Livets Ord egentligen är, med ca 300 anställda och massor med frivilliga. Det är full fart i varje hörn, dagligen, hela tiden. Utöver detta ett sjudande församlingsliv i veckorna baserat på ca 180 cellgrupper.

Det lokala arbetet i Uppsala är kanske det minst kända av allt som pågår. Inte minst gäller det dagliga  arbetet med invandrare och utslagna och den närvaro vi har på stan på helger och vid speciella högtider då kan bli väl så stökigt.

Det känns inspirerande att stärka medarbetarna, som för övrigt gör fantastiska insatser, många gånger i det tysta. Samtidigt är det oerhört tidskrävande och mycket annat får stryka på foten för att hinna och orka med. Alltså, som alltid, en intensiv men härlig höst. Än så länge är jag bara i början av att lyssna på hur läget är och vad som behövs för att bli effektivare, komma vidare och stärka arbetet ännu mer.

Ett antal partiledare har gått sedan förra valet. Nu verkar turen ha kommit till Göran Hägglund. Det verkar inte vara någon tvekan om att hans stöd minskat radikalt även om Levengood och Hubinette gjorde allt för att få honom att se salongsfähig ut i TV för ett tag sedan. Frågan är vad kärnväljarna tycker om detta stöd?

Mats Odell som utmanare förvånar inte. Han har mycket erfarenhet och är duktig. Frågan är om han är framtidens man? Han är ett ankare som skulle behöva stödja någon yngre.

Nu har Marcus Birro hoppat in i leken. Han är en osedvanlig begåvning och mycket intressant. Men partiledare, där man måste vara hårdhudad, taktiskt beräknande, kompromissande, med ett intensivt arbetstempo, osv, osv? Behövs inte Birro mer som den röst i öknen han är? Skulle hans poetiska själ orka med den politiska vardagen?

Fler kommer säkert att anmäla sig nu när fältet verkar öppnas. Adaktusson har nämnts. Han kan den politiska arenan väl som initierad journalist och är både känd och omtyckt, men har visst sagt nej. Det har i och för sig fler gjort som sedan ändrade sig. Andra finns också som står i startgroparna.

Det är nog ändå ganska klart att det inte bara lackar emot jul utan emot partiledarbyte i januari för KD. Maktkampen och kraftmätningarna har bara börjat och telefonerna går säkert varma. Det är helt legitimt i ett demokratiskt parti där åsikter måste få brytas emot varandra och alla få säga sin mening. Så får majoriteten ge utslaget i januari.

Klart är i alla fall att om partiet skall överleva behövs drastiska förändringar, kraftsamling gentemot det centrala budskapet och värderingarna och ett klart tydliggörande kring vad detta parti egentligen står för. Det blir nog en varm höst på många sätt.

Det var några minst sagt intensiva dagar i Göteborg. Men mycket givande. Bokmässan är ett otroligt fenomen med ett myller av förlag som ställer ut, författare som intervjuas eller håller föredrag, seminarier i mängder som hålls hela tiden. Om det är så effektivt vet jag inte men fascinerande och bullrigt uppsluppet var det. Endast den uthållige orkar med att gå från bås till bås, stånd till stånd och någorlunda hitta orienteringen i detta ofantliga utbud av böcker.

Och den ena kändisen efter den andra droppar förbi i mängden. Det är ett bra fenomen då dessa kända och halvkända helt plötsligt framträder som vanliga dödliga i trängseln kring borden och böckerna. Det var kul att se Henning Mankell lågmält föra ut sitt budskap. Han var lik en gammal förkunnare, typ Norvel Hayes. Festligt att se Jan Guillou sälja böcker så svetten lackade. Förre ärkebiskopen Hammar var där och talade sedan på TV om månglarna i templet. Jag stötte på författarinnan Aino Trosell och samtalade lite med henne. Det visade sig att vi varit skolkamrater så det var verkligen kul att träffas igen. Hon har skrivit en mängd böcker, utgivna på Norstedts.

Det var mycket givande att få möjlighet att hålla ett föredrag om mina memoarer som det ju kommit ut den första delen av. Jag måste säga att jag är mycket nöjd med antalet åhörare i en mässa med hundratals aktiviteter som pågår samtidigt. Mega-multi stort får man nog säga.

Jag koncentrerade mig på att förklara skälet för memoarerna. Några har undrat varför jag startat så tidigt men jag skall ju försöka hinna med fyra böcker så då är det redan lite sent tycker jag. Utifrån detta berättade jag personligt om min fräslningsupplevlese och hur Gud fann mig och den Göteborgsanknytning som boken har genom min uppväxt där. Jag må säga att det var knäpptyst i salen och en mycket uppmärksamt lyssnande skara, inklusive Christer Sturmark.

Överhuvudtaget var det många välvilliga ansikten och en rad trevliga möten under en hel lång dag. Det kändes som om jag samtalade i ett kör från 9:00 på morgonen till 10:00 på kvällen. Lite hes nu:)

Idag åker jag ner till Bokmässan i Göteborg. Vi har haft  monter där under flera år men det är första gången jag personligen är med. Det skall bli spännande. Får nog hålla plånboken antar jag:) Det kommer säkert finnas massor som vore intressant att köpa.

Under lördagen kommer jag att hålla ett kort seminarium kl. 10:30 och presentera första delen av mina memoarer. Du är välkommen att komma och lyssna om du har vägarna förbi.

På söndag blir det predikan i Livets Ord Göteborg. De firar 10 års jubileum. Ser fram emot att vara med på detta.

På onsdag kommer jag att starta en bibelstudieserie där jag kommer att gå igenom Romarbrevet. Jag har längre längtat efter att ta en onsdagskväll i månaden och undervisa mig igenom detta härliga brev. Det blir faktiskt sex tillfällen i höst och fortsätter sedan på vårterminen.

Romarbrevet är ett så viktigt och centralt brev av aposteln Paulus och ett brev som alltid varit banbrytande och betydelsefullt, inte minst i kyrkans brytningstider. Både Augustinus, Luther och Wesley blev förvandlade av detta brev.

Det är ocksÃ¥ ett brev som mÃ¥nga drar sig lite för och kanske tycker att det är lite för teoretiskt och svÃ¥rbegripligt. Därför har jag valt att kalla serien; ”Romarbrevet- för nybörjare och alla andra.”  Alla kan fÃ¥ nÃ¥got frÃ¥n Romarbrevet och alla skall översiktligt kunna begripa vad brevet egentligen handlar om, vad som är centralt och hur levande och aktuellt detta brev egentligen är idag, bÃ¥de för kristenheten i stort och för mig personligen.

Välkomna på onsdag den 21 sept, kl. 19:00 på Livets ord. Då börjar vi. Det blir en kort stund med lovsång och ca 50 minuters studium så de som har mycket annat för sig hinner också komma:)

Efter en intensiv uppstartsvecka bar det iväg till Polen och Israel. I Polen startades en lördagsbibelskola med både protestanter och katoliker och över 400 kom. Vår Israelresa var mycket lyckad och nu är jag hemma igen och förbereder för morgondagen då det blir både avtackande och pastorsavskiljning.

Resan till Israel var i år 6 bussar med 16 nationer, varav 2 av bussarna var kineser. Det var verkligen härligt att visa Israel för dem. De flesta hade aldrig varit utanför Kina.Två av dem tog emot Jesus som sin Frälsare och Herre och blev döpta i Jordanfloden. Det var mycket speciellt! Under resans gång fick jag möjlighet att träffa många lokala vänner och kontakter från många olika sammanhang så det blev intensiva dagar.

Nu ligger en intensiv vecka framför mig. Imorgon kommer jag att predika om Jesu helandetjänst i evangelierna och idag.Vi kommer som sagt att pastorsviga Niclas Strindell som går in som distriktspastor efter Harry Andersson som går i pension men blir en synnerligen aktiv pensionär. Harry har i många år gjort ett utomordentligt arbete i vår församling, inte minst i själavård och är oerhört uppskattad. Ett stort tack till Harry för alla hans fina insatser under åren och det ankare och pelare han är i församlingen!

Ja, det har varit lite väl tomt den senaste månaden på min blogg. Nu är jag tillbaks igen i arbetet och vi har haft en  väldigt givande höstupptakt i församlingen. Från och med nu kommer jag att försöka vara lite mer hemma och jag kommer  gå att försöka igenom församlingens alla olika verksamhetsområden, och de är många. Jag planerar att detta kommer att  ta ett, till ett och ett halvt år. Det innebär en stor revidering av min kalender. En del resor är redan bokade och kan inte ändras, som tex Israelresan som jag åker iväg till imorgon, via Polen och uppstartandet av en lördagsbibelskola i Warszawa. Vi har 6 bussar med oss till Israel denna gång så det ser riktigt bra ut.

Det känns mycket bra att gå in mer i olika församlingsverksamheter här hemma och hjälpa till att ytterligare stärka arbetet och implementera en del förändringar och hjälpa till med förnyelse. Vi har trots allt hållit på i 28 år:) Inte minst gäller det att bereda rum för en ny generation av ledare.

Personligen känner jag mycket för Sverige just nu. Jag tror det är nödvändigt att bli alltmer central i det evangeliska arbetet. Det innebär en samling kring att klargöra vad som verkligen är det centrala i den kristna tron. Risken blir lätt att vi vispar på ytan, blir frustrerade av marginaliseringen av tron och får kramp i jakten på att ständigt vara relevant. Här finns det forntida stigar att hitta och trampa upp där forna tiders gudsmänniskor gjort stora erövringar som vi inte skall tappa bort, men bygga vidare på.

Missionsbefallningen i Mt. 28:18-20 innehÃ¥ller mycket intressant. En sak är: ”att lära dem att hÃ¥lla allt vad jag har befallt er.” I marginalen pÃ¥ min bibel stÃ¥r ett alternativ till ordet ”hÃ¥lla”, nämligen ordet ”bevara”. Att bevara är inte sur kulturkonservatism och ghettomentalitet utan insikten att det Jesus gett oss, i bÃ¥de ord och handling, inte skall spädas ut, förvanskas eller ignoreras. Att bevara detta är att hÃ¥lla källan ren, att inte förvränga meningen av Jesu ord, att inte besmitta det andliga livet eller ersätta Andens kraft med enbart mänskliga initiativ.

Det är absolut möjligt, och viktigt, att bevara det som en gÃ¥ng för all blivit meddelat, 1 Tim. 6:14 (”bevara det som han befallt rent och oförfalskat till vÃ¥r Herre Jesu ankomst.”) och samtidigt vara del av vÃ¥r moderna tids människor och problem. Det är inte antingen eller . Det är bÃ¥de ock, men det kommer alltid att ha i sig nÃ¥got kontrakulturellt och utmanade eftersom det handlar om Guds rikes kultur, inte enbart om vÃ¥r sekulariserade samtidskultur. Ibland, som i frÃ¥gor om sexualitet, kan det bli totala kulturkrockar och dÃ¥ fÃ¥r vi ta dem.

I den tid som ligger framför oss kommer behovet av att på rätt sätt förnya och bevara, vara pionjär och förvaltare, kunna bejaka både nytt och gammalt, att bli mer och mer aktuellt än någonsin. Jag hoppas kunna belysa dessa utmaningar mer i höst.